Bästa landet i världen

Sweden

2008.11.11 09:42 Sweden

Hej and wälkommen to Sweddit! The hub for Swedes on reddit and our community here! Visiting redditors from elsewhere are also welcome! This subreddit is moderated after the reddiquette and these community guidelines https://www.reddit.com/sweden/wiki/community_guidelines
[link]


2020.10.27 19:48 Krexington_III Dan Jørgensen (ni andra får också gärna läsa)

Dan Jørgensen (ni andra får också gärna läsa)
EDIT: "KÄRA Dan Jörgensen" heter det såklart
Det här utmärkta inlägget i atomkraftsdebatten postades på /denmark för nån vecka sen av JPDueholm och jag tycker vi kan behöva den här typen av faktainjektion i den svenska debatten också, så jag översatte det. Jag är väl medveten om att jag inte är nån översättare, och texten är definitivt lite styltig pga detta - mina ursäkter, och jag hoppas att den ändå kommer någon till glädje. (Källorna kommer i kommentarerna.)
-----
Kära Dan Jörgensen
För en tid sedan såg jag en video på klimat-, energi- och försörjningsministeriets Facebook-sida.
I videon spenderade du 1 minut och 14 sekunder på att förklara varför vi inte borde ha kärnkraft i Danmark. Videon finns här:
https://www.facebook.com/klimaministeriet/videos/3827041500700123/
Kärnkraft är ett otroligt spännande ämne, och diskussioner om kärnkraft blir ofta mycket känslomässiga. Alla har en åsikt om kärnkraft. Tyvärr kryddas dessa diskussioner ofta med en god portion fantasi och seglivade myter. Jag skulle vilja försöka belysa dessa. Jag tycker inte att det är ett krav att du som energiminister i ett vindkraftsland måste vara expert på området. Jag påstår mig inte heller själv vara det. Men precis som du så älskar jag att läsa böcker och jag har läst mycket om denna otroligt missförstådda metod för energiproduktion. I grund och botten delar vi samma oro för framtiden när det gäller klimatförändringen som vi som människor står inför. Precis som du vill jag planetens och framtida generationers bästa. Om du vill vill jag visa dig hur kärnkraft kan vara en hjälp på vägen mot en ljusare framtid.
I din video gick du in på följande områden:
· Risken, här i meningen olyckor
· Kärnkraftverk som terroristmål
· Miljövinkeln, dvs. avfallet
· CO2-utsläpp under byggnationen
· Byggtid och pris
Jag skulle vilja få kommentera dessa punkter, men till skillnad från i din muntliga presentation kan jag inte göra det på fullt så kort tid. Det tar tid att komma till sakens kärna, men jag hoppas att du kommer att läsa ändå. Vi börjar med olyckorna.
Olyckor
I den civila kärnkraftens historia finns det tre olyckor som samtalet alltid går till: Three Mile Island, Chernobyl och Fukushima. Du får leta länge efter människor som inte har hört talas om ovanstående trio, men du får också leta länge efter människor som har lyckats bekanta sig med de verkliga hälsokonsekvenserna av olyckorna. Nu vrider vi först klockan 41 år tillbaka.
Three Mile Island - USA - 1979
Vid anläggningen i Three Mile Island i Pennsylvania ledde ett funktionsstört ventil- och styrsystem enligt United States Nuclear Regulatory Commission [1] tekniker vid anläggningen att missförstå vad som pågick. Som ett resultat av ett mekaniskt och mänskligt fel inträffade en partiell härdsmälta. Olyckan resulterade i en stor räkning till anläggningens ägare, men hade ingen hälsomässig betydelse för befolkningen i området. De fick sig dock en förskräckelse. De cirka 2 000 000 invånarna i området utsattes för 0,01 millisievert (mSv) strålning på grund av de radioaktiva ädelgaser som släpptes ut. Som jämförelse ger en röntgen av bröstkorgen 0,06 mSv, dvs. 6 gånger mer. Anledningen till att konsekvenserna inte blev större var att reaktorn hade en reaktorinneslutning. En sådan är gjord av 1,5 meter tjock armerad betong och syftet är att hålla de saker som vi inte vill ha ut bland oss ​​människor om saker går fel, på insidan.
Det mest olyckliga var tidpunkten. Olyckan hände samtidigt som filmen "The China Syndrome" med Jane Fonda i huvudrollen visades på biografer. Filmen handlade om en olycka vid ett kärnkraftverk. Reaktorhöljet vid anläggningen fungerade som avsett, men det glömdes delvis i panikvågen. Olyckan ledde till ett antal förbättringar i branschen: nya säkerhetsprotokoll, bättre utbildning av personal och ett antal tekniska förbättringar vid fabrikerna.
Tjernobyl - Ukraina - 1986
Tjernobylanläggningen var en bristfällig sovjetisk dröm; ett enormt prestigeprojekt för Sovjetunionen. Anläggningen hade 4 RBMK-1000-reaktorer, en grafitmodererad reaktordesign som konstruerades på rekordtid utan särskild hänsyn till säkerheten.
Det var en mycket tveksam design som aldrig skulle ha godkänts i väst, och värst av allt, det var en reaktordesign utan ett reaktorhölje som på Three Mile Island. Istället låg en 1000 ton tung stålplåt ovanpå reaktorn [2].
Den felaktiga utformningen, en kultur av att mörka säkerhetsbrister och ett brett spektrum av operatörsfel resulterade i den värsta kärnkraftsolyckan i den civila kärnkraftens historia. Stålplattan ovanpå reaktorn blåstes av och stora mängder radioaktivt jod-131 och cesium-137 släpptes ut i atmosfären.
Enligt FN: s vetenskapliga kommitté för effekter av atomstrålning (UNSCEAR) [3] dog 2 till följd av explosionen. Av räddningspersonalen fick 134 akut strålsjuka. Av de 134 dog 28 inom den första månaden. Under perioden från olyckan till 2005 dog 20 från ovanstående grupp. Resten utvecklade därefter hudproblem och gråstarr. Inte alla dödsfall har direkt samband med strålning.
Mellan 1986 och 2005 registrerades mer än 6 000 fall av sköldkörtelcancer bland invånare i Vitryssland, Ryssland och Ukraina, vilket kan vara direkt kopplat till strålningsexponering vid tidpunkten för olyckan. Dödligheten för denna form av cancer är lyckligtvis extremt låg, och av de mer än 6 000 som fick diagnosen cancer dog 15 stycken under en period av 25 år.
Enligt professor Gerry Thomas från Imperial College London [4] består strålningen från olyckor främst av alfa- och beta-strålning från jod-131 och cesium-137. Alfastrålning kan stoppas av ett papper men blockeras också av huden. Betastrålning kan man skydda sig mot genom att gå inomhus och stänga fönstren. Jod-131 och cesium-137 är skadliga att inta. Detta kan undvikas genom att inte dricka mjölk från kor som har betat i de förorenade områdena, liksom att inte äta mat från närområdet.
Orsaken till den kraftiga ökningen av sköldkörtelcancer efter olyckan var jod-131-kontaminering i mjölk. Om myndigheterna hade varnat invånarna i området att inte dricka den starkt kontaminerade mjölken, delat ut jodtabletter i tid och bett befolkningen att stanna inomhus, kunde konsekvenserna av olyckan ha varit betydligt mindre.
Enligt UNSCEAR registrerades ingen ökning av andra cancerformer eller sjukdomar som kan orsakas av strålskador. Det fanns heller ingen ökning av fosterskador. De c:a 6 000 000 invånare i de drabbade områdena utsattes för 9 mSv-strålning under en period av 25 år. Detta motsvarar den mängd strånlning som erhålls från en CT-scanning på ett sjukhus under några minuter.
I olyckan förstördes reaktor nummer 4 vid anläggningen. Trots detta fortsatte anläggningen att producera el i ytterligare 14 år fram till december 2000, då den sista reaktorn stängdes av politiska skäl. Sedan 1986 har människor arbetat i området, som idag är en turistmagnet.
Tjernobyl var utan tvekan en katastrof för de inblandade och 65 liv förlorades. Antalet är dock mycket lägre än vad de flesta tror. Strålningens hälsokonsekvenser kunde i de flesta fall ha undvikits helt om myndigheterna hade vidtagit rätt försiktighetsåtgärder. Olyckan blev ett enormt psykologiskt trauma för de över hundratusentals människor som var tvungna att flytta för att aldrig kunna återvända hem.
Fukushima - Japan - 2011
11 mars 2011 var en särdeles dålig dag i Japans historia. Först drabbades landet av den fjärde största registrerade jordbävningen i världshistorien, sedan av en tidvattenvåg som på vissa ställen mätte upp till 38 meter och slutligen en tredubbel härdsmälta vid Fukushima Daiichi-anläggningen.
Till kraftverkets försvar måste det sägas att det inledningsvis klarade jordbävningen. Den automatiska avstängningsproceduren startade, men tyvärr översvämmade den efterföljande, 13 meter höga, tidvattenvågen nödgeneratorerna. Dessa var emot all logik placerade i lågt belägna områden. En var till och med belägen i anläggningens källare. Tokyo Electric Power Co. (TEPCO) [5] hade valt att ignorera varningar om att området skulle kunna drabbas av mycket högre tidvatten än de själva hade räknat med. Dessutom hade anläggningen en alltför låg skyddsmur mot havet.
Onagawa-anläggningen, lite längre upp längs kusten och ännu närmare jordbävningens epicentrum, hade en 14 meter hög skyddsmur mot havet. Onagawa-anläggningens 3 reaktorer stängdes av utan problem och överlevde jordbävningen och tsunamin.
Hur många människor dog som ett resultat av strålningen som frigjorts av den tredubbla härdsmältan? Enligt UNSCEAR [6] är svaret 0. Det är också osannolikt att en ökning kommer att ses i fall av sköldkörtelcancer i befolkningen eftersom mängden strålning som frigjordes var så låg. Fukushima hade en reaktorinneslutningsbyggnad som inneslöt det mesta av det radioaktiva materialet.
Det uppskattas att cirka 20 000 människor dog på grund av tsunamin och cirka 1 500 dog som ett resultat av områdets evakuering. Ingen dog som resultat av strålning. Evakueringen genomfördes i panik i ett land som först drabbades av en enorm jordbävning och senare en tidvattenvåg. Äldre, sjuka och behandlingskrävande människor skyndades iväg i bussar. Utan tillgång till mat, vatten eller nödvändig vård. Många dog på grund av stress, kyla, brist på vård och brist på boende.
I den japanska regeringens försvar måste det sägas att omfattningen av olyckan ursprungligen inte var tydlig, varför evakueringen genomfördes. Men genomförandet var under all kritik. Enligt International Atomic Energy Agency (IAEA) [7] var mängden strålning befolkningen utsattes för låg och jämförbar med global naturlig bakgrundsstrålning. Ny forskning tyder på att det inte var nödvändigt att evakuera området överhuvudtaget, och att en invånare i staden Fukushima skulle ha en förkortad livslängd till följd av olyckan som skulle vara mindre än en invånare i London på grund av luftföroreningar [8]. Att stänga ute delar av befolkningen i nästan ett decennium kan inte på något sätt försvaras.
Risken
När vi ser tillbaka på olyckorna med all kunskap som samlats in genom studier och hälsoundersökningar blir det snabbt klart att hälsokonsekvenserna på grund av strålning är små. Ändå har vi människor problem med strålning. Vi har psykologiska problem med strålning. Strålning kan inte ses, höras, luktas eller smakas. Det finns en bra anledning till det.
Den värld vi befinner oss i är full av strålning. Det är omöjligt att isolera sig från den. Strålningen kommer från jorden och från rymden. Detta kallas bakgrundsstrålning och nivån bestäms av geografin. Strålning kommer också från maten vi äter, från vårdbehandlingar och från våra egna kroppar. Till och med om vi tar en simtur i havet, så simmar vi i uran. Det finns över 4 miljarder ton uran i världshaven.
Kroppen skiljer inte mellan naturlig strålning, den strålning vi får i vårdbehandlingar eller strålning som frigörs till följd av en olycka i ett kärnkraftverk [9]. Det finns bebodda områden i världen där strålningsnivåerna är mycket högre än runt Fukushima och Tjernobyl.
Ramsar, en kuststad i norra Iran med över 30 000 invånare, har världens högsta nivå av bakgrundsstrålning. Bakgrundsstrålningen i vissa områden är 260 mSv per år [10]. Som jämförelse kommer den japanska regeringen inte att tillåta invånare att flytta tillbaka till områden där strålningsnivåerna överstiger 20 mSv per år [11].
En sammanfattning av studier om befolkningen i Ramsar av Sydney Lance [12] drog slutsatsen att det i allmänhet inte finns några negativa hälsoeffekter av att bo i områden med hög bakgrundsstrålning. Rentav ses en lägre förekomst av genetiska defekter och en lägre förekomst av lungcancer jämfört med befolkningsgrupper som bor i områden med lägre nivå av bakgrundsstrålning.
Vi måste ta itu med den irrationella rädslan för strålning, eftersom det i mycket större utsträckning är den stress som människor utsätts för när de tas bort från sina hem, som är skadlig. Radiofobi är den verkligt stora mördaren.
Alla branscher har olyckor. Kärnkraftsindustrin är inget undantag. Tjernobylolyckan var unik genom att reaktortypen aldrig skulle ha godkänts i väst utan en reaktorinneslutning. Efter olyckan gjordes ett stort antal konstruktiva förändringar av de återstående RBMK-reaktorerna så att olyckan inte skulle kunna upprepas. Det finns fortfarande RBMK-reaktorer i drift idag. Smolensk-3-reaktorn i Ryssland togs i drift 1990 och förväntas fortsätta till 2035.
Fukushima började producera el 1971. På detta sätt tillverkade anläggningen koldioxidfri el i 40 år innan den drabbades av katastrofen, som faktiskt kunde undvikts. Tsunamiexperter ignoreras inte längre och nödkraftgeneratorer kommer inte längre att placeras i lågt belägna områden. Dessutom måste vi komma ihåg att reaktorhöljena på de 3 reaktorerna som smälte ner faktiskt fungerade, och att de faktiska utsläppen var 100 gånger mindre än i Tjernobyl. Enligt internationella riktlinjer för evakuering vid radioaktivt utsläpp var den frigjorda mängden så liten att det inte över huduv taget var nödvändigt att evakuera befolkningen under en längre tid och absolut inte i ett knappt decennium. Om vi räknar samman dödsfallen för kärnkraft, dvs dödsfall i samband med produktion, gruvdrift och olyckor, och jämför med produktionen av el från brunkol, kol, olja, biomassa och gas, är slutsatsen klar: Kärnkraft är det absolut säkraste sättet att producera el. Det finns absolut minst antal dödsfall per producerad energienhet. Kärnkraft är ännu säkrare än vind, sol och vattenkraft (vattenkraft), se figur 1 [13].

Figur 1: Antal dödsfall per terrawatt-timme. I motsats till vad de flesta tror, så er atomkraft ett otroligt säkert sätt att producera elektricitet på. Från: Ourworldindata.org
Om du är bekymrad över riskerna med atomkraft, så kan jag inte rekommendera att cykla, köra bil eller ta en flygsemester. För att inte tala om att röka eller vara överviktig. Sannolikheten är långt större att dö av de sakerna.
Kärnkraftverk som terroristmål
Ett kärnkraftverk är inte ett lätt mål för terrorism. Åtkomstvägar övervakas, det finns taggtrådsstängsel, vaktposter, biometrisk åtkomstkontroll, skyddsdörrar, lås och långa korridorer med tjocka ståldörrar.
Ett kärnkraftverk är en tuff nöt att knäcka. Det är värt att notera här att själva reaktorhöljet, säkerhetsstrukturen runt själva reaktorn, är en av de starkaste människoskapta strukturerna som finns. Att flyga ett passagerarplan in i reaktorbyggnaden kommer att resultera i en mindre fläck, ett stort saneringsarbete och ett sorgligt öde för passagerarna ombord på planet. I slutet av 1980-talet testade amerikanerna vad som skulle hända om ett F-4 Phantom-flygplan flögs med 800 km / h in i en armerad betongvägg, till och med med mindre förstärkning än den som användes vid anläggningarna. Planet gick naturligtvis i 1000 bitar när det träffade väggen. På ett ställe uppstod en 6 cm djup spricka och så var det med det. Videon finns på YouTube och den är ganska underhållande [14].
Historiskt sett genomfördes den mest uppseendeväckande attacken mot ett kärnkraftverk 1982, när en kärnkraftsmotståndare avfyrade 5 pansarskott över floden Rhône mot ett franskt kärnkraftverk under konstruktion. Attacken orsakade mindre skador, och gärningsmannen Chaïm Nissim gick därefter in i politiken i det gröna partiet i Schweiz.
Om du som terrorist vill skada ett lands kritiska infrastruktur finns det mycket lättare och mindre skyddade mål som jag inte kommer att gå in på här. Men tänk om Nordkorea attackerade ett kärnkraftverk med en interkontinental ballistisk missil? Ja, då skulle det minsta av våra problem vara skadan på anläggningen. Vad sägs om en meteor? Det finns gott om galna scenarier. Det kallas science fiction och har inget att göra med en seriös debatt om kärnkraft.
Avfallet
För att förstå vad som kommer ut ur en reaktor måste vi först förstå vad vi stoppar in i en reaktor. Bränslet i den vanligaste typen av reaktor idag består av uran. Uran återfinns naturligt i tre olika versioner: Uranium-234, Uranium-235 och Uranium-238. Den typ vi är intresserad av heter Uranium-235. Den kan klyvas på atomnivå, och användas som bränsle i en reaktor.

Figur 2: Översikt över alfa-, beta- och gammastrålnings genomträngningsförmåga. Från: Wikipedia.
Uran-235 utgör 0,7% av det uran som finns i naturen, så koncentrationen måste ökas till 3-5% innan vi kan använda det. Slutprodukten är små hårda bränslepellets bestående av uranoxid. Dessa är inte särskilt radioaktiva, och strålningen de avger är alfa-strålning som kan stoppas av huden eller av ett papper. Penetrationsförmågan för de olika strålningstyperna visas i figur 2. Bränslepelletsen monteras slutligen i långa stavar omgivna av zirkonium som är redo att sättas in i reaktorn. Men mer intressant är hur mycket energi det finns i dessa bränslepellets. Det som gör uran unikt är den enorma energitätheten.

Figur 3: En 5 gram bränslepellet av uranoxid. Foto: Wikipedia.
En bränslepellet väger 5 gram, något mer än ett A4-papper, och stor som en pekfingernagel vilket framgår i figur 3. I en lättvattenreaktor får vi lika mycket energi ur en 5-grams bränslepellet som det finns i 640 kg ved, 400 kg kol, 360 m3 naturgas eller ca. 3 fat olja, och då har vi faktiskt bara använt 5% av energin i pelleten. Det finns en enorm mängd energi i uran. Det betyder också att det behövs väldigt lite för att producera riktigt mycket ström.
Hur mycket uran används egentligen i ett kärnkraftverk per år? Vi kan ta ett typiskt kärnkraftverk på 1000 megawatt och jämföra det med ett kolkraftverk på 1000 megawatt. Vi är här uppe i en storleksordning där vi kan producera el till mer än 1 000 000 människor per år. Enligt World Nuclear Association [16] måste kärnkraftverket använda 27 ton uran per år, medan kolkraftverket måste använda 2 500 000 ton kol per år för att producera samma mängd el. Det koleldade kraftverket producerar också ca. 300 000 ton aska, som inkluderar arsenik, bly och kvicksilver. Dessutom släpper det koleldade kraftverket ut mer än 6 000 000 ton koldioxid i atmosfären per år [17].
Däremot så släpper kärnkraftverket inte ut koldioxid i atmosfären och bränslestavarna producerar el i 18 månader (i vissa reaktortyper ännu längre) innan de måste bytas ut.
Det använda bränslet lagras sedan i vatten för att kylas ned, och när det har svalnat tillräckligt kan det återvinnas eller lagras i stål- och betongbehållare. En sådan väger ungefär 180 ton och är inte precis bara att flytta runt hursomhelst. Hur de ser ut kan ses i figur 4.

Figur 4: Behållare för förvaring av använt kärnbränsle. Foto: Holtec.
Använt bränsle är det som de flesta troligen kallar kärnavfall. Men egentligen är det inte alls avfall; det finns fortfarande en enorm mängd energi i det. Vi kan istället kalla det använt bränsle. Efter 18 månader i reaktorn har bränslet förlorat 5% av sin energi och kan, som tidigare nämnts, återvinnas. Detta görs idag i Frankrike, England, Ryssland, Indien och Kina.
Om du väljer att återvinna bränslet i vårt kärnkraftverk på 1000 megawatt skiljs restprodukter ut vid återanvändningen. Dessa kan klassificeras som verkligt avfall. Detta förglasas. Det vill säga inkapslas i glas och förseglas i rostfria cylindrar. Vår anläggning, som skulle kunna producera koldioxidfri el åt mer än 1 000 000 personer, skulle producera 3 kubikmeter av detta per år [18].

Figur 5: Comanche Peak, Texas. Foto: Google Earth.
Ovan är ett flygfoto av kärnkraftverket Comanche Peak i Texas. Det har två reaktorer på 1218 megawatt och 1207 megawatt respektive. De två tillsammans kan generera koldioxidfri el åt mer än hälften av Danmarks befolkning. Längst ner till höger på bilden finns cylindrarna där det använda bränslet lagras. Efter att ha producerat koldioxidfri el till mer än 2 500 000 personer i 30 år kan det använda bränslet, som lagras i torrförvaring, förvaras på ett område som mäter 30 x 40 meter. Det är inte ens en halv fotbollsplan, och kom ihåg att det använda bränslet fortfarande bara har använt 5% av energin.
Efter användning av bränslet har vi fortfarande de klyvningsprodukter som vi inte kan använda. Hur länge ska de förvaras och var? Det faktiska avfallet måste lagras i 500 år. Om vi exempelvis ​​väljer att inte återanvända utan istället deponerar bränslet som bara har använts en gång, innehåller det 0,8% plutonium. Plutonium-239 har en halveringstid på drygt 24 000 år. Det innebär att det tar 24 000 år innan det är hälften så radioaktivt som det var från början.
Här behöver vi bara ha grundskolans fysik för att förstå varför det inte är ett problem. När något har en lång halveringstid betyder det att det inte är särskilt radioaktivt. För det mesta står det bara där och ingenting händer. Den strålning som ändå avges från Plutonium-239 är alfastrålning, och alfastrålning kan som tidigare nämnts stoppas av ett papper.
Var tusan ska vi lagra det då? I Finland förväntas slutdepå Onkalo öppna 2025. Här lagras avfallet 450 meter under jorden i berggrunden. I geologiska områden som har varit stabila i miljontals år.
I samband med projektet undersökte Strålsäkerhetsmyndigheten (STUK) [19] konsekvenserna av den värsta tänkbara olyckan; om det fanns ett hål i behållarna med avfall efter 1000 år och en stad byggdes ovanpå platsen.
I ett sådant katastrofscenario skulle en person som valde att bo på den mest förorenade platsen och bara åt mat och drack vatten från det lokala området få en ökad strålningsmängd på 0,00018 mSv per år. Det motsvarar att äta 2 bananer.
Vi vet vad vi ska göra med det radioaktiva avfallet, vilka behållare det ska placeras i för att skydda miljön och var det ska lagras. Mängden som ska lagras är försvinnande liten eftersom det finns så otroligt mycket energi i uran. I USA produceras cirka 20% av elen med kärnkraft. Under de senaste 60 åren har amerikanska kärnkraftverk producerat ca. 70 000 ton använt bränsle. Det låter kanske mycket, men som jämförelse producerar amerikanska kolkraftverk samma mängd på en timme [20].
Alla industrier producerar avfall, även den gröna tekniken. Vindturbinblad grävs ner när turbinen har gjort sitt. Figur 6 visar hur det ser ut i Wyoming. Detta sker också här i Danmark [21]. Solpaneler innehåller kadmium, som inte har någon halveringstid. Det är giftigt fram till den dag jorden inte längre existerar. Vi behöver all teknik som kan minska våra koldioxidutsläpp, och det är viktigt att komma ihåg att det finns fördelar och nackdelar med alla former av energiproduktion.

Figur 6:Uttjänta vindkraftverksvingar begravs i Wyoming. I Danmark gör vi det i Randers. Foto: Benjamin Rasmussen för Bloomberg Green.
För att runda av frågan om det radioaktiva avfallet, så rör det sig om en försvinnande liten mängd. Det blir omhändertaget från början till slut. Industrin betalar själv kostnaderna, det är reglerat i lag, och avfallet har aldrig i den civila kärnkraftens historia orsakat några olyckor.
CO2 som släpps ut under byggandet av ett kärnkraftverk
Ett uttalande som: "allt cement och allt stål som ska användas för att bygga en så stor anläggning, det förorenar också med CO2", är inte särskilt konkret. För att göra det konkret måste vi ställa den troligen viktigaste frågan alls när vi studerar energiproduktion:
- Jämfört med vad?
Om vi ​​tittar på hur många tusen ton material som behövs för att producera en terrawattimme elektricitet illustrerar figuren nedan från US Department of Energy [22] (översatt till danska) detta ganska bra:

Figur 7:Materialåtgång i tusental ton per TWh producerad ström.
I det stora energispelet är ingenting gratis och alla metoder för att producera el använder resurser. Dessa kan vara betong, aluminium, koppar, stål eller sällsynta jordartsmetaller för vindkraftverk.
Enligt figur 7 behöver ett kärnkraftverk inte använda särskilt mycket material när det ställs mot hur mycket energi det producerar. Faktum är att det är tio gånger mindre jämfört med vindkraft. Ju mindre material vi behöver, desto mindre behöver vi förstöra planeten i våra försök att rädda den.
Vi kan också undersöka koldioxidavtrycket för de olika energiproduktionsmetoderna under hela deras livstid. Alltså gruvdrift, konstruktion, bränsleproduktion, infrastruktur, drift, underhåll, avfallshantering och demontering. En sådan vagga-till-grav-analys genomfördes av det svenska statliga energibolaget Vattenfall 2018 [23].
I deras energiportfölj finns vind, biomassa, vattenkraft, gas, kärnkraft, kol och sol. Deras största havsbaserade vindkraftsparker inkluderar Horns Rev 3, Thanet och DanTysk. De största kraftverken är Ringhals och Forsmark, som båda är kärnkraftverk, och Moorburg, som är ett koleldat kraftverk.
Så vad kom Vattenfall fram till i sin vagga-till-grav-analys?

Figur 8: Life Cycle Assessment for Vattenfall’s electricity generation, 2018.
Enligt Vattenfall släpper ett kärnkraftverk ut minst CO2 sett till hela kraftverkets livstid, vilket framgår av figur 8. Ovanstående är angivet i gram CO2 per kWh. Det bör också nämnas att demonteringsfasen för de flesta energikällor inte väger särskilt tungt, eftersom metaller och betong kan återvinnas.
I analysen uppskattas livslängden för ett havsbaserat vindkraftverk till 20 år. Livslängden för Ringhals 1 och 2 är 50 år, Ringhals 3 och 4 samt Forsmark 1, 2 och 3 är 60 år. Som jämförelse har det amerikanska kärnkraftverket Turkey Point fått sin licens utökad till 2053 [24]. Det ger en livslängd på 80 år. Ju längre en anläggning får arbeta, och ju längre ett vindkraftverk håller, desto lägre är CO2-avtrycket.
Vad analysen inte nämner är avtrycket av de olika energiproduktionsmetoderna på landskapet, vilket kan bidra till att påverka vilda djur, växtliv och biologisk mångfald. Bryr vi oss om hur mycket de olika energiproduktionsmetoderna påverkar landskapet har det studerats av Brook & Bradshaw [25].

Figur 9: Areal som krävs vid produktion av elektricitet.
Figuren ovan uttrycker hur stort område som krävs (inklusive gruvdrift) per enhet producerad el. Ett kärnkraftverk som kan producera el till 4-5 miljoner människor behöver bara uppta 2 km2. Biomassa kan ses ha stor landskapspåverkan, som kan påverka den biologiska mångfalden och djurlivet.
För att sammanfatta ovanstående tar ett kärnkraftverk väldigt lite utrymme och ger plats för djur och natur. Det kräver inte särskilt mycket resurser i förhållande till hur mycket el det kan producera, och sett under hela sin livstid är dess koldioxidavtryck otroligt lågt.
Byggtid och pris
Att bygga ett kärnkraftverk kan jämföras med andra stora projekt som t.ex. Femern-förbindelsen. I debatten nämns ofta tre byggnader i Europa: Hinkley Point C i England, Flamanville 3 i Frankrike och Olkiluoto i Finland.
Alla tre projekten har stött på stora budgetöverskridanden och förseningar. Som reaktordesign har Arevas europeiska tryckreaktor (EPR) valts. Designen utvecklades av franska Framatome och tyska Siemens. Att utmaningar uppstår när man slår samman ett franskt och ett tyskt designteam förvånar förmodligen ingen.
Reaktorerna är prototyper och de första i sitt slag i en ny generation. I England har inga nya kärnkraftverk byggts på 20 år. Detsamma gäller för de andra projekten. Det har funnits en enorm inlärningskurva överlag i uppgradering av arbetskraften, uppgradering av försörjningskedjor och i projektledning. Godkännanden och licenser måste erhållas och allt är svårt till en början.

Figur 10: Hinkley Point C i England, världens dyraste kärnkraftverk. När det står färdigt kommer det kunna producera CO2-fri ström til omkring 6.000.000 hem i minst 60 år. Foto: EDF.
I andra delar av världen byggs det till halva eller en tredjedel av priset i Europa. Det går också mycket snabbare. Beror det på att de fuskar och struntar i säkerheten? Detta undersöktes av Energy Technologies Institute i England 2018 [26].
Det enkla svaret är att de i andra delar av världen har blivit riktigt bra på att bygga. Precis som vi i Europa varit tidigare, exempelvis i Frankrike på 70- och 80-talet. Men för att bli det igen krävs viss lärdom.
När den första enheten har byggts och vi eliminerat kostnaden för att uppgradera arbetskraften, etablera försörjningskedjor, få tillstånd, och policyn har fallit på plats, faller priset och byggtiden markant. Detta är vad vi ser på andra ställen i världen, och dessa erfarenheter kan också överföras till europeiska projekt.

Figur 11: Installation av reaktorinneslutningens botten vid Hinkley Point C, Foto: EDF.
Vid Hinkley Point C byggs två identiska reaktorer och erfarenhet från konstruktionen av den första reaktorn överförs till den andra reaktorn. Installationen av inneslutningsbyggnadens botten på reaktor nummer 2 gick 30% snabbare, dvs. byggtiden minskade från 57 till 39 dagar [27].
En stor del av kostnaden för att bygga ett kärnkraftverk är lånekostnader. På Hinkley Point C i England hamnar lånekostnaden över de faktiska byggkostnaderna. I Tjeckien, som planerar att bygga ut kärnkraftverket i Dukovany, har man lärt sig av detta,. Här kommer staten att finansiera 70% av lånet till energibolaget CEZ till en ränta på 0% under byggandet och en efterföljande ränta på 2% under drift [28].
Polen, som idag är djupt beroende av fossila bränslen, är också i planeringsfasen för landets första kärnkraftverk. Parallellt är planen att utvidga förnybara energikällor [29].
Även om byggandet inte går så snabbt i Finland, är de i planeringsfasen för en annan reaktor. Den här gången en rysk VVER-1200-modell på finska Hanhikivi-halvön [30].
Kärnkraftverk är dyra projekt när vi tittar på de initiala kapitalkostnaderna. Men återigen måste vi ställa frågan: "jämfört med vad?" Förnybara energikällor blir billigare och billigare idag. När man jämför priser mellan olika metoder för att producera el idag hänvisas ofta till "nivåiserad energikostnad" (LCOE). LCOE är användbart när man jämför traditionella metoder för kraftproduktion. Modellen är ett uttryck för priset "på insidan av staketet". Situationen är dock annorlunda med förnybara energikällor. Det ligger i solens och vindens natur att elproduktionen beror på vädret. Det ställer krav på elnätet och det ställer krav på backup när vädret inte blir som man velat. Det ställer således krav på vad som finns på andra sidan "staketet".
Dessa kostnader ingår inte i LCOE-beräkningen. När vinden inte blåser i Danmark bränner vi kol, biomassa och gas. För förnybara energikällor bör System-LCOE [31] användas istället, vilket inkluderar priset för integration i elnätet. Ju högre andel förnybar energi vi lägger till elnätet, desto mer stiger priset.
Ett modernt kärnkraftverk kan leverera koldioxidfri el oavsett väder och leverera några av de viktigaste sakerna i elnätet, något som sällan är prissatt, nämligen försörjningstrygghet. Det kan göra i minst 60 år, i regn och snö, i sol och vind. Vi kan sedan försöka jämföra priset på en sådan anläggning med priset på att bygga en konstgjord ö och att sätta upp vindkraftverk som behöver bytas ut efter 25 år i vårt slit-och-släng-samhälles anda.
En grönare framtid
Så kära Dan Jørgensen och kära läsare, tack för att ni hållit ut såhär länge. Jag hoppas att jag har kunnat hjälpa till att korrigera några av de vanliga missuppfattningarna om kärnkraft som gång på gång presenteras i debatten. Om vi ​​ska ha en seriös diskussion om framtidens energimix måste den ske på en informerad grund och med den senaste kunskapen. Vi måste lägga våra känslor åt sidan och inte stänga ögonen när vi får information i ett område som är svårt att förstå.
Kärnkraft är inte det första många tänker på när vi pratar om energiproduktion med lågt CO2-avtryck. Hemligheten ligger i det faktum att det finns så mycket energi i uran att det är svårt att förstå, men det kan faktiskt utnyttjas ännu bättre än det görs i den traditionella lättvattenreaktorn idag.
Tänk dig att vi har en gammaldags glödlampa på 100 W. Vi skulle vilja generera ström till den. Om vi ​​använder 1 g naturligt uran (0,7% uran-235) i en lättvattenreaktor kan glödlampan lysa i 182 år. Om vi ​​använder 1 kilo uran av den typ som faktiskt används i en lättvattenreaktor (5% uran-235), kan lampan lysa i 1171 år. Om vi ​​använder 1 kilo naturligt uran men den här gången i den ryska bridreaktorn BN-800, kommer glödlampan att kunna lysa i 25 700 år. Om vi ​​använder biomassa och träpellets, som vi gör i Danmark, kommer 1 kg trä att producera el i 1,2 dagar [32].
Nya reaktortyper är under utveckling och amerikanska NuScale har varit de första i världen som godkänner en liten, modulär reaktordesign som är mindre än de stora anläggningar vi känner till idag [33]. Dessa kan användas för mycket mer än bara matning av elektroner i vägguttaget. Små avancerade reaktorer kan t.ex. hjälpa till att avkarbonisera industriella processer genom att producera ånga som är så varm att den kan användas för att smälta t.ex. aluminium. Värmen kan användas för fjärrvärme, de kan användas för att ta bort salt från havsvatten, producera väte för tunga transporter, samt att små reaktorer är bättre anpassade till de fluktuationer i elnätet som de förnybara energikällorna skapar.
Även här i Danmark forskas på detta område. Copenhagen Atomics och Seaborg Technologies arbetar för att utveckla den framtida 4: e generationens kärnkraft i form av reaktorer med smält salt.
Vi behöver alla verktyg vi har i verktygslådan i kampen mot de klimatförändringar som vi har i sikte. I Danmark enades vi 1985 om att kärnkraft inte borde ha någon plats i den danska energipolitiken. Det är nu 35 år sedan och många miljoner ton onödig CO2 har skickats ut i atmosfären. Idag är kol på väg ut, och istället förbränner vi stora skogsområden i klimatets namn till nackdel för biologisk mångfald och vilda djur. Vi kan göra detta CO2-neutralt. Men kalkyler och räkneövningar kan bara inte ta bort partikelföroreningar. WHO uppskattar att 4 200 000 människor dör varje år av luftföroreningar utomhus [34].
Kanske är tiden mogen för att utforska ett alternativ? Jag föreslår det säkraste sättet att producera el vi har. Det med det minsta avtrycket på naturen, ett av de lägsta CO2-avtrycken någonsin och en avfallsmängd som bleknar i jämförelse med allt annat.
submitted by Krexington_III to sweden [link] [comments]


2020.09.22 13:59 Tricky-Astronaut EMCDDA Statistical Bulletin 2020: Siffrorna som svenska politiker inte vill se

Idag har den europeiska narkotikastatistikmyndigheten EMCDDA publicerat ny statistik: https://www.emcdda.europa.eu/data/stats2020_en
Svenska politiker har länge duckat för statistik som objektivt jämför Sveriges narkotikapolitik med andra länder.
Istället för att titta på avloppsvatten, där Sverige har högst amfetaminbruk i Europa och högre cannabisbruk än medel, hänvisar politikerna gärna till enkäter där folk själva uppger hur mycket narkotika de använder. Att den repressiva politiken får folk att ljuga talas det inget om.
Men nu kommer konkret statistik. Inga enkäter, utan faktiska siffror. Det är en väldigt dyster rapport från ett svenskt perspektiv.
Vi har alltid haft en hög narkotikadödlighet i modern tid, men vi har alltid kunna hänvisa till Estland som har något högre narkotikadödlighet. Inte längre: https://www.emcdda.europa.eu/data/stats2020/drd
För den som har följt statistiken var det bara en tidsfråga innan Sverige skulle få Europas högsta narkotikadödlighet. Sverige har haft en ökande trend medan Estland har haft en minskande trend. Nu är den dagen här.
Estland har ingen imponerande narkotikapolitik - långt därifrån - men landet har åtminstone avkriminaliserat själva bruket. Kul att det hade en tillräckligt positiv effekt så att landet inte längre behöver skämmas för att ha Europas högsta narkotikadödlighet!
Det finns även statistik över antalet narkotikabrott: https://www.emcdda.europa.eu/data/stats2020/dlo
Sverige ligger på femte plats, trots att landet är långt ifrån femte störst. Per capita är Sverige ohotad etta. Men det är inget nytt. Vi har länge varit världens bästa urininsamlare: https://www.nationmaster.com/country-info/stats/Crime/Drug-related-crime
Någon resursbrist tycks inte synas till, åtminstone när det gäller urininsamling. Det är dock möjligt att annan brottsbekämpning har fått stå åt sidan för att polisen ska kunna prioritera lagföringen av narkotikabrukare.
Nu har alltså Sverige Europas högsta narkotikadödlighet trots att - eller snarare på grund av att - Sverige lagför flest personer per capita för narkotikabrott i hela världen.
Kommer dessa nyheter att förändra något inom den svenska politiken eller fortsätter urininsamlingen och narkotikadödligheten som om ingenting hade hänt?
submitted by Tricky-Astronaut to svenskpolitik [link] [comments]


2020.08.10 18:33 yarncrock Den magiska derbysäsongen 2021

2020 blev inte den säsongen vi alla hoppades på, men tittar vi på tabelläget så kommer säsongen 2021 bjuda på en bättre derbygrupp än vi någonsin sett tidigare. Jag pratar såklart om Västerortsderbyna i Superettan, där inte mindre än fyra lag från Stockholms nordvästra delar kan delta. Akropolis ser ut att klara sig kvar, och i Division 1 Norra stormar BP och Vasalund mot avancemang. I andra änden gör AIK sitt bästa för att glädja landets neutrala åskådare och åka ur Allsvenskan.
Så varför är det här den bästa derbyserien någonsin? Ja kolla bara på lagen:
Faktum är att västerortsderbyt 2021 kommer ha precis lika många SM-guld mellan sig som Tele2-derbyt.
Västerortsderbyt:
Tele2-derbyt:
Så är det. 2021 kan bli ett magiskt år för alla inblandade. Nu tittar vi framåt vänner!
submitted by yarncrock to Allsvenskan [link] [comments]


2020.08.04 22:52 poliwhirligigsaw Jag tror jag är rasist..

..och jag vill verkligen inte vara det. Men det kan inte hjälpas ibland.
Vart jag än går är det samma sak: invandrarkillar som står och stirrar ner en, röker och spottar och skriker på varandra och andra. Det blir så tröttsamt så fort och oavsett var man är i Sverige känns det som samma problem består. Jag förstår att folk här kanske är trötta på att läsa skit som detta och jag förstår även att det kan ha en tendens att bli lite av en echo chamber då jag tolkat det under åren att denna sub generellt är ganska lagd åt höger men jag måste ventilera någonstans. Jag kom inte på något bättre ställe.
Mina vänner är inte mycket till hjälp på den fronten. Hälften har "gett upp hoppet" och andra hälften skulle bli upprörda om de hörde vad jag faktiskt hade att säga. Men det känns så.. hjälplöst. Så frustrerande. I Sverige blir såna som jag skyllda på för att man tycker något är dåligt med läget. Det är killar i min ålder som blir påhoppade, som blir rånade, det är tjejer i min ålder som blir trakasserade. Alla vet det, men ingen säger något. Flera jag känner som är extremt vänster har upplevt samma sak (såklart) men det är som de blundar för det. "Ortenkillar" säger de, eller i vissa fall bara "killar". Det är killars problem att det är som det är och sen är *jag* naiv för jag inte tycker att så är fallet.
Jag är trött på att behöva passa mig vem jag tittar på ute på stan, på pendeln, på tuben. Jag är trött på att jag blir satt i samma grupp som ortentuggare från Husby bara för jag är kille. Jag är trött på att höra och läsa om skjutningar, våldtäkter, gängbråk, personrån och misshandel för att sedan blunda för problem, för det är väl det man gör bäst som svensk? Man är naiv.

Jag har under sommaren rest runt till vissa orter i Sverige där jag spenderat tid som liten som alla varit trevliga, mindre samhällen än det jag ävar van vid men har samtidigt kunnat finna det fina i att bo i en mindre stad/by. Jag kan fortfarande förstå det men måste erkänna att jag även var lite nyfiken på hur det såg ut angående det som resten av inlägget handlat om då jag alltid antagit att det mest varit ett storstadsproblem. Men nej, i stort sett överallt har jag sett samma grej. Samma personer som står och tuggar, röker, stirrar och skriker. Jag tror ni alla vet vad för sorts människor jag menar.
Med det sagt så vill jag egentligen låta det gå osagt men känner att förtydligande är nödvändigt i vilket fall: självklart är jag medveten att det inte är ett rasproblem. Den som värderar en hudfärg eller etnicitet lägre än andra är inget annat än korkad, men det är inte heller det jag försöker säga. Invandrare finns överallt i världen och det är inte något dåligt i sig, men så som Sverige har skött det de senaste 20-30 åren måste vara nära till det absolut sämsta sättet för ett land som vårt. Jag hade velat vara en socialdemokrat som satte landet och folkets bästa i åtanke men jag känner inte att jag kan det. Jag känner att det är naivt och korkat att i denna stund tycka att saker ser bra ut, och att inte kunna se orsaken.
Trots det vet jag bara inte vad man ska göra åt saken. Jag känner mig frustrerad och bitter över det. Visst, jag kan leva mitt liv och det kommer jag göra, men jag vågar lova att jag hade vart bra mycket gladare om jag slapp oroa mig för att få ögonkontakt med fel person, eller bli knivhuggen om jag står upp för mig själv när jag för 50:e gången blir kallad för "fuckin suedi". Och jag vet att det finns fler som känner som jag.
Jag vill verkligen inte vara rasist. Alla människor är i grund och botten lika mycket värda och jag vill inte döma någon p.g.a hur de ser ut. Men ibland kan det inte hjälpas.
Tack för mig
submitted by poliwhirligigsaw to sweden [link] [comments]


2020.07.02 00:09 mincoder Milaw håller tal på sergelstorg i firande av pride

Systrar och bröder!
Idag så har pride månaden lidit mot sitt slut. Det har varit systrar och bröder, en underbar månad. Det har varit en månad då vi firat inte bara HBTQ+ personers rättigheter, utan även de Svenska värderingarna. Sverige är ett tolerant land. I all vår samhällskritik får detta ej glömmas. Det är bland de bästa länderna att vara HBTQ+ i. Något som vi måste ta till vara på. Men i all vår stolthet om hur vi är ett av världens bästa länder för HBTQ+ personer så växer en arrogans. En arrogans där människor tror att vi har gjort nog. Att vi inte behöver göra mer för HBTQ+ befolkningen. "Dom kan väl nöja sig".
Men låt mig säga detta systrar och bröder! Ett samhälle som nöjer sig i striden för jämlikhet och männskliga rättigheter kommer aldrig komma närmare dessa mål. Vi kommer aldrig ta bort de svårigheter som förblir för homosexuella-, transsexuella- och queerpersoner i vårt samhälle. Skulle vi överge banan av kampen för lika möjligheter så vore det ett beslut av arrogans och ovishet.
Vi behöver utöka tillskotten till jämställdhetsmyndigheten och säkerställa dess möjlighet att bryta sexualnormer i Sverige. Bryta de förlegade och förtryckande attityder som finns. Bryta det heteronormativa, cisnormativa samhälle vi lever i. Detta ska ske i arbetsplatsen tillika i hemmet. I ingen yta ska konservatismen besparas. Vi ska hissa prideflaggan högt uti landet. Vi ska ge alla möjlighet att njuta av dess underbara flaggor. Och visa hela Sverige, att här hör man hemma. Oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller hudfärg.
Systrar och bröder. Trots att en ny regering har kommit till makten. En regering bestående av några av de mest ärkekonservativa elementen i vårt samhälle så kommer vi aldrig lägga oss. Den feministiska kampen fortsätter, och gryr mer intensiv. För kampen kommer aldrig vara över.
Systrar och bröder, vi är Stockholmare. Vi bor i en stad priviligierad nog att ha progressiva strömmningar i överflöd. Det är del av vår identitet, vår kultur. Systrar och bröder, jag är stolt över att vara Stockholmare. Mina barn ska vara stolta över att vara Stockholmare. Ni ska vara stolta över att vara Stockholmare.
Kampen fortsätter brödrar och systrar, glöm det ej. Tack.
submitted by mincoder to ModellMedia [link] [comments]


2020.06.14 21:30 CarolusViklin #iksdagenval4 - KS Viktor Gyllengård von Sossenhielm talar i Uppsala.

Konservativ Samlings landsbygdspolitiske talesman Viktor Gyllengård von Sossenhielm talar till Uppsalabor och tittare i hela landet framför Uppsala Domkyrka.

Kära Uppsalabor!
Man kan diskutera vilka städer som betytt mest för riket genom tiderna. Vid Mora stenar valdes det förflutnas konungar. I Kalmar skapades en union som kom att förändra Östersjöns historia under ungefär 100 år, och konkurrerade med den mäktiga tyska Hansan. Göteborg blev utgångspunkt för Sveriges ostindiska bedrifter, samt dörren till Amerika där mången svensk sjöman någon dag satte fot. Stockholm har länge varit Sveriges huvudstad, och har onekligen präglat vår historia markant, och bevarar än idag många av landets traditioner.
Men talar man om svenska historiska städer, nämner nog näst intill var man Uppsala. Det historiska konungasätet, var våra sagokungar likt Adils den Mäktige härskade, vilken enligt legenden vann många slag, plundrade i Saxen, vann slaget på Vänerns is mot Åle den Oppländske och försvarade Uppsala mot rövande bärsärkar. Denna stad har också länge varit religiöst centrum för Svearna, och senare hela riket. Här låg antagligen det gamla asatemplet, det största i Skandinavien sägs det, som Adam av Bremen talar om. Här byggdes sedan Uppsala domkyrka, en av de största katedralerna runt Östersjön, såväl som vilostad för bland annat Stockholms skyddshelgon och nationalhelgon, Erik den Helige, som det svenska primassätet. Här grundades även nordens första universitet av Jakob Ulfsson, ett lärosäte som räknas som ett av världens 100 bästa.
Med andra ord har Uppsala en djup historisk förankring, till Svealand, till det historiska Sverige, och nutiden, och Uppsala står ej tomhänt efter dessa förtjänster. Uppsala har tagit del av många av landets stora stunder, och har aldrig tappat sin betydelse. Således kan många som lyssnar på mig i detta nu känna sig stolta över att vara så tätt sammanflätade med rikets förflutna, och förhoppningsvis öde. Står man så nära den svenska historian, och har gynnats så av den, har man även en skyldighet gentemot den, och således hoppas jag innerligt att de trogna församlade Uppsalaborna, och övriga lyssnare väljer rätt till valet. Att man röstar för traditionen, för kulturarvet, för närheten till vår historia, för en förankring och för monarkin. Rösta Konservativ Samling, men rösta främst höger!
submitted by CarolusViklin to IksdagenValrorelse [link] [comments]


2020.06.09 16:32 Hannubal Vår sexköpslag är ett internationellt misslyckande

Trots vad regeringen påstår, så har vår sexköpslag misslyckats både här och i Frankrike. NSWP, en global allians av sexarbetare, har visat i deras rapport, och nedan nämnda rapporter, att Sveriges regering är regelbundet vinklad i sina undersökningar om Sexköpslagen. Bland annat är det inte sant att sexköp har minskat från 12,5% till 7,5%. Det enda vi vet är att gatubaserad prostitution har minskats, men vi vet ingenting om prostitution i mer dolda platser. Denna text visar även att sexarbetare har det nu mycket svårare att hitta kunder, vilket har gjort att de säljer tjänster som de tidigare var ovilliga att sälja, just eftersom att de har svårt att tjäna pengar med den förminskade kundbasen.
Det samma gäller i Frankrike som adopterade den så kallade Nordiska Modellen för några år sedan. Sexarbetare rapporterar att de känner sig långt mer osäkra efter denna lagförändring, då återigen, kundbasen har minskats. Vad som har skett är att de goda kunderna, som sexarbetarna kunde lita på, har nu försvunnit, och kvar finns endast de mer oansvariga individerna. Kombinera med detta att kunder inte längre är villiga att träffas i befolkade områden, vilket betyder att de oftast behöver arbeta vid isolerade platser där risken för våldtäckt och andra övergrepp är högre.
I Nederländerna däremot, så har överfall och könssjukdomar blivit ovanligare sedan legalisering. Även i Nevada så visas det att 84% av sexarbetare känner sig säkra, och man finner inga fall av människohandel. Många av sexarbetarna har just valt att arbeta på lagliga bordeller som ett sätt för att fly från våldsamma hallickar.

Mycket indikerar att avkriminalisering, eller legalisering tillsammans med passande reguleringar kan vara den bästa vägen framåt, både för samhället och sexarbetaren. Många argumenterar att prostitutionen ökar människohandeln, men denna studie visar att det inte finns tecken på ett sådant mönster i Nya Zealand som har avkriminaliserat. Andra indikerar att en legalisering skulle komma att ta bort stigman kring människohandeln: men en rapport från en Thailändsk man förklarar att i Thailand så ser folk ned på de som besöker bordeller som är kända för att just husera sexslavar, medans besök till mer humana bordeller kommer med status (sida 41).
Denna studie indikerar att i Tyskland så ökade inflytet av människohandel in i landet från omvärlden, men det verkar hittills inte finnas bevis på att legalisering ökar den totala förekomsten av människohandeln.
Med tanke på att många prostituerade kommer från tredje världen eller östeuropa, kan detta på ett unikt sätt vara en bra sak - i rika länder har vi både resurserna och viljan att hjälpa offer av människohandel, medans dessa två faktorer inte finns i många fattigare länder. Vi är faktiskt i en unik position att nå och rädda sexslavar. En avkriminalisering/legalisering av prostitution tillsammans med en ordentlig förberedelse för att handskas med den inkommande vågen av sexslavar skulle kunna förvandla denna tillsynes hemska utkomst till något positivt. Jag har ej sett någon expert nämna denna strategi, men tanken är värd att utforska, anser jag.
I slutändan så skadar Sexköpslagen de vi bör skydda, och vi bör ha en seriös diskussion om att ersätta den med antingen avkriminalisering eller legalisering (många sexarbetare föredrar avkriminalisering då de ej vill bli regulerade av staten).
Jag är intresserad av att höra era tankar. Vad för argument finns det emot en sådan förändring, och vad för reguleringar skulle vi eventuellt behöva vid avkriminalisering/legalisering? Det är värt att överväga att även ifall legalisering är den rätta vägen, så måste det ske med någon form av regulering. Tyskland verkar i grunden ha legaliserat sexarbete och sedan lämnat ämnet ifred, vilket har lett till att en brist på rättigheter och lagliga skydd har gjort livet jobbigt för många tyska sexarbetare.
Vidare, många av de problem som Nederländska sexarbetare möter har att göra med bristande regulation. En brist på bordeller och fönster där sexarbetare kan arbeta gör att tävlingen är stor, och skapar därmed ett behov för att arbeta långa timmar. En brist på anonymitet har vidare gjort det svårt för prostituerade att sätta upp bankkonton. Det görs tydligt av före detta sexarbetaren Metje Blaak att det behövs en kontinuerlig kommunikation mellan sexarbetare och regeringen för att legalisering ska effektivt bidra till en bättre utkomst för sexarbetare (källa).
Jag hoppas att denna text kommer utgöra grunden för en intressant diskussion!
submitted by Hannubal to svenskpolitik [link] [comments]


2020.06.05 00:32 mincoder Socialdemokraterna lanserar sitt valmanifest

Milaw presenterar:
Idag så lanserar vi Socialdemokrater vårt valmanifest. Det här är ett valmanifest vi är stola över, ett valmanifest vi tror på. I vårt valmanifest så tar vi nya steg mot det starka samhället, mot det solidariska samhället, mot det samhälle Sverige behöver för att klara framtidens utmaningar. Över den senaste mandatperioden så har vi från regeringens sida tagit ansvar för Svensk ekonomi och skapat stora överskott. Över den nästkommande mandatperioden vill vi använda våra överskott för att satsa på det gemensamma, och bygga upp välfärden på RIKTIGT. Det är vad Socialdemokratin handlar om. Medans högern river ned, bygger vi upp.
Sverige står nu inför ett vägval, mellan ansvarsfullt uppbyggande av välfärden, gemensamma investeringar och ett samhällsbygge som gynnar alla, inte bara de i toppskiktet av samhället. Eller så kan vi välja högerns väg. Och bedriva en ekonomisk politik som skulle försätta oss i Greklands ekonomiska situation. Med radikala skattesänkningar kombinerade med extrema satsningar på militarism. Det här är det valet Sverige står inför.
Inom utbildningsområdet vill vi försvara de satsningar som redan gjorts av vår regering. Men vi vill också gå längre. Vi vill höja löner och göra läraryrket högre status. Vill vi kunna nå våra mål av en högre lärartäthet är det här en nödvändighet. Vi vill också göra så att kommunalt fritids för elever så vill vi göra det gratis. Fritids är något som förenklar livspusslet för många föräldrar och hjälper dom som särskilt är i nöd. Därför är det viktigt att ge alla denna resurs. Vi vill också utöka mängden idrott i skolan. Idrott är ett livsviktigt ämne för att hjälpa unga komma in i kondition och lära sig mer om hälsa. Det är också en viktig del av Socialdemokraternas krig mot fetma, som bara började med sockerskatten. Vi vill även särskilt hjälpa unga pojkar. Som oftast har problem akademiskt. Socialdemokraterna är ett feministiskt parti, och ifall unga pojkar faller bakom och misslyckas så är det ett feministiskt problem.
På ekonomiområdet är reformerna stora. Vi vill jämna ut beskattningen mellan kapital och inkomster. Vi anser det som fullständigt orimligt att någon som tjänar miljoner som börshaj ska betala mindre i skatt än en läkare. Vi vill också utöka investeringarna i glesbygdens företag och skapa särskilda investeringar för arbetarekooperativ. Vi ser det som viktigt med ekonomisk demokrati, och då är bästa sättet att uppnå det med minimal påverkan på ekonomin genom att skapa arbetarekooperativ. På samma ämne vill vi också ge arbetare en större möjlighet att köpa upp verksamhet vid försäljning. Detta är då för att hjälpa arbetare kunna ha självbestämmande på sin arbetsplats. Vi vill också utöka investeringar i infrastruktur. Vi har redan satsat på infrastruktur under vår mandatperiod, men ett modernt land behöver en modern infrastruktur, och där är vi inte ännu. Detta är det Socialdemokratiska framtidsprojektet. Vi vill också på en övergripande nivå anställa fler i välfärden och i övrigt samhällsbygge. Vi måste skapa fler jobb, och detta skapar inte bara mer jobb för de i vården och i byggbranschen, men det får också följdeffekter. För när arbetslösa kommer in i arbete genom staten så skapar det arbete i sig när dessa då kan köpa mat och investera i lokalsamhället.
Vi Socialdemokrater ser miljöfrågan som superviktig. Vi vill fortsätta med de klimatpolitiska åtgärder som vi genomförde förra mandatperioden, som tex koldioxidskatten på företag. Men vi vill också gå längre. Vi vill förstärka effekterna av den geografibaserade koldioxidskatten. Vi anser att bor man på landsbygden så ska man kunna använda bil. Men vi vill också göra det enklare med att byta över till förnybart. Därför vill vi göra det enklare att skaffa elbil eller biobil. Eftersom vi vet att kollektivtrafiken inte kommer kunna fungera för alla. Men självfallet vill vi också investera i kollektivtrafiken. Eftersom den fungerar för väldigt många ifall vi bara investerar i den och ser till att den fungerar. Dessutom är kollektivtrafiken det mest miljövänliga färdsättet förutom gång och cyckel. Vi vill också stärka arbetet för att städa upp i Östersjön. Man ska kunna bada och fiska i Östersjön.
Trygghet är ett Socialdemokratiskt ord. Därför ser vi lag och ordningsarbete som väldigt viktigt för Sveriges utveckling. Vi har redan till exempel höjt polislöner och förstärkt verksamheten, men vi vill mer! Vi vill ytterligare höja löner och utveckla skuldförlåtningsprogrammet för att vara mer långsiktigt. Vi vill också tillåta anonyma vittnesmål för att säkerställa att det går att få vittnessmål, även från individer som kanske inte annars skulle våga vittna i ett brottsfall. Detta är väldigt viktigt i till exempel kampen mot gängbrottslighet där det finns ligor som skulle kunna hota eventuella vittnen. Vi vill också utöka stickprover vid gränsövergångar för att utöka kampen mot smuggling av vapen och narkotika över gränser. Men Socialdemokratiska kampen för trygghet kräver också gemensamma investeringar i preventiva åtgärder. Bland annat vill vi utveckla ett avhopparprogram för yrkeskriminella. Så att människor enklare att sluta med kriminell verksamhet och börja arbeta med riktiga jobb. Vi vill också stärka arbetet i fängelser för att sätta fångar i utbildning så att dessa kan hitta jobb efter deras tid i fängelse. Dessa är livsviktiga åtgärder om vi vill på allvar kunna minska kriminalitet i Sverige. Vi vill också utvecka Socialtjänsten och göra det enklare för dom att ingripa tidigt. Det är bättre att hjälpa någon komma på rätt spår innan dom blir kriminella än att leva med konsekvenserna av ytterligare en yrkeskriminell. Vi vill på samma spår också göra det enklare för ungdommar att hitta en meningsfull fritid eller ett jobb. Man ska aldrig kunna komma att se kriminalitet som en fritid eller extraknäck eller ett gäng som en gemenskap.
Vård och omsorg är väldigt viktiga frågor för Socialdemokraterna. Vi har redan investerat mycket i dessa områden men vi vill mer. Bland annat så vill vi anställa fler i vården för att öppna upp mer vårdplatser. Bland annat vill vi genomföra detta med ett välfärdsavdrag. Detta kommer vara ett fast avdrag för dom som arbetar inom offentlig sektor, vilket kommer attrahera individer till dessa yrken. Dessa åtgärder ska gå hand i hand med ett köförkortningsbidrag. Detta bidrag ska sjukhus kunna ansöka om för att kunna genomföra åtgärder för att minska kötider i vården. Vi har långa köer i Sverige som vi måste ta itu med. Och dessa är några av dom viktiga åtgärder som vi anser måste komma igenom för att kunna minska köer. Vi vill också förstatliga vården precis som vi förstatligat skolan. Vi anser att var man än är i landet så ska man ha möjlighet till samma vård. Regionerna idag kan inte uppfylla detta mål, och när regionerna inte kan göra det så måste staten ta över ansvaret. Denna åtgärd kommer dessutom att spara in på olika onödiga kostnader. Vi vill också förbjuda utdelningar i offentlig sektor. Av en enkel anledning: vårdens pengar ska gå till vård, inte till riskkapitaliser. Vi vill även också satsa på ungas psykiska ohälsa. Genom bland annat en digital vårdtjänst för psykisk ohälsa och genom utökade resurser till BUP. När det kommer till tandvård så vill vi införa ett högkostnadsskydd i tandvården. Tänderna är en del av kroppen och ska därmed behandlas som så. Det innebär att tandvården ska vara tillgänglig för alla och inte vara en klassmarkör. Detta är Socialdemokrati i sin renaste form.
När det kommer till utrikespolitik så står vi fast vid att Sverige ska vara ett land öppet till världen. Vi vill arbeta för klimatavtal som har större vikt, och som är starkare. Klimatförändringarna är ett globalt problem som vi måste möta tillsammans. Vi vill utveckla biståndet till att vara mer klimatorienterat. Vi måste hjälpa andra länder i sin utveckling till att bli miljövänliga nationer ifall vi vill vara ett miljövänligt land själva. Men vi vill också vara mer restriktiva i hur vi delar ut bistånd och ta mer hänsyn till människorättskränkningar. Utav samma princip vill vi också arbeta emot vapenexport till länder som begår människorättsförbrytelser eller som inte är demokratier. Vi vill också fortsätta Svenskt erkännande av Palestina och erkänna Rojava. Vi ser även vikten av EU. Vår Europeiska gemenskap är en av de finaste saker vi har. Därför vill vi långsiktigt arbeta för en ökad Europeisk integration.
Vi Socialdemokrater står upp för de Svenska värderingarna. Vi har en nolltolerans mot rasism, sexism eller hbtq+phobi. Vi vill förbjuda orginisationer som vilar på en rasistisk värdegrund. Orginisationer som ser skillnad på människor grundat i hudfärg hör inte hemma i det här landet. Vi vill också utöka resurser till kvinno och mansjourer. Vi vet att dessa instutitoner kan hjälpa människor i utsatta situationer, och vi vill hjälpa dom i deras arbete för detta. Vi vill också hjälpa transpersoner få tillgång till anti-androgena och anti-östrogena medel. Dessa medel ger ej permanenta effekter och istället stoppar permanenta effekter som skulle kunna ha förödande konsekvenser. Vi vill också utöka kontroller av orginisationer som tar emot offentligt stöd. Ingen orginisation som går emot dom demokratiska värderingarna ska kunna ta emot offentligt stöd och vi måste säkerställa det. Statliga pengar ska inte sponsorera anti-semetism eller homofobi.
Sverige ska ha en god beredskap, något vi Socialdemokrater är måna om. Vi vill på lång sikt utöka resurserna till hemvärnet, för det är hemvärnet som främst kommer försvara Sverige i fallet av en invasion. Socialdemokraterna vill också dubblera resurserna till FRA. FRA gör ett väldigt viktigt arbete i att skydda Sverige från cyberangrepp. En verksamhet som är livsviktig i en eventuell konflikt. Vi vill också bygga upp den Svenska flottan och köpa in fler skepp. Sverige måste kunna ha en närvaro i Östersjön för att kunna försvara sig själv mot angrepp. Vi vill också utveckla lager med nödvändiga resurser som livsmedel. I en situation då Sverige klipps av från resten av världen så måste vi kunna försvara oss själva. Vi vill också utöka resurserna till myndigheten för samhällsskydd och beredskap så att dom kan säkerställa Sveriges säkerhet i svåra situationer.
Sist men inte minst landar vi i migrationspolitiken. Socialdemokraterna tror på en reglerad invandringspolitik, vi tror på den linje som etablerades efter flyktingvågen 2015. Men vi anser det som väldigt viktigt att utöka resurserna till migrationsverket för att kunna minska handläggningstiderna. Ingen gynnas av lång handläggningstider som skapar osäkerhet och oro. Kommer man till Sverige ska ens ärende snabbt handläggas och du ska få ett besked. Socialdemokraterna vill också skärpa arbetskraftsinvandringen, för att vara mer i linje med hur den var innan Regeringen Reinfeldt. Det är inte rimligt att tusentals människor kommer hit och tar jobb som vi redan har kompetens för.
Detta är den politik vi Socialdemokrater vill driva över den kommande mandatperioden. Vi hoppas att Svenska folket fortsätter stå upp för det starka och solidariska samhället. Sverige är ett fantastiskt land, och vi vill mer. Tack.
https://cdn.discordapp.com/attachments/563476073694756885/711994974073389086/Vi_vill_mer.pdf
submitted by mincoder to ModellMedia [link] [comments]


2020.05.21 00:39 Kosa50pac Absurd situation i Skånsk vård

Hej. Så jag har lite historia att berätta, som faktiskt hände denna veckan. Min mor jobbar på äldreboende som sjuksköterska och ta hand om patienter varje dag så klart. Så förra veckan (måndag) dog en av patienten (pga. unknown). Efter bara två dagar fick dem ny patient som var lite förkyld, då har dem inte testat för COVID-19 osv. Efter en veckan visade sig, att hon var sjuk för Covid-19. Första steg stänga av henne i rum och låta leva ensam där. Men nu kommer den absurda situationen av personalen. Personer som hade vanligt kontakt med henne. TVÄTTAT henne, spenderat tid tillsammans osv. Fick ingen information, får inga handskar och ansiktsmask fortfarande. Efter underskötorskor och resten som jobbar där ville testa för COVID-19, dem har ju familjer och bekanta och kan sprida viruset vidare. Fick dem beskeded att det behövs inte och erbjuder mer jobb pass där. Det är ingen privat äldreboende men kommunägda. Så jag är helt förvånad och undrar hur kan landet vinna över viruset om såna här saker händer över hela landet. Helt oacceptabelt.
Förra viruset var Sverige "Bästa landet, med bästa vård" Idag och igår över hela europa står det bara att "Sverige haft högst dödssiffror per capita i världen" som betyder att det här systemet funger ej och Länsstyrelserna skulle hjälpa och inget händer där heller och våra äldre dör som flugor varje dag. Spridningen händer vidare, äldreboende efter äldreboende. Kolla här: https://www.worldometers.info/coronavirus/?fbclid=IwAR1pBDSYfbQpDtSKEHuT2M7i5Vlw7SfI7T60P4DXrzntjlD_hqwhLPWMpPM
Sverige är på 12:e plats av alla länder med mest döda per dag med 10m människor och befolkningstäthet på 22,7 inv./km². Bara Belgium som liknar lite med statistik, men även där bara 44 döda per dag och mycket värre gräns situatation än här.
submitted by Kosa50pac to sweden [link] [comments]


2020.03.29 15:22 Kyndrak Nordisk TV - En guide till nytt utbud

Vi i Skandinavien har inte bara världens bästa samhällen, vi förstår även varandra väldigt enkelt. Så tröttnar du på att kolla på amerikanska serier med helt bisarra värderingar och moraler, men har sett klart allting svensk TV har att erbjuda så följer här en guide till en helt ny värld som kanske öppnar sig för dig. Passar bra i tider då många bör vistas hemma.
Pga. copyright osv. så är "köpta" serier regionlåsta, dvs. dyra amerikanske produktioner eller reality program, svenska serier som gjorts av produktionsbolag som inte är public service, och musikrelaterade program. Det som är kvar är kanalernas egna produktioner som dom så vänligen låter utomstående titta på utan regionbegränsningar. Förstår man det konceptet och inte blir sur när "Poldark" på NRK inte startar eller får upp ett felmeddelande när man vill starta "Tunn Is" på Isländsk TV så kommer du snabbt komma in i det.
Här följer mina personliga favoriter

Norsk TV

Alla älskar norska, det går inte att vara sur eller ledsen när man hör norska. Så sätt på din bästa "ische"- dialekt, börja alla meningar med "jag må nå...", och använd häftiga ord såsom "flink" och "morsom" så ofta du kan.
NRK WebplayeAndroidTV/Mobilapp
Vi börjar på toppen med den snyggaste, fylligaste och roligaste kanalen. Bra varierat utbud med lättnavigerat och tydligt UI.
Side om side Om du gillar Felix Herngren humor så kommer du älska den här.Det är nämligen ingen stammande pinsam Felix med, men samma underbara typ av skämt
Der ingen skulle tru at nokon kunne bu Ett program för dig som vill käka chips i soffan men ändå känna dig aktiv.Det handlar om ensamvargar som väljer att bo mitt uti vildmarken i norden, där varje dag är en kamp för överlevnad och värme är en lyxvara under vintern.
Familieekspedisjonen Ut på tur, aldrig sur! Ideala konfliktfria familjer utan vildmarkserfarenhet tävlar mot varandra att nå först till ett mål genom den norska vildmarken. Feelgood och vacker miljö i ett och samma program.
P.S. Om du gillar julkalendern så må du kika på deres. Svenska julkalendern är det ikke nå fel pa, men gillar man inte Sci-Fi rymdäventyr till jul t.ex så har NRK lite mer klassiska och spännande alternativ som e väldigt flink.
TV2 Sumo
WebplayeAndroidTV/Mobilapp
En norsk betalkanal med fokus på reality-tv. Visar reklam, men deras reklam är samma märken som vi har fast utan all jobbig Casinoreklam, dvs rolig reklam. Har en kategori bara för fria serier, vilket gör denna sida till den lättnavigerbaraste av alla för oss icke-norrmän att titta på deras utbud. Kräver att du skapar ett gratiskonto att logga in med.
Farmen kjendis Farmen, fast på norska, med kvinnan vi alla älskar att hata; Gunilla, the one and only.Vissa förstår inte vad hon säger, andra är rädda för henne. Kanonbra underhållning helt enkelt.
Glow Up Ingen måste något i livet, men gillar du smink så vill du verkligen inte missa detta.Riktigt snyggt producerat och rolig tävling som handlar om just tävlingen och inte massa drama omkring. Rätt person vinner i slutet även. 10/10
Wunderland En reality serie i sin fjärde säsong som följer norska raggare som åker gamla jenkare, super och allmänt mår. Norska Raggare, det blir inte bättre. Väldigt snyggt filmad.

Finlandssvensk TV

Ibland kan det kännas som i vill gärna glömma bort dom för dom påminner oss om dåliga minnen, men finlandssvenskar finns och har den bästa dialekten efter norrlänningar i min mening. Den enklaste starten för dig som vill se nordisk tv då alla pratar svenska.

YLE WebplayeAndroidTV/Mobilapp
En väldigt snygg men tyvärr krånglig sida för oss som vill titta från Sverige. Många program är markerade som tillgänglig endast för finnar för att skilja programmen åt, men dom som inte är det kan ändå vara otillgänglig för oss. Appen och beskrivningarna är på svenska, men det är inte först du startar programmet som du vet om det är på svenska eller finska och om det finns svensk text, men godbitar finns.
Eskil Granlund - stridsordonnans Eskil berättar några minnen från frontlinjen från en rysk offensiv vid Tali-Ihantala. Han får Rambo att låta som en söndagsflanör.
Den stora festen Svensktalande Samer i Finland berättar om deras förberedelser inför deras kristna konfirmation.Mycket att packa upp här om vad tradition och kulturidentitet egentligen är.
Finland är svenskt[svensk textning] Nu är det lätt att tänka att vi är hemska imperialister som behandlade finnar som skräp och vi är så himla onda innerst inne och måste sona för våra förfäders handlingar. Eller så kan man se vad dom själva tycker om deras identitet och hur det historiskt faktiskt var. Superbra serie som dyker djupare i ämnet.
MALAX TV WebplayeAndroidTV/Mobilapp
Meme TV. Finns inget bra här mer än kultfaktorn. Vill du vara "edgy" så kan du ha på det som bakgrundsvideo på din hemmafest. dom har ingen app, så kan du koda sånt så är det nästan ett medborgerligt ansvar att hjälpa dom med det. Det finns även fler liknande om det här är din grej . Lokal-TV i svenskfinland

Dansk TV

Det är inte så grötigt som du tror, utan snarare bara en konstig skånska när undertexterna är på."Man vänjer sig" som en känd filosof en gång sade.
DR WebplayeAndroidTV/Mobilapp
Propps till Danska public service att dom har ett program som heter "Danmarks bedste bonderøv".Sidan är inte den snyggaste men praktisk. Utbudet för icke-danskar är inte det största.
Gift ved første blik Danska "Gift vid första ögonkastet". Mysig enkel och bra tv. Inte så grötig danska, lätt att hänga med och deltagare man lätt fastnar för.
Herrens veje Väldigt grötigt utal, men väldigt bra serie! Värd mödan att vänja sig vid danskan.
Doggystyle Asta glider omkring och försöker hitta sin plats på jorden och kärleken.Är du nyfrälst på danskan nu så är det här serien att fortsätta på om du gillar romantik.

Isländsk TV

The Dark souls av nordisk TV. Det är glest och kalt där. Både i landet och med programutbud. Allting är på isländka naturligtvist.
RÚV
Jag hade önskat att SVT finansierade textningen till svenska så fler kan ta del av deras program, som t.ex en dokumentär om deras första kvinnliga president som själv pratar svenska. Vigdís, fífldjarfa framboðið. Men världen fungerar inte så tyvärr, även om dom köpt massor av svenska serier.



Har detta hjälpt dig mot karantäntristessen så glädjer det mig.Jag kan tycka det borde finnas starkare samarbeten emellan nordisk public service TV, både att tillåta fler program vara tillgängliga men också med textning av varandras språk. Bra statliga jobb som inte behöver ligga i Stockholm, samt bra för våra länder att komma närmare varandra kulturellt. En utopi skulle vara att alla nordiska public servicekanaler går att se fritt i norden sinsemellan med varje lands språks textning som val.
submitted by Kyndrak to sweden [link] [comments]


2020.02.06 16:15 AIK-intervjuer Svartgula Röster, februari 2020: Fredrik Söderberg

Vår allra första intervju är med AIK Fotbolls Fredrik Söderberg. Berätta lite om dig själv, vem du är och vad du gör. Biljett- och Marknadschef är titeln. Det jobbet innefattar även att vara ansvarig för vår kommunikationsgrupp, och också ytterst ansvarig för hur vi bedriver våra kringarrangemang, alltså hur vi bedriver våra arrangemang på ett sätt som lockar mer publik. Sen är min kollega Henrik Koch ansvarig för hur vi bedriver arrangemangen utifrån hur Svenska Fotbollförbundet säger att vi ska bedriva dem. Jag har jobbat här i AIK i drygt ett och ett halvt år. Innan dess har jag jobbat med AIK till stor del på Nationalarenan. Jag har jobbat på Stockholm Live med sportevenemang med olika förbund, t.ex. innebandyförbundet, handbollsförbundet, ishockeyförbundet, osv. AIK:are sen grunden. Har aktivt gått på matcher sen jag var 12-13 år tror jag.
Hur kommer det sig att du blev Gnagare från första början? Det är många som redan vet att min pappa jobbade i AIK som sportchef under 90-talet, och då är det många som tror att det är på grund av honom. Till viss del är det ju det, men han var inte född AIK:are. Jag blev AIK:are som protest mot honom, och sen började han jobba i AIK. Så han började jobba i AIK först efter att du blev Gnagare? Ja, precis. Så det kanske var tack vare dig han började? Haha, kan vara, men det vägde nog inte mycket in tror jag. Men min vilja att stå för nånting eget föll ju lite när han började jobba i AIK. Men det var liksom ett aktivt val jag gjorde att bli Gnagare när jag var 8-9.
Vilket är ditt bästa AIK-minne? Oj, det finns så otroligt många. Men det jag brukar svara på den frågan, bara för att det kom spontant för mig nån gång, det är sista allsvenska matchen på Råsunda. Jag var där med min son som var 10 år, och det blev väldigt starkt tyckte jag. På 90-talet var jag aktiv på olika läktarsektioner. Sen fick jag barn när jag var 24 år, och då var det några år där i början på 00-talet då jag gick betydligt mindre frekvent på matcher. Sen från Superettanåret ’05, då började jag gå på familjeläktaren tillsammans med honom [sonen] för han var 4 år. Så från ’05-’12 på Råsunda så betydde familjeläktaren väldigt mycket för mig. Vi skapade en väldigt egen atmosfär där. Min son blev så mycket AIK:are tack vare det här, och idag har han ju eget årskort på Norra. Jag visste att det här var sista allsvenska matchen på Råsunda med honom. Jag visste att sen skulle han gå mer själv på Nationalarenan utan mig, på Norra Ungdom. Det blev både ett fint farväl för mig av Råsunda (även om Napoli-matchen kom sen), det blev på nåt sätt ett avstamp för den eran som hade betytt väldigt mycket för mig, och starten på nånting nytt, framförallt för honom. Det var nästan som att överlämna nån form av AIK-skap till honom i den stunden. Väldigt lång utläggning av mitt starkaste AIK-minne, men det betyder väldigt mycket för mig. Sen finns det mängder av andra minnen också.
Vad har AIK som klubb betytt för dig? Det har identifierat mig som person till väldigt stor del. Alltså jag identifierar mig ju som AIK:are i så mycket… Det blir en stor del av din identitet? Exakt! Bara det gör ju att jag känner mig som i symbios med klubben, på gott och ont. Ibland har det varit så mycket att det nästan sliter på en att vara fotbollssupporter. Men det gör ju också att alla de stunder när euforin är som starkast (och det behöver inte vara segrarna på plan, för mig är fotbollen väldigt, väldigt mycket gemenskap, som jag beskrev med min son t.ex.), allt det gör det ju ännu starkare sen. Det blir så tydligt att det är en del av ens identitet och personlighet. Och nu är det ju en helt ny era i egenskap av anställd inom AIK. Nu går man ju liksom in på ett… Det blir en annan typ av relation? Exakt! Nu betyder det ju mer för en på ett sätt, fast på ett helt annat sätt så att säga.
 
Vad innebär egentligen din roll som biljett- och marknadschef? Hur ser en vanlig dag på jobbet ut för dig? Jag är resultatansvarig för våra matcharrangemang, att dra in så mycket folk som möjligt. Det är det enkla svaret. Sen är jag som sagt ansvarig för kommunikationsavdelningen. Vi kommunicerar ju mer än bara biljetter och årskort. Så jag är ju också delaktig i merchandisekampanjer, hur vi kommunicerar nya transfers, hur vi jobbar med våra kommunikationssystem (vi har t.ex. investerat i ett nytt mailverktyg för att kommunicera mycket mer digitalt) – alla den typen av delar. Vad kommunikationsavdelningen behöver för att kunna göra ett bättre jobb. Så det är ju två delar på det sättet. Men ytterst skulle jag säga att jag är resultatansvarig för matcharrangemangen.
Nu är det drygt två månader kvar till den allsvenska premiären, och bara tre veckor [läs två veckor] kvar tills Svenska Cupen drar igång, där gruppspelet som bekant ingår i årskortet. Ifjol spelade vi cupmatcherna på Nationalarenan för att alla skulle få plats, men i år är vi tillbaks på Skytteholm. Hur ser det ut med kapaciteten och biljettrycket? Matcherna är slut på Skytteholm. Helt slutsålda båda två? Helt slutsålda båda två, ja. Kapaciteten är 5200. Eftersom det nu är slutsålt till båda två redan innan försäljningen öppnats upp för de som inte har årskort, finns det då en chans att ni kanske lägger till ytterligare en träläktare eller utökar kapaciteten på något sätt? Vi har maxat den så mycket det går. Den normala kapaciteten är bara på 3000+ tror jag. Huvudläktaren tar ju bara 1000. Så vi har byggt till läktare och utökat den så mycket vi får egentligen. Så det kommer inte gå att utöka nåt mer än det redan är utökat? Nej, tyvärr. Och det ska vi säga att det kan ju finnas sin charm med Skytteholmsarrangemang, men det handlade om att Nationalarenan inte var tillgänglig, annars hade vi självklart spelat där.
Sen rullar årskortsförsäljningen på som vanligt parallellt med förberedelserna inför cupen, fast med ett par nyheter för i år, vilka vi strax ska gå in på. Hur ser det ut med årskortsförsäljningen just nu? Vi har precis passerat 10 000 igår [läs onsdag 29/1], och vi ligger alltså över 50% högre jämfört med motsvarande datum ifjol. Vi ligger därmed mer än två månader före, dvs. de här siffrorna nådde vi i slutet av mars ifjol. Då hade vi premiär den sista mars, nu har vi ytterligare en vecka på oss. Vi har en målsättning på 12 000, vi passerade precis 10 000, och vi sålde totalt 10 723 på hela förra året. Jag beräknar att de 700 som är kvar för att passera fjolåret, det gör vi här i februari månad, och sen går vi all in sista månaden för att passera målet på 12 000. Så ur det perspektivet gör vi ett väldigt, väldigt bra årskortsrace i år!
Du har ju avslöjat för mig att ni snart ska lansera en ny kampanj. Vad kan du berätta för våra forumsmedlemmar om den stundande kampanjen? Jag kan berätta att den kommer leva längre än bara årskorten. Jag tror vi går mer och mer mot kampanjer för att starta upp säsongen snarare än att bara driva årskort. Sen är ju årskort ett steg i det. Vi såg exakt samma sak egentligen ifjol, då med kampanjen ”Med dig vill jag leva”. Sen utnyttjade vi det när vi lanserade en Europatröja. Vi utnyttjade det när vi tillsammans med Volkswagen lanserade Ink Edition-bilen, där man måste ha en AIK-tatuering. Vi spann vidare på det när vi jobbade med en insamlingskampanj till Hjärt-Lungfonden i Ivan Turinas minne, då gjorde vi om det till ”Med dig fick vi leva”. Kampanjen levde vidare över hela året, och ”Gnaget on tour” (som var året innan dess) levde också vidare under hela året. Vi går mer och mer mot den typen av format, så det kan man förvänta sig. Man kan också förvänta sig att vi på ett sätt går ifrån det traditionella sättet som vi brukar göra kampanj, men det kommer också vara retro, att vi går tillbaka lite till det klassiska sättet att göra kampanj. Låter motsägelsefullt, men det ska bli intressant att se vad det blir.
 
En av årets stora nyheter är den stora prissänkningen, där ni valt att sänka priset på 44% av våra årskortstyper med sammanlagt uppemot 2½ tusen kr. Hur kommer det sig? Vi vill stretcha priserna mer för att skapa möjligheter för människor att kunna gå oavsett vilken livssituation du befinner dig i, och vi vill också segmentera vissa läktarsegment för att markera att det inte är här vi ska göra den stora vinsten. Det här har andra värden. Norra Stå är ju till viss del ett sånt segment, Norra Ungdom och ungdomssektionen är absolut ett sånt segment, familjeläktaren – det finns andra attribut där. Det är därför vi har valt att stretcha de priserna, för att vi ska verkligen markera och berätta för vår supporterskara att det här är läktarsegment som har andra värden än det strikt kommersiella.
Vad har prissänkningen lett till? Har ni sett några skillnader jämfört med tidigare års försäljning till följd av att så många årskortstyper blivit billigare? Normalt sett skulle jag säga att pris egentligen inte är en fråga för människor när man väljer att gå på fotboll. Årskorten är en större investering, så där tror jag att det gör större skillnad, men tittar man på lösbiljetter har vi sett att det gör ingen skillnad. Det finns ju rim och reson i det så att säga, men i de prisintervall som vi ligger. Om vi har gjort en rabatterad kampanj (vilket vi som princip nu aldrig gör) så ger det ingen effekt, så pris generellt är inte den stora frågan. På årskorten, som sagt var, där är det ju en större investering. Där kan jag verkligen se att det kan göra skillnad. Men jag tror att vad det verkligen ger är ett signalvärde. Jag tror att vi kommunikativt har varit duktigare på att berätta att vi har reducerade prisklasser också. Så vi har sålt många fler årskort jämfört med ifjol och det ser väldigt bra ut i år, men du tror inte att det nödvändigtvis beror på prissänkningarna? Du tänker att folk som vill gå och se AIK kommer göra det, oberoende av priset? Ja, jag tror att prisskillnaderna har haft en del i det naturligtvis. Framförallt på Norra har det säkert haft det. Men framförallt tror jag att vi har varit duktigare på att kommunicera.
De största prissänkningarna får våra barnfamiljer, ungdomar, studenter och pensionärer avnjuta. På Norra Ungdom har ni dragit av 1/3 från årskortspriset, medan studentårskorten på Norra blivit hela 59% billigare! Dessa två grupper betalar nu bara ca 30kmatch i snitt, medan barn, ungdomar och pensionärer med årskort på familjeläktaren bara betalar ca 20kmatch. Kan vi se detta som att föryngringen av spelartruppen nu även ska följas upp av en föryngring på läktarplats? Ja, men det var en bra liknelse, haha. Jag har inte resonerat så, men jag snor den idén av dig. Egentligen handlar det om att visa att vi ska inte kapitalisera på barn. Jag går ju bara tillbaka på mig själv, hur jag har lyckats förmedla ett AIK-skap till mina barn så att de, när de sen står på egna ben och klarar av att hantera egna räkningar, kan ge tillbaka till AIK. Det är signalvärdet här. När det gäller pensionärer är det snarare tvärtom. Du har levt ett AIK-liv och är värd att inte känna att det är dig vi ska göra vår kommersiella tillväxt på. Så det är två grupper som står ut gentemot generell AIK-publik på det sättet.
 
En annan uppmärksammad nyhet är nedstängningen av det tredje etaget. Vad har föranlett detta beslut? Vi har ett problem i AIK, vi har för stora glapp mellan vår högstanivå och vår lägstanivå. Vi gör fantastiska matcher mot Sundsvall [50 128], Hammarby [49 034], osv, och samtidigt har vi matcher som är på en nivå som nästan inte känns värdig AIK där vi är som klubb. Skillnaden mellan högsta- och lägstanivå för säsongen 2019 var 34 000 personer. Om vi ska få en tillväxt över tid, då har det visat sig att det är svårt att kallkullera med de här stormatcherna. De styrs också utifrån sportsligt läge, utifrån friktion och rivalitet, osv. AIK – Djurgården 2019 drog 45 000. Det är ju inget säkert kort att det alltid drar 45 000 för att det är AIK – Djurgården, utan det finns många osäkerhetsfaktorer i det. De matcherna har bevisligen inte lett till att vi får ett drag i klubben i övrigt. Vi kan inte marknadsföra de matcherna som stormatcher för att få en ökad effekt på övriga matcher, det har varit rätt tydligt. Varför vi har en lägre beläggning är sen också för att vi har ett köpbeteende som är väldigt, väldigt sent. Det är det vi vill förändra med stängningen av läktare 3. Nu vet alla att det är grundkapaciteten, och då vill jag slå hål på några missförstånd här:
  1. Vi tror inte att effekten av att stänga läktare 3 blir att folk som köpte läktare 3-biljetter till matchen mot Hammarby eller Djurgården nu kommer vara mycket mer benägna att gå på en match mot Varberg eller Helsingborg mitt i sommaren. Det är inte den effekten vi söker. Effekten vi söker är t.ex. på premiären. Vår premiärmatch har historiskt sett kunnat sälja slut på två läktaretage, men de sista biljetterna säljs på dagen för att man förväntar sig att vi kan öppna läktare 3 om det skulle ta slut. Vi vill nu kommunicera tydligt att vi inte kommer göra det, och då kan vi använda Maribor-matchen under sommaren som ett tydligt exempel. Där kommunicerade vi att vi inte kommer öppna mer än läktare 1, vilket gjorde att matchen fick ett självdrag och en känsla av ”Nu kommer det att ta slut här”. Får vi upp den effekten kring premiären – ”Nu är det den här kapaciteten som gäller, vi har redan sålt den här mängden årskort, det finns bara den här kapaciteten kvar att sälja på” – då vill vi få den effekten att folk tänker ”Nu måste jag förse mig med biljett nu!” Säljer vi sen slut premiären tidigt, då har vi som jobbar med biljettrekrytering mycket, mycket längre tid på oss och mycket bättre resurser att fokusera på de nästkommande matcherna. Kan vi fokusera på dem, kan vi göra en uppgång på dem p.g.a. att vi är duktiga på att kampanja och får mer tid på oss att kampanja. Tidigare har vi levt på att ”Nu går vi all in på premiären ända tills det är dags för premiären, nu har vi gjort premiären och fokuserar på nästa match.” Nu hoppas vi kunna fokusera på nästa match 1-2 veckor innan premiären. Det är samma sak när vi har derbymatcherna. Tar de slut på dagen? Bra! Då kan vi lämna den och fokusera på nästa match. På så sätt kommer vi kunna höja AIK:s publiksnitt och lägstanivå, och då kommer vi kunna påvisa hur vi höjer vårt snitt, vad vi är duktiga på att dra folk och hur kul de här matcherna är att gå på, för folk drar folk. Och så kommer vi skapa ett beteende där framförallt våra årskortsinnehavare går i större utsträckning än vad de gör idag. Så det är det första.
  2. Det andra jag också vill slå hål på, som jag har sett dykt upp på diverse forum och debatter: Man tolkar beslutet kring stängning av läktare 3 som nån form av panikåtgärd mot Hammarby, och det vill jag i det starkaste demontera! Få saker intresserar mig egentligen så lite som vad Hammarby gör i sin publikrekrytering. Det är ingenting som ska få styra hur AIK jobbar med sin publikrekrytering. Vi vet att vi har flest medlemmar, vi vet att vi har flest antal sympatisörer i landet, och vi vet att vi har störst kapacitet, även med en stängning av läktare 3. Vi har alltså alla förutsättningar i världen att återta vår rättmätiga plats som Sveriges publiklag nummer 1! Det är bara upp till oss själva! Att snegla på Hammarby eller jaga Hammarby, det är inte intressant för mig. Jag ser AIK:s utmaningar och problem, det är de som vi ska fokusera på, och det är att årskortsinnehavarna går i för liten utsträckning (vi har för dålig beläggning på våra årskort under våra matcher), vi har ett för sent köpbeteende, och vi har för stora glapp mellan högsta- och lägstanivå. Det är de utmaningar som vi har i vår klubb. Sen tycker vi självklart att ordningen är felställd. Hammarby ska inte vara före oss. Den självbilden måste vi ha. Men det finns inget självändamål för mig i att bara fokusera på Hammarby. Jag vet att gör vi rätt saker för AIK så har vi de bästa förutsättningarna till att åter bli Sveriges publiklag nummer 1. Du fokuserar alltså på AIK:s kapacitet och hur ni ska nå upp till den, oavsett hur det ser ut i något annat lag? Exakt! Exakt. Det är det absolut viktigaste.
Nu ska jag vara ärlig och säga att de opinionsmätningarna som jag har gjort säger att en majoritet tycker att beslutet är bra, så jag känner inte att vi slåss i motvind på något sätt, men jag hör ju ändå argumenten mot det, och det tycker jag är bra. Jag tycker AIK ska ha ett sånt klimat att vi ska kunna diskutera såna här frågor. Jag förstår, och kan verkligen själv känna, att det är ju de här matcherna med 49-50 tusen som varit vårt starkaste kort. Det som har utmärkt oss och där vi verkligen kan visa att det här är det ingen annan klubb i Sverige som klarar av. Så det är ju inte ett enkelt beslut att fatta att nu välja bort den typen av matcher, både emotionellt och logiskt. Jag skulle säga att det är ett modigt beslut just därför, för vi vet att vi medvetet väljer bort den möjligheten. Men det är mer utifrån varumärkesbyggande eller identitetsbyggande än ekonomi. Ekonomin kan vi ta hem på andra sätt. Ekonomiskt ger inte läktare 3 oss jättemycket. Det innebär att vår prenumeration på (i princip) varje säsongs högsta publiksiffra blir svårare att försvara, men du är beredd att göra den eftergiften för att få ett högre tryck på de mindre matcherna? För att AIK ska växa över tid, ja! Sen är ju målsättningen att vi ska öppna läktare 3 igen, det har vi ju varit supertydliga med. Men vi måste komma till ett läge där en öppning av läktare 3 inte kannibaliserar på köpmönstret, för det är det som sker idag.
Många har spekulerat i vad som skulle ske vid ett massivt biljettryck inför t.ex. derbyn. Vad gör ni om etage 1 och 2 säljer slut? Då är det slut. Så det finns ingen som helst chans att ens delar av läktare 3 skulle öppnas? Då vore vi super-otrovärdiga! Vi kan inte gå ut och säga att vi håller på en princip och sen ge efter. Det går inte att se sig själv i spegeln efter det. Om det inte är ett demokratiskt årsmötesbeslut som säger att vi ska riva upp det här beslutet, då rättar vi oss såklart efter det, det är ju inga konstigheter. Men inte baserat på ett tryck, för vi har ju varit jättetydliga med vad det är som gäller, och folk har ju köpt årskort utifrån det. All trovärdighet skulle ju falla.
 
En sak som kraftigt präglade fjolårssäsongen var polisens hårda offensiv mot svensk fotboll, och däribland polisens tuffa inskränkningar på publikkapaciteten. Enligt Mats Jonsson (Djurgårdens säkerhetsansvarige) var AIK en av de klubbar som drabbades hårdast av polisens beslut. Hur känner du av dessa nedskärningar i din roll som biljett- och årskortsansvarig, och hur har de påverkat AIK Fotbolls publiksiffror? Jag känner av dem i allt jag gör egentligen. Dels rent praktiskt är det ju omöjligt att planera för biljettsläpp när du inte vet kapaciteten som du blir tilldelad. Det är verkligen ett jätteproblem. Dessutom upptar det så mycket av vår supporterrörelse och vår klubbs tid och mindset att vi nästan inte kan nå ut med nånting annat. Jag vet ju supportrar som har uttryckt det att man blir nästan irriterad när vi ska marknadsföra, oavsett om det är biljettförsäljning eller merchandise, att ”Jamen ta tag i polisfrågan istället”. Kapacitetneddragningen i sig drabbar ju Norra, och mycket av villkoren i polistrappan är också fokuserat på Norra (inte alla, en del är naturligtvis mer generella). Jag tror att det går ut över Norra på så sätt att det tar väldigt mycket på supporterrörelsen i sig. Sen har ju fjolåret skapat en konflikt mellan supportergrupperingar och AIK Fotboll, som jag upplever att vi nu har tagit steg till att bromsa och förändra. Det är långt ifrån klart, men vi har en handlingsplan där iallafall som vi har presenterat för supportergrupperingarna, och som vi också kommer att kommunicera kring. Ur rent biljett- och årskortperspektiv påverkar det ekonomiskt så till vida att vi har så begränsad mängd biljetter och årskort att sälja på Norra, det ser vi bl.a. mot Sundsvall. Sen vill jag också säga att taket på Norra [årets årskortstak] på 3000, det är egentligen inte taget utifrån villkorstrappan. Det är också en fördom som många har. Det är inte baserat på åtgärdstrappan, utan det är baserat på att vi vill skapa en miljö på Norra där du tar ansvar för den inramningen som är där. Då har vi begränsat det till 3000 för att vi vet att det är kärnan så att säga. Det här beslutet fattades egentligen redan under våren, innan vi fick de här kraftiga neddragningarna på hösten. AIK började ju drabbas av de här extremt skiftande neddragningarna från sommaren och framåt under hösten, även om vi hade neddragningar under våren också. Jag minns inte om det var Mats Jonsson (Djurgårdens säkerhetsansvarige) eller Göran Rickmer (Hammarbys säkerhetsansvarige) som var med i 08 Fotboll eller 3-5-2, och som där nämnde att AIK drabbats av publikneddragningar i samtliga matcher 2019! Stämmer det? Sen 2016 skulle jag säga att vi har haft neddragningar. I varenda match? Ja. Vi är den enda klubben som har drabbats av åtgärdstrappan från start. Åtgärdstrappan fattades som beslut 2015-2016. Norra har egentligen i grunden kapacitet för 6700. Vi själva har sagt att vi klarar av att hantera 5500 och fortfarande kunna garantera ett tryggt och säkert evenemang, med tillräckligt god service, fria utrymningsvägar, osv, så det har vi satt som vårt eget max. Trots det har AIK tillåtits en grundkapacitet på 4500 i vanliga matcher och 4000 i derbyn i flera år, så vi har ju haft neddragningar från första början. Det som hände 2019 var att man ändrade tillämpningen av åtgärdstrappan från polisens håll, och då har AIK varit en av de klubbar som 2019 drabbats hårdast utifrån det också. Tittar man procentuellt sett på vår kapacitet så är det ett jättestort glapp mellan vad vi får tillåtelse att ta in och vad vi skulle kunna ta in. Som svar på din fråga genomsyrar det [polisens inskränkningar] nästan allt. I min roll som kommunikationsansvarig blir det dessutom en ännu större fråga därför att AIK behöver ta ställning. Konkretionen är att polisens tillämpning av åtgärdstrappan är fullständigt huvudlös. Allt annat åsidosatt så är den fullständigt verkningslös. Den har ingen effekt av det den vill uppnå, och den gör livet för oss som arrangör extremt svårt. Den är kontraproduktiv i vårt arbete att skapa trygga och säkra arrangemang. Så det är extremt frustrerande att arbeta under de premisserna.
Vi har fått in en medlemsfråga på detta tema. u/Baby_Bamba skriver såhär: ”Har funderat på det här med polisens vansinnesvåg [som Bamba kallar villkorstrappan] och dess påverkan på biljett- och årskortsförsäljningen. I somras fick vi lov att stänga ner Norra mot Tiraspol, både vi och Bajen hade matcher där kapaciteten i klackarna drogs ner till lägre än antalet biljetter som redan var sålda (och det med extremt kort varsel), och nu har oförutsägbarheten även drabbat antalet klackårskort som klubbarna kan erbjuda. Har AIK nån plan på vad man ska göra om kapaciteten dras ner på samma sätt igen (dvs. till lägre än antalet redan sålda)?” Nej, det har vi inte. Det är för att det skulle legitimera åtgärdstrappan som företeelse, och vi lägger allt vårt fokus på att förändra den tillämpningen. Hamnar vi i den situationen så kommer vi bli tvungna att lösa det, det vet vi. Men att lägga tid och kraft på att planera en sån sak skulle vara att ge upp.
 
På tal om medlemsfrågor har vi även fått in några från u/eyewoo, som undrar varför AIK inte kör puben under NA inför varje hemmamatch? Av kostnadsmässiga skäl, av logistiska skäl och av atmosfärskäl. För det första, ska vi köra det nåt annat än på sommaren, då behöver vi installera värmeväggar osv, vilket är kostsamt. Vi har inte riktigt den volymen på försäljning och atmosfär än så länge för att kunna motivera det. Sen handlar det också om att vi, som det är logistiskt just nu, bara kan göra det utifrån matcher som inte har ett stort bortafölje eller någon form av rivalitet i sitt bortafölje, för att bortaentrén är precis i anslutning. Så vi får titta på sin höjd på matcher som Örebro och Elfsborg. Norrköping går inte t.ex. Helsingborg är nästan gränsfall, utifrån att det blir krock i flöde så att säga. Men det är en logistisk fråga som man kan titta på naturligtvis. Men det är ju roligt att frågan kommer upp, för vi vill ju hitta den typen av samlingsplats också, och göra nånting av det. Historiskt inom AIK har vi experimenterat mycket. Inflytten till Nationalarenan har ju inte riktigt varit oproblematisk, så vi har behövt experimentera och testa mycket för att hitta rätt. Nu har vi nån form av devis som vi jobbar efter - att göra färre saker bättre. Så innan vi drar på och gör för mycket ska vi vara säkra på att vi dels klarar av att göra det vi redan gör, och dels att vi har både kapacitet och potential på det vi tar oss för att göra.
u/eyewoo efterfrågar även en tydligare ”AIK-fiering” i samband med våra hemmamatcher, och undrar varför det inte arrangeras mer aktiviteter på och kring NA förutom Gnagisland? Som exempel nämns öltält, flaggmålning, bås där supportergrupperna kan sälja souvenirer, representation från Den Svarta Massan, nåt podium där Radio Råsunda och andra artister kan köra live, souvenirstånd från AIK Shop, AIK-nätverket kan ges möjlighet att lyfta de engagerade företagen, några snabbmatstånd med käk till rimliga priser, osv. Utanför arenan menar han då? Ja, u/eyewoo såg framför sig att man verkligen känner av en stämning av AIK-match och hela Dalvägen är en AIK-gata, just för att det i princip bara är företagsbyggnader längs med den gatan och inte stör folk som bor i området. Låter som en dröm tycker jag spontant, men vi har inte kapacitet att klara av det med vår organisation. Det ironiska med det där är att om jag åker runt i Europa och tittar på klubbar, så ju mer publik du drar, desto mer växer din organisation, men desto mindre blir behovet av att skapa sånt, för publiken är där ändå. Så det finns ett moment 22 i det där. Anledningen till att u/eyewoo tog upp frågan var att atmosfären av matchdag var mycket starkare på Råsunda och har inte funnits på samma sätt sen flytten. Vi gör betydligt mer idag än vad vi gjorde på Råsunda, så atmosfären på matchdag på Råsunda handlade mer om Råsunda än det AIK:s organisation gjorde. Det han beskriver i frågan låter helt fantastiskt, men vi som organisation skulle helt ärligt inte ha kapacitet att klara av att göra det. Vi har inte de resurserna, och vi har inte ekonomin för att kunna tillsätta de resurserna, vilket gör att vi får jobba med de medel som står till buds. Sen var det flera delar av det han sa, aktivering från supportergrupperingar och Den Svarta Massan, det är ju inget som hindrar. Det med supportergrupperingar, Den Svarta Massan och nätverket, det skulle vi kunna ordna om initiativet kommer från någon annan. Men jag tror att ställer du frågan till supportergrupperingarna kommer de säga samma sak – ”Vi mäktar inte med” – för det är ett jättejobb att kunna ta hand om den där typen av aktiveringar, så vi måste jobba med de resurser vi har. Däremot ska jag svara att AIK-profilering och AIK-fiering inne i arenan, där riktar vi våra blickar, för där kan vi göra betydligt mer! Kan du säga något om vad ni har för tankar och idéer kring hur ni ska göra det? Det handlar om hur du ska känna att det är AIK. Det kan vara subtila saker. Jag tänker nu t.ex. (utan att du får något löfte, det här är som sagt bara på tankestadiet) att de betongfundament som är runtom är gråa. På läktare 3 finns t.ex. skynket, som för övrigt är ett annat sorgebarn! Det är jättedåligt. Det är ju bra så till vida att arenan inte känns tom, men du kanske menar akustikmässigt? Nej, jag menar att det är så fladdrigt. Det blir inte en stum avskärmning i den bemärkelsen, och det har sina orsaker. Det är ju inte de som arbetar på arenans fel på något sätt, utan det är tekniska utmaningar som gör att det inte funkar där, men vi behöver titta på det iallafall. Sen är det likt ett grått betongband runtom hela där [läktare 3, där skynket är fäst]. Det skulle man lätt kunna göra svartgult istället. Då tycker många att vi inte ska dra våra blickar till läktare 3, och det håller jag med om, men står du på Norra t.ex. så får du det i blickfånget. Om du tittar ut över arenarummet så får du det i blickfånget ändå. I biljettförsäljningen finns det ju avspärrningar t.ex. som vi behöver göra, tekniska avspärrningar, säkerhetsavspärrningar eller liknande, på vissa matcher. Där kan vi också göra AIK-brandat. Allt för att få det att kännas mer AIK. Sen får det inte bli plastigt. Det absolut bästa är om det kommer genuint från supporterrörelsen. Det behöver inte vara de organiserade grupperna. Jag tycker AIK-supportrar generellt som lyfter fram sin egen flagghängning t.ex., då kan AIK som organisation vara en katalysator för det. Vi hjälper er med att skapa den inramningen. För jag är lite motståndare också till att AIK ska pracka på en inramning på våra supportrar, för då blir det att jag ska diktera vad du tycker är en bra inramning för AIK, och det är inte riktigt rätt. En stor del av mitt arbete handlar ju snarare om att snappa upp såna signaler - Vad tycker supportrar skulle vara en bra inramning?
”Varför verkar det vara beslutat att mat/dryck/snacks och kioskservice måste fullständigt suga livsglädjen ur en på AIKs arena?” frågar u/eyewoo. Hahaha. Nej, det är ju naturligtvis inte beslutat så. Ja, vi har absolut en utmaning med att vårt kioskutbud, pris, logistik, ja hela upplevelsen av mat och dryck är inte hundraprocentig ska jag säga. En del kan man titta på den restauratör som driver kioskerna på arenan, en del kan man också titta tillbaka till oss som klubb och titta på hur vi kommunicerar kring var olika matutbud finns. Jag tycker att vi är dåliga i synk med att kommunicera det där. För att ta ett exempel möts man ibland av en stor kö, och när man kommer fram så är kaffet slut. Det är ju inte bra att det kan se ut så. Att då inte ha hittat en möjlighet där vi vet att kiosken på hörnet har kaffe kvar, och kunna berätta att det är 30 meter till kaffet innan du ställer dig i kön, där behöver vi hitta en synk. Eller rent utbudsmässigt. Folk säger att det är så dåligt utbud. Men då vet inte du att vi har en tex-mex-kiosk nere i sydvästra hörnet t.ex. som var precis det du sökte. Så det är dels en kommunikationsmiss från oss gentemot publiken tycker jag, dels samtal med arenarestauratören kring hur vi ska göra. Vi vill ju naturligtvis att de ska ha öppet så mycket som möjligt, så många kassor som möjligt hela tiden, med så mycket personal som möjligt, så långa tider som möjligt, så mycket varor som möjligt till så låga priser som möjligt. Men det blir svårt för dem att driva en affär på det, så våra intressen kan ibland skilja sig.
Som avslutning på medlemsfrågorna undrar u/eyewoo om AIK tänkt på att jobba mer med ambassadörskap i olika communities runtom Stockholm och erbjuda transportmöjligheter och eventuellt rabatterade biljetter? Jätte-mycket har vi tänkt på det, och vi har verkligen försökt att knäcka nöten i hur det ska gå! Vi gjorde ett försök i vintras som inte alls föll väl ut. Återigen, det hänger på människors engagemang, och jag känner ibland att vi som klubb inte kan ställa krav på AIK-supportrar att du ska göra det här. Antingen får vi då ta resurser härifrån, vilket då har en begränsning i ekonomi eller i befintlig personalstyrka så att vi inte bränner ut folk, eller så måste det komma självmant från människor. Återigen, då får vi vara katalysatorn för ambassadörskapet. Men jag är verkligen jätte-mån om att hitta ett bra, smidigt och enkelt sätt att få människor att vara ambassadörer för sin närregion! Tesen för mig är att fotboll handlar om gemenskap. Sen har vi olika målgrupper. Visst, vissa kommer till matchen för att se spelet 100%, struntar i atmosfären, struntar i allting annat, det är bara för att titta på sporten. Men jag tror att majoriteten av alla som går på AIK:s matcher gör det p.g.a. gemenskap. Det är ett bra sätt att hålla igång dina kontakter, eller som jag beskrev med mig, nånting som jag gör med min son som var väldigt viktigt. Det gör att om vi hittar den möjligheten för människor att kunna bygga sitt eget community där de bor så vore det fantastiskt för AIK. Jag vill verkligen sträcka ut en hand. Vi vill verkligen jobba med den här frågan. Det är en jätterelevant fråga.
 
Vi pratade tidigare om hur det stundande gruppspelet i Svenska Cupen ingår i årskortet. Denna vecka [läs förra veckan] har våra årskortsinnehavare haft exklusiv förtur på cupbiljetterna, vilket självklart kommer gälla även vid eventuellt slutspel. Var kan man få tag på cupbiljetter, eller ännu bättre – ett årskort? Ett eventuellt slutspel i Svenska Cupen kommer vi spela på Nationalarenan. Slutspelsmatcherna ingår inte i årskorten, men årskortsinnehavare kommer få förtur för att köpa biljetter till eventuellt slutspel. De här biljetterna [till gruppspelsmatcherna] har ju ingått i årskorten, och vi har ju ändå inte kunnat tillgodose alla årskortsinnehavare med biljett. Det är ju ett problem. Vad vi gjorde då var att vi lade till träningsmatcherna mot Karlstad och Västerås så att de också ingick i årskorten. Så i AIK:s årskort kunde du egentligen få tilldelat 19 matcher, men kapaciteten var begränsad. Det visste vi ju inte när vi släppte upp årskorten. Som svar på din fråga, när det gäller eventuellt slutspel i Svenska Cupen, då kommer årskortsinnehavare att få förtur för att köpa biljetter. Cupbiljetterna till gruppen är dock slut. Årskort köper du enklast på årskort.se eller i AIK Shop, medan biljetter till eventuellt slutspel köps på AIKbiljett.se.
Avslutningsvis, är det något annat du själv vill förmedla till alla Gnagare där ute? Det stora steget för att åter göra AIK till Sveriges största publiklag, som vi egentligen ska vara, handlar om att gå på matcher. Jag och hela AIK är ju väldigt ödmjuka för att det finns skäl till att du inte går på matcherna. Jag vill inte vara dömande på något sätt. Jag har själv varit i perioder då jag inte kan gå på matcher så mycket. Det är fullt förståeligt, så är det. Livet kommer emellan, så det är inga konstigheter. Men alla initiativ som gör att vi kan underlätta för människor att gå med på matcher, eller där supportrar själva (som i det här ambassadörfallet) har möjlighet att själva bidra till att fler går oftare på matcher, är en fantastisk gärning för AIK! Inte bara ekonomiskt för de biljetterna som säljs där, utan med devisen ”många bäckar små” kommer vi skapa en sådan inramning som gör att vi höjer vår lägstanivå så pass mycket att vi får ett självdrag i försäljningen. Det är väl uppmaningen. Om alla kan gå på 1-2 matcher mer per år än vad man gör (så vida du inte är en sån här som gör perfekta säsonger hela tiden så att säga) så är det otroligt mycket värt! Kan alla tänka på att försöka introducera AIK för 1-2 personer till under året nån gång så är det fantastiskt värt! Så jag vill verkligen sträcka ut handen - Hjälp oss som klubb att växa.
Tusen tack för alla svar och för din tid, Fredrik! Vi på AIK ser fram emot fler intervjuer med dig i framtiden! Grymt! Tack själv!
submitted by AIK-intervjuer to AIK [link] [comments]


2019.10.08 16:55 Loxus Kort biografi han skrev 2006

1991
En vacker försommardag i juni nittiett gick jag äntligen ut grundskolan i Skäggetorp och mitt liv kunde börja på riktigt. Vi sjöng "Den blomstertid nu kommer" i kyrkan, vi kramades och sen åkte jag hem till mitt pojkrum på Gräsgatan i Vidingsjö och lyssnade på "Breaking the law" med Judas Priest. Sedan fjärde klass hade jag gått i Linköpings musikklasser, ett Adolf Fredrik för kommunen där "idéer blir verklighet". Vi var första kullen, en slags försöksgrupp. Märkligt nog var musikklasserna överrepresenterade av kristen höger från dom finare områdena i kommunen, någonting man knappast reflekterade över som tioåring men som man senare i livet inte kan se som något annat än en konspiration. Linköping var en korrumperad stad och maffian hette Filadelfiakyrkan. Fast det låter mer spännande än det var. Att musikklasserna placerades i låginkomsttagarnas Skäggetorp kunde naturligtvis ses som en integrationsplan, att här gjorde man minsann ingen skillnad på folk och folk. Men jag tror att starka krafter ville vinna land åt sitt frikyrkliga imperium. Den profana rockmusiken lyste med sin frånvaro i Linköpings musikklasser, men i övrigt sjöng vi allt från "Combaya" till "Dona nobis pacem". Kanske trodde någon att barn och tonåringar inte intresserar sig för rockmusik, kanske trodde någon att barn och tonåringar anser att musik var bäst för hundra år sen. Andra saker rörde sig i mitt huvud dom åren. Allt man inte fick lära sig i skolan var det som skulle fylla mina år framöver. Och allt lärde jag mig 1991.
Den sommaren var jag i Strömstad med min bästa vän på hans föräldrars landställe. Vi satt på kvällarna vid campingens minigolfbana och drack öl och rökte och träffade tjejer från Norge. Vi lyssnade på "Puls" med Gyllene Tider och vi lärde oss G-dur och C-suss på våra gitarrer. Hemma i byrålådan på Gräsgatan låg biljetter till Guns'n'Roses i Globen och vi kunde knappt tro att det var sant. Livet var rättvist. Jag hade långt hår och bandana, trasiga jeans och vit skjorta. Jag var rödbränd och fräknig av västkustsolen. Tånglukten och dom varma klipporna och cigarettröken och skymningsljuset och norskornas parfymer och mopedolja och nyklippt gräs smakade liv, liv, liv. På blandbanden vi hade i bergsprängaren fanns The Dogs D'amour, The Pogues, Black Sabbath, Poison, Jakob Hellman, Tom Petty, Mötley Crüe, Kiss, Springsteen och Ebba Grön. Jag drevs av en frustration redan då, att jag ville fånga allt, inte låta ögonblicken bara dra förbi. Jag ville skriva låtar som förevigade känslorna jag hade där vid minigolfbanan. Jag undrar vad folk gör med alla sina känslor. Min första sång skrev jag när jag var åtta år. Den handlade om min undulat som dog. Sen skrev jag om det svåra med att vara liten och inte få bestämma själv, om skolfröknars tyranni, om vackra vårdagar och om tjejer och deras märkliga språk. Och nu, utanför den ångande sommarorten Strömstad, var jag redo för tonårsromantiken. Jag var kroniskt kär i vem som helst, i alla väder, alla timmar på dygnet. Jag behövde papper, penna och en gitarr. Jag behövde tacka livet.
Till hösten kom jag, på grund av mina dåliga betyg, in på fjärdehandsvalet Omvårdnadsteknisk linje på Ljungstedtska skolan. Det var inte precis vad jag ville, men det gav mig två givande praktikperioder på långvården respektive servicehus. I övrigt gjorde den skoltiden inga bestående intryck. Vad som verkligen hände den hösten var att jag äntligen blev tillsammans med min stora kärlek. Jag skrev en låt till henne som hette Vintertid. Det var en längre sång än dom jag gjort innan, som tog olika vändningar i musiken och inte alls slutade där den började. En stor sång, tyckte jag. En hörnsten på en drömd skiva. Annars skrev jag inte så mycket än. Inte riktigt. Jag hade högvis med sånger, men dom upplevdes inte skrivna, bara påhittade. Som ord och musik som blivit till mer av dunklet från ett ensamt stearinljus eller av höstkvällen som tagit sig in genom fönstret. Jag önskar att sånger kunde hända på det sättet fortfarande, att dom bara trängde sig fram, men det gör dom inte. För många lager att ta sig igenom nu, antar jag. Nu får jag skriva dom av fragment, hitta trådar som går in i varandra, använda känslor som bara kan fångas i korta rader. Då handlade EN sång om bara EN sak, utan ambition att vara komplex eller mångbottnad. Och särskilt bra var det inte, men mycket känslosamt, och på liv och död.
Och kär var jag och vi lärde oss det goda hos livet tillsammans, vi hånglade i soffor och skaffade oss en referens i kyssar och smaker. När året var slut var jag så fylld av intryck att jag trodde huvudet skulle blåsa av som en champagnekork.
1992
Under våren som följde behövde jag inte bry mig om skolan över huvud taget. Jag hade en tjej att vara kär i. När sommaren kom tog jag med henne till Strömstad igen och vi bodde på Krusenska husets vandrarhem några nätter och sen hos min kompis. Vi rodde över till Norge för att köpa starköl som vi drack på klipporna medan solen gick ner och vi gjorde det mesta man ska göra när man är i Strömstad och är sexton år.
Nu hade jag börjat lyssna på Magnus Johansson. Han är viktig. Han har en värme i sina sånger som jag har eftersträvat. Jag lyssnade också på Perssons Pack. Per Persson och Magnus Johansson tycker jag är några av landets bästa låtskrivare. Jag såg packet i Linköpings trädgårdsförening den här sommaren och dom gjorde ett viktigt intryck. Dom gjorde ingenting på skoj. Det är allvar hela vägen, fredagsfyllorna och landsortsromantiken. Per Persson är Jeppe på Berget. Han lever livet och ställer frågorna sen. Dom som gör på annat sätt kan man inte lita på.
Till hösten började jag på social estetisk linje på Katedralskolan. Jag kom in efter två veckor när fem personer hoppat av. Där lärde jag mig ingenting. Men jag fick nya vänner som satt på andra fik och jag gjorde slut med min tjej och ångrade mig men kom över det vips tio år senare. Andra saker som hände nittitvå var att jag skrev Nån annan och att jag somnade ifrån ett ljus och brände upp radhusets övervåning.
Sen åttiåtta var jag också medlem i ett band som hette Snoddas och vi började nu gå in i en seriösare fas. Vi hade vunnit en lokalbandstävling och fått göra en CD-singel och vi spelade ganska flitigt runt om på fritidsgårdar och studentställen. Vi spelade snabb pop i vågen av Dom Lyckliga Kompisarna. Det var Staffan Palmberg, Tomas Öhman, Anders Johansson och jag och lojaliteten var stark och dom är fortfarande mina närmsta vänner. Vi drog åt olika håll i bandet. Jag ville spela hårdrock eller folkparksrock, dom ville spela mer brittiskt eller Seattle. Men spelglädjen var större än profileringen och vi spelade på alla sätt i alla riktningar bara man fick spela fort. Vi lärde oss stå på scen inför alla sorters publikum och Anders, som senare blev radio och TV-profil tillsammans med Måns, stod för mellansnacket. Staffan, Tomas och jag var kompisar sen fjärde klass och med Staffan hade jag skrivit och lekt fram låtar sen vi var tio år. Han var en intressant låtskrivare, nydanande och oförutsägbar. Till honom skrev jag senare låten Elden.
1993
På vintern nittitre kom Mathias Gurestam till Linköping för att hälsa på Tomas Öhman, dom kände varandra från ett konfirmationsläger i Dalarna. Mathias var från Falkenberg, nästan två meter lång och hade stort krulligt hår. Han var en fixare och alltid spindeln i nätet. Han ordnade en spelning åt oss på Lusthuset i Falkenberg, satte upp affischer på gymnasieskolan och krängde våran singel till alla han kände. När vi kom dit hade han även styrt upp så vi hade en kort spelning i skolans matsal på lunchen, två gig på Lusthuset samma kväll och en akustisk spelning kvällen efter på pizzeria Bon Apetite. På Lusthuset var det nån gymnasiehappening och vi spelade först i cafét tidigt på kvällen och sedan på stora scenen innan kvällens huvudattraktion Ronny och Ragge. I Hallands Nyheter dagen efter stod att läsa: Snoddas och Pökashow räddade avslagen kväll. Great! Vi återkom flera gånger till Falkenberg, både Snoddas och jag själv.
Sommaren samma år spelade vi på Stora Dansbanan på Hultsfredsfestivalen. Det var overkligt att få beskedet om att vi skulle få spela där. Vi var osäkra på om det fanns nåt större man kan vara med om. Vi fick backstagepass och ölbiljetter och i logen stod det mer läsk än man kan dricka. Det var första gången jag var på festivalen och vi bodde på campingen med alla andra från Linköping och våra vänner hade gjort flaggor och plakat. Trots att konserten nästan var den enda timme jag var nykter på är det också min enda minneslucka från den festivalen. Jag var så nervös och så mycket där att jag inte kunde vara där mer. Ulf Lundell spelade samtidigt på Hawaiiscenen. bob hund gjorde en beryktad spelning, också på Stora Dans, och kom året efter tillbaka på den näst största scenen.
På hösten mönstrade jag i Karlstad, drack en laglig starköl, såg på Jurassic Park och fick en frisedel av en psykolog som tyckte att jag skulle söka hjälp. Jag fyllde arton år och Tomas och jag hade gemensam fest på Arbis i Linköping. Jag fick en fin flaska whisky av Mathias som jag senare i hemlighet bytte mot tolv folköl.
1994
En dag när jag satt på Café Siesta på Stora torget, vintern nittifyra, kom Mathias Allén från rockföreningen Rock d'Amour fram och undrade om jag händelsevis ville spela förband till Stefan Sundström & Apache när dom kom till Skylten. Jag hade precis upptäckt Stefans skivor och tyckte det var det bästa som hände just då, så jag sa ja. Jag sa visserligen ja till det mesta och hade rätt mycket spelningar på studentställen, pizzerior, firmafester, bröllop och studentskivor. Men ett gig på Skylten var bra bara det och med Sundström skulle det bli utsålt. Ett stort minus vid den här tiden var att jag alltid blev så otroligt nervös för allting och nu skulle jag alltså gå runt och vara nervös i flera veckor. Det kan ha varit det som höll mig så sjukligt smal. Eftermiddagen när jag klev in på Skylten, som var den enda rockscenen och det absolut coolaste stället i kommunen där alla hårda band repade och alla svartklädda människor höll till och där jag hade hängt sen jag var tretton, så skakade kroppen. Stefan och Apache och Johan Johansson satt i fiket och sa hej. Det luktade speciellt på Skylten av svart målarfärg och scénrök, en spännande doft som gjorde sig bra till skinnjackor och hårspray. Från entréns plåtdörr gick en trappa upp med väggarna tapetserade med turnéaffischer från punkband som spelat där. Mitt i lokalen nån meter från scenen stod en bärande, irriterande pelare som skymde sikten. Numera har lokalen flyttat en trappa ner och målats fräscht vit för att kommunen ska kunna hyra ut den till annat än alternativ musik. Man kan bli galen på hur oöverstigligt svårt det verkar vara att driva en ball rockklubb i Sverige. När jag äntligen hade spelat mina låtar svajade jag av scenen och möttes av Johan Johansson och hans plirande ögon. Bra lirat, sa han. Tack, sa jag. Har du gjort någon demo eller platta som man kan få, undrade han och jag svarade att jag just skulle spela in en demo, nämligen imorgon. Vi bytte nummer och när jag återfick balansen i kroppen var jag den lyckligaste mannen på jorden. Johan Johansson hade spelat trummor i KSMB, han hade gjort låtar som jag avgudade och han hade producerat Stefans senaste platta. Nu hade han mitt nummer och jag hans. Dagen efter åkte jag till Askersund där jag bokat två dagar i en dansbandsstudio och vi spelade in min första demo. Första låten var Nån annan. Det var Rille Krantz på gitarr, Helena Tagesson (som syns på omslaget till Dans med svåra steg) på sång, P H Andersson på fiol och min farsa på bas. P H blev sen min följeslagare några år framöver. Jag tog studenten och lovade mig själv att aldrig mer sätta mig i en skolbänk. Med reservation för visskolan i Kungälv som jag sökt till. Kom jag inte in där skulle jag nog ha tagit ett jobb som kampanjartist åt sossarna i Linköping som jag blivit erbjuden. Men jag kom in utan att egentligen veta vad det var jag sökt till. Nåt skulle man söka och jag kunde bara se det som alternativ. Anders kom in på teaterskola i Hudiksvall? och det blev alltså dags att splittra Snoddas. Vi spelade in åtta låtar på en demo och släppte den på vår sista konsert på Skylten i slutet av den varma fotbollssommaren.
Nu följde en termin på folkhögskola med allt vad det innebär av rödvinsdrickande och djupa samtal och nylonsträngade gitarrer och lapsangte och vänsterrörelse. Vi hade utsikt över Bohus fästning och frossade i Cornelis och Fred Åkerström. Jag lärde mig framför allt att utveckla mitt gitarrspel och så var jag hemligt förälskad i nästan alla tjejer på teaterlinjen. Man var så långt från verkligheten där att det tog tre dagar innan jag hörde talas om Estoniafärjan. Jag slutade efter en termin och flyttade hem igen.
Johan Johansson ringde ibland och kollade läget och jag skickade honom låtar i den takt jag skrev dom, men han tyckte jag var för ung för att göra en platta än så länge, men när det var dags ville han gärna hjälpa till. Det lät bra, tyckte jag.
1995
Jag hyrde min första lägenhet i andra hand på våren nittifem. En etta på Gamla Tanneforsvägen med balkong och stora vindsutrymmen på sidorna som gick att inreda. Det var nästan en liten trea. I köket hade jag skrivbord och elektrisk skrivmaskin och här skrev jag dom flesta låtarna till min första skiva. Jag levde extremt billigt och försörjde mig hjälpligt på småspelningar här och var. Jag spelade ofta på Flamman, en studentpub och på Lazlo´s pizzeria i Hjulsbro. Ofta ihop med P H. Jag var också i kontakt med folk från Bona, en kommunistisk folkhögskola utanför Motala, som ordnade musikkaféer och kulturkvällar. Jag spelade på en bröllopsfest i Borkhult som var minnesvärd, även om få troligen minns nånting. En gång spelade jag för internerna på Roxtuna-anstalten och en annan gång på Postens firmafest. Det var en bra skola. Jag behövde spela mycket för att bli bättre och för att ha råd med hyran. Det vanligaste gaget var mellan femhundra och tusen kronor svart och fri öl.
På hösten fick jag jobb tre dagar i veckan på en liten firma som hette Kärna Reklam. Jag ritade kartor och planlösningar till broschyrer åt Stångåstaden, ett fastighetsbolag. Det var bara jag och chefen, Göran, som jobbade där. Vi hade ett kontor i Konsert & kongress. Jag lyssnade mycket på Ola Magnell, Cornelis och Lundell när jag jobbade och trivdes bra.
1996
Mathias flyttade till Stockholm vintern 95-96. Till Götgatan 81.Det var en stor etta med högt i tak, fiskbensparkett, ornament i taket och ett typiskt söderkök. I rummet hade han ställt en säng, en stor rosa soffa, ett rejält soffbord, en hylla med skivor och filmer och några flyttkartonger. Väggarna var vita sånär som på en klunga bilder på vänner. Jag kom upp för inflyttningsfest. En råkall vind svepte över Götgatans blaskiga asfalt den kvällen. Jag och en polare gick till Ica Ringen för att köpa inflyttningspresent i form av diskborste och toapapper. Jag minns hur stort jag tyckte det var att Mathias skulle bo på Söder, så nära till allt att han knappt skulle behöva ytterkläder. Han var typen som alltid sa att det ordnar sig, och så gjorde det det. Han sa att stålar är inga problem, vilket blev vårt motto även om vi aldrig hade några, eller just därför.
Det var en bra fest med mycket folk. Hallen var överfull av vinterjackor och kängor. Vid tretiden hade polisen varit där för andra gången och festen hade lugnat sig. Några låg och sov i sängen, andra satt i soffan med sina vinglas och började bli eftertänksamma. Mathias bad mig spela några nya låtar och jag gjorde det. Jag spelade Kom änglar och Vårdag i november och Av ingens frö. Vid väggen på golvet vid hallen satt Johan som jag aldrig träffat förut. Han hade just kommit från nån annan fest. Han hade långt, ljust hår och glasögon och en lila schal runt halsen och en snygg tjej som hette Emma. Jag märkte att han gillade Kom änglar. Efteråt började dom fråga om jag skickat nåt till skivbolagen, om jag ville göra en platta och hur jag tänkte. Jag hade varit dålig på att få iväg demokassetter. Jag drömde, men var också rätt nöjd med dom spelningar jag hade. Men Mathias hade visioner och en idé växte fram klockan fyra på morgonen. Han och Johan skulle starta ett eget skivbolag, ett handelsbolag. Det började göras överslag, det jämfördes, det frågades och spånades. Jag trodde nog innerst inne inte alls på idén, men lät planerandet fortgå. I teorin lät det kul. Som att planera ett bankrån bara för att stretcha sin kreativitet vid femsnåret på morgonen. Och snart var festen slut och jag somnade på den rosa soffan.
Dagen efter åt vi brunch på VC på Skånegatan. Ett nytt begrepp för mig, fanns inte i Linköping. Jag åt amerikanska pannkakor med lönnsirap, äggröra, bacon och prinskorv med juice och kaffe. Mathias och Johan hade inte släppt idén. Det måste funka, sa dom, och vi gjorde överslagen igen. Hur mycket pengar kan vi skrapa ihop och från vilka? Hur många skivor borde vi kunna sälja utan distribution? Vad kan det kosta att göra en skiva om vi använder oss av kompisar som kan spela gratis? Tiotusen? Tjugo? Hur gör man? Hur blir rullbandet man spelat in på en CD-skiva? Vad är mastring? Vi bestämde att vi skulle kolla upp en del saker men ingen kände någon i branschen. Johan Johansson vågade jag inte ringa. Han skulle bara säga att vi borde vänta och det kunde vi inte.
Mathias ringde några dagar senare och föreslog att vi skulle ta med Filip Adamo, hans syssling, i projektet. Jag visste vem han var. Hade träffat honom på Stockholms filmfestival en gång, dryg och otrevlig. Men han hade en del kontakter antog jag, så okej, men det blir strictly business. Filip ville vara med. Han hade hört mina demokassetter och förstod ingenting av vad som var bra med dom, men om det nu var så att dom sålt i Linköping i femhundra exemplar så tänkte han inte missa chansen att vara med i skivbolaget. Filip visade sig vara den kreativa energi vi behövde, en galning som inte såg upp till någon och som inte var rädd att göra bort sig eller hamna i konflikter. Vi hamnade i konflikt, jag och Filip, hela tiden och han vande sig vid att jag slängde på luren i hans öra. Under tiden utvecklade vi en stark vänskap. Mathias var den ansvarsfulla som höll i själva handelsbolaget och ekonomin och stoppade mig och Filip när vi svävade ut. Johan var diplomaten och psykologen som försökte sänka våra röster under våra möten. Vi döpte bolaget till Elvira, vilket var min idé, och jag minns inte varför mer än att det lät vackert. Vi hade vårt första bolagsmöte i min etta på Gamla Tanneforsvägen. Där satte vi upp punkter på ett papper om hur vi skulle gå till väga, hur vi skulle dela inkomsterna och frågor om sånt vi inte visste och behövde ta reda på. Det var vårt skivkontrakt, två handskrivna A4, med instuckna interna skämt. Nu kunde vi börja jobba. Vi bokade den billigaste studion i Linköping, en helt nystartad som drevs av yngre och mer oerfarna personer än oss. P H var med, han gick då på Lunnevads folkhögskola och kände en trummis som gärna hjälpte till, Johan Aronsson. Helena Tagesson hade en lillebror, Kalle, som vi hört var begåvad på piano och jag frågade honom och han sa ja. Några basister kände vi inte, Anders bodde i lund nu och Snoddas var historia, men jag hade en vän från skolan i Kungälv, Martin Söderström, som var en hygglig gitarrist och vi tänkte att det är ungefär samma sak. Bara färre strängar att hålla reda på. Där hade vi bandet och studion. Vi repade en eftermiddag på Lunnevad och gick sen ner i den lilla källaren där studion låg och började spela in. Teknikern var nån som studion hade använt sig av förut och vi litade på dom. Det visade sig att han nog mest spelat in hårdrock och han spelade in skivan med gate på alla kanaler. Gate är en effekt som eliminerar brus genom att sluta signalen direkt efter ett instruments tillslag. Det går att använda om man spelar in Metallicas trummor, men låter inte lika bra på en nylonsträngad gitarr. När allt var inspelat, och det som lät konstigt förklarats med att "det fixar vi i mixen", var det dags att mixa. Omslaget gjorde jag på kvällarna på Kärna Reklam. Anton H le Clerqc hade tagit bilderna, han var en eldsjäl i Studiefrämjandet där vi repade med Snoddas som alltid stöttade oss och mig och jag har mycket att tacka honom för. Han var också fotograf på Östgötacorrespondenten. Elvira var så gott som klara med planen för tryckandet, pressandet och releasen av plattan. Men när jag kom hem och lyssnade på vad vi åstadkommit under fem dagar i studion så grät jag. Det lät inte ens i närheten av en skiva. Pengarna var egentligen slut och tiden knapp, men jag lyckades övertala Elvira om lite mer av båda för att ta tapen ner till Tranås, där vi spelade in Snoddas-singeln, och mixa om allt. Mats Axfors var tekniker och han räddade den katastrofala inspelningen bäst han kunde.
I maj kunde vi stolta plocka upp ett av femhundra exemplar av "Dans med svåra steg" ur kartongerna på Gamla Tanneforsvägen. Tvåhundrafemtio ställdes i ett av mina vindsutrymmen och den andra hälften delades upp mellan Elvira för att följa med till Stockholm. Jag sa upp mig på Kärna reklam och vi hade spelning med release på ett utsålt Skylten. Kalle hade varit bortrest och kom mitt under konserten rakt upp på scenen. Vi krängde nästan hundra skivor redan första kvällen. Sen hade vi fest till morgonen.
Flera skivaffärer i Linköping hjälpte oss att sälja skivor under disk, några tog sig till och med besväret att sälja den vitt. Den blev ganska efterfrågad och vi blev tvungna att beställa nya. Pengarna vi fick in som skulle gå till Elviras gemensamma kassa behövdes till hyror och mat och krogbesök och i Elviras kassa växte bara streck på hur mycket alla var skyldiga. En kartong skivor glömdes i en telefonkiosk, en annan på nån pizzeria. Det var ingen väldig ordning men alla hade vi oftast en hundring i fickan och alla var glada.
I juli ringde P H och berättade att han hade en trea på gång i Fruängen söder om Stockholm. Han hade inte råd att bo där ensam men om jag på en dags varsel kunde säga att jag ville hänga på så kunde han tacka ja. Fruängen hade tidigare inte funnits med i dom drömmar jag hade om huvudstaden, men jag tänkte att om jag inte sticker nu kanske jag aldrig kommer iväg. Så jag sa ja och i augusti flyttade vi in på Fruängens kyrkogata. Det var en kantor som bodde där innan och lägenheten var kyrkans och satt ihop med deras lokaler. Vi fick nycklar som tog oss in i alla utrymmen och kunde därför genom en hemlig kulvert ta oss in i kyrkans ungdomsgård och spela pingis där hur mycket vi ville. Vi hade ett stort vardagsrum med parkettgolv och balkong, varsitt sovrum och kök med diskmaskin och toa med tvättmaskin. Och under Guds tak. Man kan inte bo bättre. Men nu behövde vi mer jobb. Elvira hyrde en lokal på Tegnérgatan där dom inte fick bo utan bara arbeta. Så där bodde dom alla tre plus en till och då och då flickvänner. På samma gata ligger Krogen Tre Backar där man kunde få spelningar om man bara tog hand om allt själv. Filip hade skaffat spons på en alkoläsk så vi kunde trycka affischer med deras logga nere i hörnet och vi affischerade över stan och folk kom och Elvira satt i kassan och tog fyrtio kronor i inträde.
Nu ringde Johan Johansson. Han hade fått en skiva jag skickat. Bra, tyckte han. Bättre än han trodde. Han tipsade om att vi borde kontakta KonTur, ett bokningsbolag som bokade honom, Sundström, Staffan Hellstrand och Kjelle Höglund. Vi borde också slå en signal till MD musikdistribution, tyckte han, så att skivaffärer landet runt kunde beställa plattan. Sakta i backarna, tänkte jag, men vi gjorde som han tipsat om. På KonTur mötte vi Stefan Lilja och Hans Hjort. Hjort var stor och skäggig och rökte oavbrutet och såg ut som jag tänker mig att alla i skivbranschen såg ut på sjuttiotalet. Lilja var mindre och mycket sympatisk. Dom sa att om vi får MD med oss så kunde dom tänka sig ett samarbete. På MD sa dom att om KonTur bokar så kunde dom hjälpa oss med distributionen. Det var en bra eftermiddag och vi gick och åt kebab på Wendys i Hornstull.
Och där låg Stockholm. Distinkt med sitt vatten och sina torn. Lockande med sina skeva gator och sitt myller. Destruktiv, kreativ och självklar. Jag kan min Bellman och såg hans värld, jag kan min Evert Taube och såg hans hem. Jag kunde kyssa stadens fötter för alla äventyr den redan gett mig. För alla vackra namn, för alla vackra platser. Jag visste att jag var här för att stanna. Jag hade givits en fast punkt.
1997
Johan Johansson fortsatte hjälpa till. Han tipsade Nenne Zetterberg på P3 om min musik och hon nappade och vi skulle plötsligt spela in P3 Live från Cornelisrummet på Mosebacke. Cornelisrummet är ett litet rum som tar in allra, allra högst åttio personer och där hänger Mäster Cees väst med gammalt tobaksfras i fickorna. Om man har en släng av klaustrofobi, vilket jag har, är det ett obehagligt rum att vistas i när det är fullt. En gång såg jag Ola Magnell spela där och jag satt längst fram med fötterna på scenkanten och knäna i hakan. Jag hade svårt att andas, svettades och mådde illa. Men när konserten var slut ville jag bara sitta kvar och göra om det. Man blir odödlig när man klarat av en stund med sina nojor. Från Cornelisrummet har man utsikt över Slussen, Gamla Stan och Riddarholmen. Det är en vacker plats i Stockholm. Nu skulle jag spela där. Benen ville inte gå dom sista meterna uppför Hökens gata när jag var på väg till soundcheck. Jag övervägde tanken att sätta mig på ett tåg till Göteborg för att vara helt säker på att inte behöva spela. Folk hade nog blivit förvånade. Kvällen innan hade jag varit så stirrig att jag börjat dricka rödvin med en tjejkompis som var på besök och sen hade vi sex, så nu var nervositeten påbättrad med lite ångest och baksmälla. Great. Och på världens minsta scen, längst in i rummet med åttio personer mellan mig och utgången. Jag skulle kräkas, svimma och kissa på mig och allt skulle sändas i radio och hela Svea Rike skulle stämma upp i ett rungande hånskratt. Under soundcheck tänkte jag på vilket land jag skulle flytta till. Inte England, där bor massor av svenskar. Kanske tyskland.
Jag minns ingenting av konserten. Det är lustigt, med det jag sysslar med. Det är en extrem jakt på nuet, ett gigantiskt Carpe Diem ungefär som en fylla fungerar. Allt stängs av och här och nu är det enda som finns, och så minns man nästan ingenting efteråt och allt blir tomt och att göra det igen är det enda som känns meningsfullt. Det är en jävla paradox. Jag vet att jag tänkte mycket det här året på om det var värt det. Om det verkligen kändes lika bra efteråt som det kändes dåligt innan, eller om det var obalans åt fel håll. Jag vet inte vad jag kom fram till, men jag ser mig själv kliva upp på scenen gång efter gång fortfarande.
Jag skrev mycket. Försökte få det att bli ett jobb med rutiner. Jag började dagarna med en promenad i Långbro och hade Rolling Stones i lurarna. Eller Bob Dylan. Jag hade fortfarande väldigt poetiska ambitioner, tyckte om versrader och rim och utsmyckningar. Det var mycket daggvåta marker och älvdans och sånt som inte Filip Adamo förstod då och som jag knappt själv förstår nu. Johansson, Elvira och jag träffades mycket. Han ville producera nästa skiva och jag var ivrig att sätta igång. Vi började inspelningarna på sommaren och till hösten kom Rusningstrafik. Martin Söderström var kvar på bas och P H på fiol och flöjt. Johansson spelade trummor och gitarr. Elvira och Johan Johansson hade ständiga duster om ekonomi och vad som behövdes till skivan, vilket nästan alltid slutade med att Johan sa att så här går det till och Elvira sa jaså. Han var en räv, en övervintrad punkare som gjort mer plattor än vad vi hade hemma i våra hyllor. Jag förstod inte alltid hans breda ståkkålmska, han hade uttryck som att gå och luta sig och socker i kartongen. Jag försökte hitta på egna, men det gick inte.
Rusningstrafik sålde i tvåtusen ex första halvåret. En liten bit över break even, fast dit nådde vi inte eftersom vi hela tiden plockade förskott ur kassan. Jag låg alltid efter med ekonomin. Hade jag en hundring över åt jag en räkmacka eller åkte taxi.
På hösten skulle Sundström turnera i Norge och jag fick erbjudande att följa med. Både som förband och som kompgitarrist i Stefans band. Vi skulle besöka Oslo, Molde, Volda, Bergen, Kristiansand och Stavanger. Jag hade aldrig spelat mer än två dagar på raken innan, vilket man klarar utan att äta, och jag insåg att det krävdes förändringar i mitt sätt att deala med nervositeten. Jag slutade äta kött på den turnén. Stefan och Apache hade gått skilda vägar och Apache hade skaffat en ny sångare och blivit Weeping Willows. Sundströms nya band hette Rejvkommissionen. Norge var vackert så hjärtat värkte och exotiskt. På en bilfärja på en fjord på västkusten stod Stefan och jag på däcket och blickade ut över bergen och skogarna och vattnet och Stefan lade armen om mig i blåsten och sa: Tänk på tre saker Lasse, om du ska göra det här i livet. Skit i vad folk skriver i tidningarna, det är bara trams, ta det lugnt med spriten och skaffa dig en tjej och håll kvar vid henne resten av livet. Det var som en film, som att han sträckte handen mot nejderna och sa: En dag, min gosse, ska allt det här bli ditt. Stefan är en av dom roligaste, klokaste och varmaste personer jag träffat. Men det skulle dröja innan hans råd sjönk in. Ironiskt nog var det just Stefan och hans band som lärde mig dricka sprit på riktigt där i Norge. Festen började tidigt på eftermiddagarna och jag var härdad när jag kom hem till Fruängen igen.
Filip, som till och från hade körkort, skjutsade hem mig till Fruängen en kväll när vi varit och fikat vid Odenplan. Strax innan vi kom till Västerbron hörde vi introt till En av alla dom på bilradion och vi höjde volymen och log. Vi svävade över Stockholms öar blänkande i gatljus och jag kände att jag skakat av mig motståndarna, skolväsendet och dom utstakade vägarna. Vi var en egen maffia nu. Inga banker, inga kreditkort, inga register, inga chefer. Vi skulle leva av lust, ångest, passion, kärlek, musik och brustna hjärtan. Vi hade solen i ögonen.
1998
Tyvärr höll nu Elvira på att slita sönder vänskapen mellan mig och Mathias. Vi pratade knappt med varandra längre och det kändes forcerat och jobbigt. Vi var egentligen inte osams om nåt speciellt utan drogs isär för att vi alltid tvingades stå på varsin sida. Jag med visioner och han med ett ansvar och en budget. Stålar höll nu på att bli ett problem och vi klev i en simpel fälla. Vi visste att det inte fanns en framtid med Elvira records och alla hade nu andra jobb vid sidan och våren nittiåtta bad jag Stefan Lilja sprida ryktet om att jag sökte nytt skivbolag. Fyra bolag hörde av sig och jag gick och träffade dom och bad en jurist titta på kontrakten dom erbjöd och jag åt lunch med dom, driven av samtliga dödssynder. Jag var rädd att bli lurad. Jag tänkte att dom ville klippa mitt hår och stoppa in mig i en skivbolagsmaskin och trycka på en stor knapp. Den minst sympatiska av dom jag träffade var Magnus Nygren på Universal. Han pratade högt och fort och garvade åt såna söderromantiker som jag, men nånstans kände jag att vi skulle kunna bli kreativa ihop. Han påminde om Filip i sin brist på fjäsk och psykologi, han hade rykten om sig i branschen som mannen som gjorde Jakob Hellman stor, men också mannen som fick Hellman att aldrig mer göra skivor. Många hade åsikter om Magnus Nygren. Jag ringde Sara Isaksson som låg på Universal och frågade vad hon tyckte och hon sa att han var snäll. Sen ringde jag Nygren och sa att jag ville till Universal men att jag var rädd för honom och då skrattade han ett rått skratt. Vi blev ett bra team tillsammans med Jennifer McShane som då jobbade med promotion på Universal. Jennifer är den enda jag sett gå en hel Hultsfredsfestival i högklackat. Hon var fenomenal och oemotståndlig.
När jag skrivit på kontraktet skulle jag äta lunch med den svenska avdelningen på en fin restaurang på Östermalm nära deras kontor. Kvällen innan hade jag ätit musslor hos Johan Johansson och druckit massa vin med hans kompis Guld-Lars och nu kom kallsvetten krypande igen. Efter lunchen sa alla att det hade varit supertrevligt att träffa mig och jag vet att dom ljög för jag hade bara suttit där och petat i en liten förrätt och försökt få i mig en lättöl. Jag tror aldrig att jag sa nånting. Jag tror bara att jag nickade lite ibland och sneglade mot toaletten.
Jag var mycket förvånad över Universals samarbetsvilja. Ingenting ville dom lägga sig i, det tyckte dom var viktigt, allt skulle jag få göra på mitt sätt. Dom var rädda att min publik skulle se mig som en svikare som gått till ett multinationellt skivbolag. Det förstod inte jag. Jag tyckte Universals logga var skitsnygg och kände mig stolt över att dom ville ha mig. Johansson skulle få producera igen och nu var jag sugen på ett rockband.
Björn Rothstein var från Gotland, hade epilepsi och spelade trummor, Lasse Bax spelade bas och bodde granne med oss i Fruängen, men det var inte så vi träffades. Han var gammal vän med Johansson och hade spelat med honom mycket. Under vintern det här året hade min och P H:s vän Jens Back från Linköping flyttat upp till Stockholm. Han hade ingenstans att bo så han fick sova på våran soffa ett par veckor. Eftersom P H gick i skolan så blev det jag och Jens som hängde på dagarna. Jag kände inte Jens väl, men nån kväll på Gamla Tanneforsvägen hade vi ändå suttit och druckit oss fulla, han och jag, vet inte varför, och drömt om Stockholm och rockmusik och det gamla vin, kvinnor och sång. Jag gillade Jens, och jag visste att han spelade Hammondorgel. Jag hade sett honom spela med ett bluesband på tjugoettans krog i Linköping. Jag tog med honom till replokalen i Münchenbryggeriet för att träffa Johansson och vara med på ett rep. Alla gillade Jens och jag var glad att ha en jämnårig i bandet. Det fina med Jens Back är att när det kommer till rock'n'roll är han en större romantiker än dom flesta. När han senare skaffade en egen lägenhet satte han upp telekablar på väggarna för att han ville somna till doften av rockmusik. Han äter Lynnard Skynnard till frukost. Jag träffade en kvinnlig ljudteknikerlärling, dom är inte många, i Visby flera år senare och visste att Hovet skulle dit och spela in sin platta och kunde se Jens framför mig när han skulle möta henne. En snygg tjej med slitna jeans som kunde micka upp ett Leslie skulle Jens kunna dö för. Nu bor dom på Norrmalm.
Karl-Magnus skulle göra omslaget till skivan och han hade valt att jobba med fotografen Peter Norrman. Vi hade långa möten om hur det skulle se ut och vad jag skulle ha på mig och Karl-Magnus kunde med eftertryck säga saker som: Jag ser mycket gult, kanske en cykel. Det var inte som på Kärna Reklam. Peter tog över tolvhundra bilder, minns jag, och jag började förstå att det nu, på ett stort skivbolag, fanns större möjligheter men också mer att ta ställning till. Jag hade inte tänkt så mycket på nåt annat än låtarna tidigare. Förpackningen hade bara varit en förpackning. Ändå hade jag noggrant studerat alla andras förpackningar utan att riktigt förstå hur mycket det bidrog till helheten.
På sommaren nittioåtta var jag färdig med Fruängen och flyttade in i en tvåa, andra hand och möblerad, på cirkusvägen i Västberga.
Med solen i ögonen kom i slutet av augusti nittiåtta och den följande hösten gjorde jag min första riktiga turné ihop med bandet från skivan. Tvivel, första singeln, hamnade på Tracks, jag fick göra en del intervjuer med tidningar och jag, Jens, Nygren och Jennifer gick efter ett halvår ut och åt japanskt på Tegelbacken och firade tiotusen sålda ex av plattan. Plötsligt fanns det folk i Umeå som kunde mina sånger, i Växjö, i Västerås, folk i städer jag inte ens varit i tidigare. Jag visste inte vad jag skulle tycka. Jag vandrade under en klar himmel. Luften var frisk och lätt att andas in.
submitted by Loxus to winnerback [link] [comments]


2018.08.07 23:25 Ecleptomania Kapitel 1 - Resans början [Chapter one - Swedish, non-translated]

“Gå idag? Det är ju lervälling ute, min skrud kommer att bli helt smutsig. Har ni någon aning om hur svårt det är att få ur lerfläckar ur det här materialet? Vi kommer inte ta oss fram till Pilaz snabbare för att vi går idag, det regnar ju fortfarande. Nej fan, jag stannar hellre här ett par dagar till, vi har bra mat här i värdshuset och det finns en ny kvinna att ta i sin famn varje kväll. Ska vi verkli-” Han tystnade när dem andra som satt runt det runda bordet stirrade ilsket på honom. Han svalde sina sista tuggor av mat i tystnad samtidigt som han, precis som dem andra såg misstänksamt runt omkring sig i värdshuset. Det var fullt av människor här, han kände sig inte bekväm med situationen, förutom Sodor så var han den enda felyan i värdshuset och Sodor låg uppe i sin säng fortfarande.
“Ja, men... “ Han suckade djupt och tog sin sista klunk vin samtidigt som han tittade ilsket på en gammal man som satt och skakade huvudet med en min på sitt ansikte som om han hade ätit något ruttet. “Jag ska bara upp och packa mina saker så kan vi röra på oss, är ni nöjda då?” Dem andra runt bordet sa inget utan nickade bara på sina huvuden. Quin var inte ett säkert land för dem att stanna i och det visste han också. Felyan suckade och började ta sig den långa vägen upp för trapporna för att komma till sitt rum.
Han smällde igen dörren bakom sig och suckade ännu en gång samtidigt som han lutade sig mot den gnisslande sängen. Han såg sig omkring i rummet som hade blivit hans hem den senaste veckan, de hade legat lågt här för att undvika kungens hantlangare, men det verkade som om dem var sällskapet på spåret. Han suckade ännu en gång och drog sina händer genom sitt långa röda hår. Han reste på sig och såg sig i spegeln som hängde från väggen, han var blek och mager, han var inte gjord för att vara på resande fot. Han hade svarta ringar under sina ljusblå ögon, han hade inte kunnat sova ordentligt under hela veckan.
Han ryckte till när det plötsligt knackade på dörren. En mörk röst hördes genom dörren. “Kom nu! Vi måste gå!” Ännu en suck smet ut från hans inre och han hörde sig själv säga “Ge mig ett ögonblick så ska jag bara packa klart. Gå ut ni så länge så kommer jag strax.” Han hörde hur fotsteg rörde sig bort mot grannrummet och hörde tydligt bultandet på Sodors dörr. Han samlade ihop sina kläder och sållade ut sina resekläder bland byltet som han sen tryckte ner i sin stora gröna ryggsäck. Han slängde på sig sin svarta resemantel efter att han tagit på sig en enkel vit tunika och ett par svarta byxor. Det regnade men det fick han överleva, han ville inte få sin skrud blöt. Några minuter senare så hade han gått ner och ut igenom dörren.
Det var en grå dag i den lilla staden i utkanterna av Quin, dem stenlagda gatorna var tomma av gudabarn som sökt sig till värmen och tryggheten inomhus. Felyan såg upp mot himmelen och kände det friska regnet falla ner på hans ansikte. Han harklade sig och såg på sina resekamrater som stod och väntade på honom, alla utom Sodor. De två människorna mötte hans blick, ingen utav dem såg speciellt glada ut, delvis så var det hans fel att dem var på resande fot. Han drog upp sin luva så att den täckte huvudet och gick ut i regnet mot sina vänner. “Vart är Sodor?” Han ställde frågan med en nedslagen röst, som nästan dränktes i ljudet av det fallande regnet.
Bifrosten, den gigantiska krigaren, gruppens muskler, svarade kort. “Sodor är på väg.” Felyan såg upp på Bifrosten, försökte möta hans ögon men jätten vek undan sin blick och såg tillbaka mot tavernan som dem alla spenderat den senaste tiden i. Alven försökte istället med den andra människan, han hade inte känt honom lika länge, bara ett par veckor, han visste knappt hans namn eftersom människan var helt upptagen med att uppvakta Bifrosten. När dem hade blivit bannlysta från landet och fått konungens män skickade efter sig så hade den här människan svurit sin lojalitet till Bifrosten. Han beskådade mannen, han var en stark människa, en vapensmed som slagit följe med dem för att han var övertygad om att Bifrosten var den bästa krigaren på Noordhland.
Felyan såg sig runt där dem stod och väntade i regnet, han hade ingen aning om vad staden som dem var i hette, för att den här hålan kunde knappast ha ett namn. Staden, som till närmast var mer en by än en stad var grå och tråkig, dem trånga gångarna mellan stadens hus var fyllda av skräp, lösdrivare som inte hade någon annanstans att sova och kullerstenar som var så dåligt placerade att man lätt kunde stuka foten om man trampade fel. Husen var inte heller en vidare syn, dem flesta husen var byggda i trä och hade sluttande tak, lagda med stenplattor, men det var mer en regel än ett undantag att husen var lagade med vilket material än ägaren kunnat få tag i. Kriget hade slagit den här staden hårt, det var i stort tomt på gudabarn i och med konungens rekryterings order.
“Så…” Felyan harklade sig igen. “Anskar… Vi har inte pratat så mycket sen du slog följe med oss.” Han sträckte lite på sig och det knakade till i ryggen, han rös till lätt av ljudet och känslan som knaket lämnade efter sig. Sedan så försökte han möta människans blick, men Anskar drog bara lätt efter andan, som en trött förälder och även han lade sin uppmärksamhet på dörren. “Jag tänkte, om det inte är för mycket besvär, jag har en ta-”. Felyan han inte avsluta sin mening innan ljudet av en trädörr som nästintill exploderade avbröt honom, chockad så vände han sig om för att se vad som hänt. Innan han hunnit vända blicken mot tavernan så såg han Bifrosten som skrockade lätt och skakade på huvudet.
Dörren till tavernan hade sparkats upp och flugit av sina gängor, från insidan av tavernan hördes skrik efter hjälp och i dörröppningen så syntes en felya utan like, Sodor Vani’a, klädd från topp till tå i sin svarta rustning, han bar sin hjälm under armen. Sodors bleka, nästan vita hud gav en stark kontrast till den mörka rustningen. Skriken från insidan av tavernan tystnade när Sodor vände sin blick in mot folket, han fnös till, spottade på golvet och gick ut till sina reskamrater. Felyan log mot sin rasfrände, lade handen på hjärtat och bugade lätt. Sodor besvarade hälsningen och vände sen sin uppmärksamhet mot dem två människorna.
“Varför i namnet på allt som är oheligt ska vi gå idag för?” Sodors röst var kall och ljusare än vad hans kroppsbyggnad skulle göra en beredd på. “Det regnar, det blåser och jag…” Felyan suckade och slutade lyssna, han visste att Sodor inte kunde övertala Bifrosten att stanna så han började istället att observera omgivningen, det var fortfarande väldigt stilla utom det eviga regnet, men han kände sig obekväm, det var något som var fel, något han inte kunde sätta sitt finger på. “Kencala, vill du också att vi ska dra iväg idag?” Han vände sin blick mot Sodor när han hörde sitt namn nämnas. Kencala suckade djupt och såg på sällskapet, han nickade som svar.
Sodor verkade missnöjd men gav efter och vände sig i tystnad bort från dem andra och började mumla något för sig själv. Kencala såg på Bifrosten, som också verkade orolig, som om det var något fel. “Det är någon som övervakar oss” sa Kencala och mötte för första gången på veckor, Bifrostens blick. Bifrosten knäppte upp spännet som bar upp skölden på ryggen och spände sakta den runda skölden på sin arm. Kencala knäckte lederna i sina fingrar, en dålig vana som han hade, ljudet från lederna dränktes dock i ljudet av regnet som öste ner. Sodor och Anskar såg på varandra och vände sina blickar mot torget och de trånga gatorna, sökandes efter vad det var som kanske övervakade dem.
Kencala skakade på huvudet och harklade sig. “Jag tror inte det var något, jag hade nog fel, men vi borde gå, vi har stannat här för länge, det är inte långt kvar tills vi är ute ur Quin”. Dem andra nickade som svar och med tysta steg så började dem sakta röra sig ut ur den gråa staden. Dem vandrade i tystnad en lång stund, det enda ljudet som hördes ovan regnet var Sodors rustning när hans fötter mötte marken. Bifrosten gick först, sköld redo och med sitt spjut i den andra handen. Kortsvärdet som var säkrat i en skida slog i takt mot benet med var steg han tog. Kencala var som i en egen värld, han tänkte inte, han gick bara, med blicken fäst på svärdet framför honom. Han hade sett Bifrosten använda det där svärdet i kriget, ett krig som vunnit honom mycket ära, men som för Kencala skulle betyda bannlysning från den plats han kallat hem.
Anskar gick också framför honom, en stor Noran från den kalla norden, också beväpnad med ett svärd, men han var inte en erfaren krigare, inte som Bifrosten och Sodor i alla fall. Bifrosten hade berättat för Kencala att det var bra att ha med sig en smed, som kunde hålla vapen och rustningar i gott skick. Kencala hade då bara nickat till svar och accepterat att den här människan skulle slå dem följe. Hur hade han kunnat neka Bifrosten, han var ändå delvis skyldig honom sitt liv.
Kencala vände upp blicken från Bifrosten och såg bakom sig, Sodor gick längst bak, försjunken i sina egna tankar. Hans stora tvåhandssvärd som han hade på ryggen var säkrat med en läderrem och det kortare svärdet bar han i sin skida i högerhanden. Han var den som förlorat mest på bannlysningen, han hade gått från en man med inflytande och en mäktig adelstitel, till en legoknekt. Kencala kände sig skyldig, dem hade inte blivit bannlysta om det inte var tack vare honom, men Sodor hade bara skakat på huvudet när han försökt be honom om ursäkt. Sodor hade bott i Quin i över tre måncyklar, han hade etablerat sitt hem där och Kencala hade fått äran att tjänstgöra honom på hovet. Men allt var förlorat nu, landsförvisade och med ett pris på sina huvuden så fanns det inget mer att göra än att ta sig ur Quin.
Han suckade och försökte komma på något att säga för att bryta den monotona tystnaden, men det var inget som han kom att tänka på som kunde göra den här situationen bättre, han hoppades bara att Bifrosten i framtiden skulle förlåta honom. Men det var ingen ide att försöka tvinga den ursäkten ur Bifrosten, så mycket visste han om den mannen. Men han visste inte så mycket om Bifrosten utom vad han var för något, jätten hade svurit sin lojalitet till Sodor för bara ett år sedan. Det hade blivit en stor uppståndelse på hovet när denna enorma man, denna stern, hade kommit in i fortet, obehindrat, fullt beväpnat och svurit sin trohet till greven.
Kencala hade inte protesterat när Sodor hade frågat honom om råd gällande att ha en stern på hovet. Tvärtom, han hade ivrigt sagt åt Sodor att acceptera sternens gåva, eftersom han visste redan då att det hade kunnat göra greven väldigt mäktig. Det fanns inte många av Bifrostens folk på Noordhland, dessa mänskliga giganter. Kencala hade bara sett två andra sterner i sin livstid innan Bifrosten kommit till hovet och alltid blivit fascinerad av deras fysik. Det fanns ingen stern som var under två meter i längd och det fanns inte bättre krigare på hela kontinenten än denna storväxta människoart, utom möjligtvis Regaterras elitgarde, men dem var bara ett rykte som ingen kunnat bekräfta under dem senaste århundradena, en legend från svunna tider när drakarna sägs ha härskat.
När deras steg tillslut hade lett dem ut ur staden och en timmes gång på landsvägen så var det tillslut Bifrosten som bröt tystnaden, hans mörka röst ingav en djup respekt när han talade, han var en född ledare. “Kencala, kan du göra något åt det här regnet? Eller är det något som din sort inte kan göra?” Felyan hade förvånat tittat på Bifrosten och nickade sakta på huvudet, som för att förstå vad Bifrosten hade frågat honom. Han funderade på om det faktiskt fanns något han kunde göra åt det. Men han var inte bevandrad inom druidernas konster. “Jag kan tyvärr inte göra något åt regnet, eller…” Han tänkte efter igen men ryckte med axlarna och bet sig lätt på insidan av läpparna samtidigt som han nästan skamset såg ner på marken. “Jag kan, men det kommer ta för långt tid. Däremot så skulle jag nog kunna…” Han funderade, han kunde inte göra något åt regnet i sig men han kunde använda sig utav dem arcaniska lärorna. ”… Jo, jag borde kunna se till att vi inte blir blöta i alla fall.” Bifrosten nickade till svar och tittade på Anskar som med misstänksam blick studerade Kencala.
“Hu’ skulle du gö’ det?” Utbrast Anskar med ett hånfullt leende på läpparna. Men sen drogs ögonen ihop och han tittade misstänksamt på Bifrosten och sen Kencala. ”Va’ mena’ Bifrosten? Och va’ mena’ du me’ att du kan gö’ oss torra?” Kencala tittade på Bifrosten och Sodor, dem alla hade stannat i säkerheten under en stor ek där dem kunde stå utan att det regnade för mycket på dem. “Har ni inte berättat för honom?” sa han tillslut och tittade med en frågande blick på dem andra. Sodor såg bister ut och drog på axlarna innan han sa. “Vi har ännu inte färdats med människan under en sådan lång tid att jag litar på den.” Sodor hade fortfarande aldrig kallat Anskar vid namn, utan bara sagt människan om honom. Den muskulösa smeden såg allt utom nöjd ut över att Sodor fortfarande behandlade honom som ett dumt djur men han höll sin tunga.
Bifrosten tittade på Kencala med en blick som bara kunde betyda att han väntade på att felyan skulle förklara situationen för Anskar. Kencala suckade uppgivet och mötte Anskars gröna ögon, som lågt gömda bakom det långa håret och det enormt buskiga skägget. “Du vet att vi blev landsförvisade utav den galne kungen, men du har verkar inte ha undrat varför en enda gång, hur kommer det sig?” Anskar drog på axlarna och svarade med sin skrovliga röst. “Jag hörde om Bifrostens storhet på slagsfälte’ och jag såg honom framfö’ mi-” Kencala höjde ett ögonbryn samtidigt som Anskar harklade sig. “Jag mena’, jag kunde förställa mig honom framfö’ mig och nä’ jag fick möjligheten att följa honom, den mäktigaste krigaren på Noordhlan’, så ifrågasatte jag inte, Helm gav mig möjligheten, bevarat var hans namn.” Kencala noterade hur människans hela kroppshållning och uttal förbättrades när han pratade om sin gud, Helm. Han hade inte mycket gott att säga om den nya guden Helm, hans folk hade spridit sin lokala folktro över majoriteten av kontinenten på knappt en måncykel. Det var delvis på grund utav Helms storhet som Kencala var i den situationen han idag satt i. Helm hade historiskt aldrig varit vänlig till felya och speciellt inte någon som nyttjar magins vägar.
Kencala kliade sig i nacken och försökte komma på något dräpande att säga, men han valde istället att gå den mer politiska vägen. “Nåväl, om du nu säger det, men håll din gud utanför det här. Gudarna, speciellt din gud, ler inte mot felya. Så tro så gärna du vill, men håll Helm utanför det här så är det snäll.” Han vände sin blick mot Sodor som bara nickade till svar och vände sig bort för att hålla koll på omgivningen. Kencala fnös lätt till och tittade upp på Anskar ännu en gång. “Jag har tjänat på Sodors hov i tre och sju månvarv... “ Anskars förvirrade blick fick honom att himla med ögonen och sucka ännu en gång, att människor hade svårt att lära sig den himmelska kalendern var alltid ett irritationsmoment för Kencala. “46 år i Helms räkning. Och jag är väldigt tacksam mot min greve att han hållit min hemlighet dold i alla dessa år, det har gjort att vi, trots att vi är felya och inte människor, kunnat åtnjuta ett gott liv i Quin… Hur ska jag säga det här då?... Jag är en Coronshi, en utövare av dem magiska konsterna.” Han skrattade till. “Ja, det var ju inte så svårt att säga det där.” Kencala pustade ut och såg på Bifrosten som lagt sin hand på Anskars axel för att hålla honom kvar på plats. Bifrosten spände sina ögon i Anskars och sa med tydliga ord. “Och det är inget du behöver oroa dig över.”
Kencala ignorerade att Anskar började att mumla på en bön till Helm. “Jag är inte en häxa, jag håller inte på med svartkonster och jag är inte här för att fördärva din själ. Jag är en felya, först och främst, som bara vill leva mitt liv i lugn och ro, jag råkar vara född med magi i mitt blod.” Anskar såg bestört på Kencala, men han verkade nästan men upprörd över att Bifrosten och Sodor inte verkar ha rört en min angående nyheten om att Kencala skulle varit en magiker. Kencala forsatte att prata på med sin lugna stämma. “Så, när kungen drog ut oss i krig så följde jag självklart med min greve.” Han nickade lätt mot Sodor som hade lagt handen på hjärtat. “Jag var tvungen att nyttja min magi under krigets gång, kungen fick nyheter om det och kallade därför mig till sitt hov...” Kencala tystnade. Hans ögon blev blanka, fyllda med sorg. Han ville inte tänka på hovet, han ville lägga händelserna kring vad som hände där bakom sig och bara komma ut ur det här fördömda landet.
Han hörde hur Sodor harklade sig. “Så, självfallet så slog jag följe med min trogna rådgivare på resan till Konungen. Bifrosten gav också följe, ingen utav oss hade en tanke på att ge upp Kencala till konungen. Det var dem orden som vi också lade fram på hovet. Konungen gav en människas vecka som tid, för att vi skulle försvinna ur hans land.” Kencala vände sin blick mot Sodor, som för att tacka honom med osagda ord. De två felya hade känt varandra blott en bråkdel av varandras liv, men det fanns ett djupt band mellan dem två.
“Så vi påbörjade vår färd och det var i huvudstaden som vår väg korsades av en människa från det kalla norr...” Sodor studerade Anskar från topp till tå och fortsatte efter att ha uttryckt en lätt fnysning. ”Som slog oss följe. Det har snart passerat fem människo veckors tid och vår väg ut ur Quin ligger framför oss ännu. Vi har inte gjort hast med vår resa, för att undvika konungens soldater som tveklöst väntat oss vid gränsen. Konungen har säkert fått bud vid det här laget att vi inte har hittats, så antagandet är nog att vi är försvunna långt bort nu. När väl vi är utanför Quin, så borde hotet mot oss vara borta.”
Kencala såg på Anskar igen och höjde sen sin högerhand för att lägga fingertopparna mot sin panna, Helms hälsning. “Jag är inte en demon, jag är bara en felya, som just nu flyr en kung som vill döda mig, eftersom din religion, säger att eftersom jag är född med magi i blodet, så borde jag brännas på bål.” Han såg till sin lättnad hur Anskar sänkte axlarna och slappnade av. “Om Bifrosten lita’ på dig, felya, så kan väl jag göra de’ också.”
Han skrockade till och vände sig mot Bifrosten som satt sig ner vid trädets rötter. “Så, göra något så att vi slipper vara blöta?” Bifrosten nöjde sig med att nicka till svar. “Då får ni ge mig ett par minuter, jag behöver tänka lite hur jag ska göra det på bästa sätt. Är du säker på att du är med på det här, Anskar?” Människan som såg allt annat än säker ut, nickade på huvudet, men Kencala kände människans blick följa honom med varje rörelse han gjorde. Efter ett par minuter av tystnad och tänkande så kände han sig säker nog för att kunna slänga en förtrollning över dem som skulle hålla dem torra och varma från regnet. Han drog efter andan och vände sig mot dem andra. “Jag är klar, jag behöver bara samla lite kraft, det här är inte lätt magi.” Sodor och Bifrosten såg båda nästintill förvirrade ut och han hörde tillslut hur Bifrosten frågade. “Hur kan… Vadå inte lätt magi? Jag har sett dig flänga iväg klot av… Av… Blixtrande eld mot våra fiender. Det gjorde du med ett par sekunders förberedelse, det här borde väl inte vara svårare?”
Kencala suckade och skakade på huvudet, samtidigt som ett lätt leende spred sig på hans läppar när Anskar dragit efter andan och backat ett steg. “Jag sätter mig gärna ner mig dig i framtiden och förklarar för dig varför de olika planen och deras krafter fungerar som de gör, men det skulle ta flera timmar och jag har inte tid eller lust att stå här och förklara något för dig som du ändå inte kommer förstå.” Kencala fnös som svar när Bifrosten himlade med ögonen och Sodor grymtat missnöjt. Han drog djupt efter andan för att inte förlora sitt lugn. “Mystik är en konst, att manipulera dimman, essenserna, livskrafterna och själar är något som inte kan förklaras enkelt. Att få dimman att göra en sak kan vara väldigt lätt, för att du böjer de-” Han avbröt sig och skakade snabbt huvudet fram och tillbaka. Det var inte värt mödan att försöka förklara komplexiteten runt dimmans eller essensernas kraft för ett par Coron’la. “Ne… Nej… Inte nu…” Han tittade på Anskar igen som plötsligt verkade betydligt mer bekväm med situationen, eftersom han nickade och började prata.
“Jag ä’ en vapensmed, jag ä’ tränad av min pappa, som va’ tränad av sin pappa, jag kan smälta och forma alla enkla metaller och göra vapen och rustninga’ av dem. Men jag kan inte snida en pilbåge eller tälja bra pila’, jag vet inte hu’ man tillverka’ ett armborst, det trots att jag ä’ en hantverkare. Det kanske inte ä’ en bra jämförelse, men det du kallar dimman, antar jag ä’ det du använder fö’ att skapa, magi?” Kencala såg på Anskar med en nyfunnen respekt och nickade som svar innan han kom på vad han skulle säga, men det kom inga ord, det var en fantastisk liknelse som människan hade kommit med. Sodor och Bifrosten bara ryckte på axlarna och såg på Kencala med en blick som sa mer än ord behövde, han skulle sätta igång.
Han tog av sig sin resmantel och hängde den en låg gren som stack ut från det stora trädet. Han drog fingrarna över barken och blev något nostalgisk när han tänkte tillbaka på sin tid i Quin, innan hovet, innan helvetet bröt loss. Han vände sig om och gick ut i det evigt fallande regnet, han möttes av en sval vägg och dem delar av honom som inte redan var dyngsura var nu genomblöta. Men felyan brydde sig inte om det, han behövde regnets kraft för att göra vad han behövde. Han började röra sina händer i en cirkel framför sig för att börja kanaliseringen av essensernas krafter, grundelementen. Runt omkring honom så började sakta ett blå- och vitfärgat skimmer träda in i verkligheten. Från varje vattendroppe som föll så såg det ut som ett ytterst tunt strimma av färger drogs ut ur dropparna och flödade sakta mot Kencalas händer.
När essensen hade samlats runt honom och dragit sig närmre hans händer så slutade han röra händerna och de skimrande strängarna som hade lagt sig som tentakler i luften stannade upp. Kencala hörde en nästan panikslagen flämtning bakom sig men han hade inte tid att tänka på vem det var eller varför, han ville inte tappa fokus nu, det kunde vara farligt för honom. Han sträckte ut sin högra hand och tittade som hastigast på ringen som satt på hans långfinger. Sen slöt han handen runt en utav dem till synes frusna tentkalerna av essens och plötsligt så var alla strängar borta och det enda som syntes var ett lätt sken från guldringen när smaragden på den blinkade till så kraftigt att alla som stod under eken bländades.
Kencala hade varit smart nog att blunda eftersom han visste att den improviserade mystiska lösningen antagligen skulle kunna komma med somliga bieffekter. Men han kände direkt att han hade lyckats. Vattnet på honom, som tyngde ner hans kläder, som rann längst hans kinder och över hans armar, bara rann av honom och han blev genast torr. Han skrattade till. ”Jag är så jävla bra!” Han vände sig om för att se mot sina reskamrater och försökte sitt bästa att hålla sig för skratt för Anskar som lagt sig ner på marken med sina händer knäppta för bön framför sig. Kencala hade föga respekt för någon gud, men just för Helm så var det alltid underhållande att se dem bedja för sina liv till en högre makt, en rad med människor som aldrig lyckats uppnå gudaskap. Sodor knuffade till Anskar med sin fot och Anskar tittade upp. ”Ä’ vi okej?” Kencala nickade som svar och gav människan ett leende, han var ändå imponerad att en människa tog magi så lättsamt som han gjorde. Att Anskar skulle vara för evigt lojal till Bifrosten var ingen frågan om, han litade på honom tillräckligt för att gå emot sin tro och acceptera magin.
Plötsligt så hördes ett enormt ljud och marken under deras fötter började att röra på sig, alla var snabbt uppe på fötter och backade undan från trädet som också hade börjat flytta på sig. ”Han kommer ramla! Flytta på er!” Bifrosten röt ut order som överröstade det tunga regnet och dem fyra sprang från trädet för att undvika fallet. Kencala vände sig om i tid nog för att se den mäktiga eken falla och ge ifrån sig ett kraftigt dån. Marken slutade röra på sig och ur hålet där den stora eken en gång stått så kröp det ut en stor varelse, den såg ut som en bepansrad mask som bröt sig ur kaskaden av jord som flög åt alla håll när trädet slog i marken. Trots det tunga ljudet av regn så kunde Kencala höra hur besten drog djupt efter andan, som om den luktade sig fram efter något, sedan såg han ett ansikte som såg ut att bestå av ett oändligt djupt gap fullt med tänder. Det var en jorddrake, precis som alla drakar så dras de till alla mystiska krafter oavsett vilket plan det kommer ifrån.
Kencala kunde föga om vildmarken och dess varelser, han hade spenderat majoriteten av sina år till att studera dem mystiska konsterna. Jorddrakar visste han tillräckligt mycket om för att veta att man skulle hålla sig borta från deras munnar eftersom dem var både blinda och döva. Men de har ett fantastiskt luktsinne från vad som enligt böckerna han läst var små hål i deras pansar längst hela kroppen och deras runda munnar tuggar igenom berggrund när de förflyttar sig under kontinenten. Kencala blev med ens fylld med fasa och oro. ”Fy vad vidriga varelser. Kommer den komma efter oss?” Bifrosten studerade varelsen, den var bara ett tiotal meter bort från dem men den hade börjat krypa med sin enorma avlånga runda kropp mot det fallna trädet. Som en stor mask satte den sitt platta ansikte mot trädets yta och började äta. Bifrosten skakade på huvudet. ”Nej, om vi går sakta härifrån så kommer den bara bry sig om trädet... Fast...” Kencala tittade skräckslaget på Bifrosten. ”Fast vadå? Du funderar väl inte på att vi ska ta ner den där besten? Den är ju minst 45 fot lång.” Bifrosten tittade på Sodor som skakade på huvudet. Även den annars blodtörstiga alven som inte backade för att spilla lite blod insåg att det var dömt att försöka ta ner en sådan varelse.
Bifrosten suckade och drog på axlarna. ”Den är bara 40 fot lång, en jorddrake kan bli över trehundra fot långa och äta sig kors och tvärs under kontinenten genom sin livstid. Och jorddrakars fjäll säljer för ganska många silvermynt, kanske till och med ett guldmynt per kilo. Dessutom så tror jag man kan använda tänderna till nått, mystiker brukar vilja ha dem.” Kencala och dem andra två såg på Bifrosten med förundran i blicken, sternerna var verkligen födda krigare, det fanns inget monster för stort eller hinder för mäktigt för att en stern inte skulle tänka på att ta ner den. Sternerna levde för strid, det fanns helt enkelt i deras blod. Kencala tänkte efter på dem gamla legenderna som sa att sternerna föddes färdigvuxna med vapen i handen, eftersom ingen påstås ha sett ett sternbarn. Men det fanns bara ett hundratal sterner på hela Noordhland så att ens ha träffat en Stern i en människas livstid skulle vara ovanligt nog.
Det var Sodor som tillslut tyst sa något om att de skulle gå och i tystnad så gick de långsamt därifrån för att inte dra till sig uppmärksamheten från draken som girigt åt på trädet. Kencala kunde svära på att han hörde hur trä krossades under drakens tänder. Men regnet vräkte fortfarande ner och det enda som hördes var återigen Sodors fotsteg när hans svarta plåtstövlar slog mot marken. Dem hade inte gått mer än 20 minuter i tystnad innan Anskar utbrast. ”Hu’ gö’ du det dä’? Va? Jag mena’ hu' lä' man sig en såndä’ sak?” Kencala himlade med ögonen och suckade han orkade inte förklara för ännu en människa något som de ändå inte skulle förstå, men Anskar hade ändå visat en sorts förståelse för det mystiska så det kanske kunde vara en idé att berätta lite för människan, ett sätt att vinna förtroende. Kencala gick i tystnad och tänkte i flera minuter på hur han skulle berätta hur planens krafter fungerade. Det var inte förrän Anskar ännu en gång, med sin bristfälliga alviska, frågade som Kencala tillslut vände sig mot människan och nickade lätt.
”Att fråga hur jag gör det är som att jag skulle fråga dig hur du smider ett svärd, men jag ska försöka. Det finns fler världar än den vi lever på, fyra andra som är välkända bland mystiker det är osannolikt att det finns fler än så dock för at-” Han avbröt sig när Anskar såg mer förvirrad ut än innan.” Elementens essenser, har kraften att manipulera världens element, eld, vatten, jord, luft, kyla och värme. Dessa krafter kommer från en annan värld som genom okänd anledning är kopplad till vår värld, vi mystiker kallar denna värld för Eltar. Essens finns överallt i världen, i naturen, i marken, luften, vattnet och allt annat du kan tänka dig, du måste bara lära dig att kanalisera den till dig.” Han stannade upp när han insåg att resten av sällskapet också stannat upp för att lättare kunna lyssna på honom. Kencala skrattade till och signalerade att de alla skulle fortsätta gå samtidigt som han höjde rösten. “Som mystiker lär man sig hur man formar om exempelvis Eltars essenser till praktiska saker, såsom ett eldklot för att slänga iväg på ens fiende, eller ett skyddande lager på kroppen för att man inte ska bli blöt.” Han tittade på dem alla, det rann vatten längst allas kroppar, men vattnet verkade inte göra dem eller deras kläder blöta utan fortsatte att bara glida längst med kroppen ner mot marken. ”Att forma essens eller andra krafter är egentligen inte så svårt, det är det lättaste steget, att väva en stabil mystisk effekt av det man fått tillgång till. Nej, det svåra är att kanalisera eller manifestera krafterna, locka ut den ur saker, så som jag gjorde tidigare.”
Sällskapet hade stannat igen och Kencala upptäckte att alla stod och tittade på honom. ”Vad? Vad vill ni nu då?” Sodor skrattade till och skakade på huvudet samtidigt som Bifrosten bara log och gav Kencala en blick som felyan tolkade som att han skulle fortsätta. Han tvekade ett tag, men fortsatte sedan i lugnt tempo. ”Att dra ut essens eller annan kraft ur ting är det svåra, eftersom du måste veta hur man skall få fram den, vilket görs på olika sätt beroende på vilken kraft du vill kunna tämja med mystikens hjälp. Som nu, så tog jag vattnet och vindens kraft för att göra så att vi inte blir blöta, all kraft jag använde nu kommer från Eltar.”
Anskar nickade på huvudet och drog ett djupt andetag, som för att smälta informationen, sedan mötte han Kencalas ögon. ”Så du säge’ att essens ä’ som olika metalle’ och vill du göra rätt vapen så måste du ha rätt material, rätt typ av essens?” Kencala nickade och fortsatte. ”Jag har forskat i hur de mystiska krafterna och planen fungerar och påverkar vår värld i hela mitt vuxna liv och jag tror att jag är något stort på spåren. Historiskt så har mystiker använt sig utav krafterna för att utföra mystik eller magi som människorna väljer att kalla det, men jag tror att det finns något större som kontrollerar krafterna, ett till plan kanske...” Kencala drog på axlarna som svar när dem andra tre tittade på honom med skeptiska blickar. Han förstod att sådana här detaljer var ett komplicerat ämne nog för de oinitierade, att börja diskutera teorierna om de andra världarna och den möjliga gömda världen var bara dömt att misslyckas.
”Men då förstå’ ja bättre i alla fall” sa Anskar med ett leende på läpparna och sträckte fram en hand mot honom. Kencala såg på den framsträckta handen framför honom och funderade ett par sekunder, människan verkade vilja initiera en sorts vänskap med honom, han sträckte tillslut fram handen, sakta, skakade Anskars hand och släppte sedan taget och log stelt mot människan. Anskar hade dock tagit det hela bra och verkade inte ens tänka på felyans misstänksamhet. Humöret såg bättre ut för gruppen när de fortsatte sin resa till fots, trots att regnet fortsatte att vräka ner och det var jobbigt att gå så skulle dem var ute ur Quin innan dagen var slut och vägen mot Pilaz skulle ligga framför deras fötter.
submitted by Ecleptomania to Noordhland [link] [comments]


2018.06.23 12:46 character_one Det sägs att cannabis ökar risken för psykos, men det finns ingen diagnos som heter psykos. Sedan 1990 räcker det enligt WHO, FN's organ, att det förekommit hallucinationer eller vanföreställningar. I direkt följd av droger kallas det för kort reaktiv psykos. Är i regel övergående. mer info+källor.

Lång skrivelse som innehåller viktig information om mänskligt lidande i Sverige och för att bättre förstå sig på ämnet cannabis, psykiatrin och psykoser.
Efter att ha läst texten kommer du bättre att förstå varför cannabis och dess antipsykotiska effekt i ämnet CBD är ett bättre alternativ än i princip alla nuvarande och tidigare behandlingar som har tvingats på den psykiskt sjuka delen av våran befolkning senaste 100 åren.
Det som kommer tas upp nu är ett väldigt känsligt ämne, även om du kanske inte förväntar dig det från att ha läst titeln.
Det handlar inte bara om cannabis möjliga koppling till psykos (1) baserat på Peter Allebäck och Sven Andréassons propaganda-forskning första i 1987 (2) utan även sambandet mellan cannabis och psykossjukdomar samt att vi kommer gå in på ämnet svensk psykiatri, som är mer beklagligt än vad man kan tro om man ser på hur psykiatrin presenterar sig idag.
Eftersom att vi är med i FN, föresten precis som Kanada som nyligen legaliserat cannabis (3), så säger regeringen att vi följer världshälsoorganisationens (WHO:s) klassificeringssystem av olika diagnoser (4), WHO som också klassificerar cannabis, det är enligt deras rekommendationer och förklaringar att Cannabis CBD är en drog med medicinska egenskaper utan missbrukspotential eller chans för skador (5), det är därför Sverige delar ut CBD medicin i fler fall som media presenterat det. (6) i svt artikel om CDB-oljan länkas pågående och avklarade kliniska studier om dess inverkan på bland annat vid psykossjukdomar som schizofreni. (7) Kan behöva sökas för att hitta hela studierna.
Psykosdiagnoser är så odefinierade och oförstådda av läkekonsten, och de behandlas på ett sätt som läkarna inte förstår effekten utav, och det sker som om det vore det enda och bästa alternativet.
Ur läkartidningen, 2015: "En av vår tids största ojämlikheter drabbar dessa personer på oriktiga grunder: De har svårt att få tillgång till rätt hälso- och sjukvård, vilket bidrar till att de dör 15–20 år tidigare än befolkningen i övrigt. ... Sist men inte minst bör det lidande som sjukdomarna innebär vara en tillräcklig anledning att stödja och hjälpa dessa personer och deras anhöriga till en dräglig tillvaro." - Lena Flyckt, överläkare KI (8)
WHO's klassificering för olika diagnoser hittas i IDC, kort för International Classification of Diseases.
Psykiatrin blev inte del av sjukvården förrän så sent som år 1845.
Jämfört med tusentals år av annan sorts läkekonst.
Psykiatrin delades upp i två sorters sjukdomar.
Ordet "neuros" myntades för mentalsjukdomar som antogs bero på sjukt nervsystem främst i hjärnan.
Ordet "psykos" för mentalsjukdomar som beror på psyket.
Människor med psykoser ansågs vara "sjuka medvetanden" utan kroppslig orsak. (9) Detta ­­synsätt höll till omkring år 1900.
Sen kom Sigmund Freud med psykoanalysen och vände på begreppen, så nu sade man att neuros beror på psykiska problem och psykoser i varierande grad påverkat av det fysiska.
Psykoser, gamla neuroser, delas upp i kroppsligt och icke-kroppsliga orsaker.
Funktionella psykoser (icke kroppsligt) definierades av Freud som konfliker mellan jaget och omvärlden. Han behandlade bara neuroser med psykoterapi, inte psykoser. (9)
Jo, visst fan är det snurrigt... men det är viktigt det som kommer, och detta behövs för att kunna förstå hur otroligt lite vår psykiatri vet om psykiska besvär och vad psykiatrin har för alternativ i grunden som vård.
Åtminstone folk i Tyskland och definitivt vi länder runt kring, i mellankrigstiden, så trodde vi att funktionella psykoser, som schizofreni, var en sorts vanlig Mendeliansk ärftlig sjukdom, som efterlämnas generation efter generation. (10)
Vad var tyskarnas naturliga åtgärd?
Massmord och tvångssterilisering av människor med funktionella psykoser (schizofreni). (11)
Vad är svenskarnas naturliga påföljd?
Aa, nä, massmord låter inge bra, men vilken toppen idé att sterilisera alla så slipper vi hantera nya generationer av asociala människor med rubbad själsverksamhet. (12)
Räknas inte alla moderna svenskar som asociala med rubbad själsverksamhet sedan dess att vi lämnat kyrkan bakom oss? åtminstone av psykiatrin kring hundra år sedan.
Samma år, 1934, börjar Sverige med tvångssteriliseringar av funktionella psykoser (schizofreni) och utvecklingsstörda utan samtycke från patienter, där det rättfärdigas att personen omyndigförklarades, så då har vi rätt att ge samtycke åt henne/honom. (12)
Denna lag gällde enbart personer som p.g.a. såkallad "rubbad själsverksamhet" saknade förmåga att lämna giltigt samtycke till sterilisering så att staten kunde välja att i det yttersta omyndigförklara dig genom ta bort din möjlighet till fortplantning. (12)
Och så sätter vi igång och tvångssteriliseras så många vi kan.
År 1938, 4 år senare, så uppdateras globala föregångaren till WHO, med ICD-5 som säger att psykos var diagnosen för manodepressivitet (bipolär sjukdom) vid sidan av schizofreni. (13)
År 1941 så utökar Sverige sitt tvångssteriliseringsprogram att inte bara innefatta funktionella psykoser (schizofreni) och utvecklingsstörda, utan även personer med fysisk funktionsnedsättning och "asociala."
Detta p.g.a att Socialstyrelsen lämnar in förslag på utvidgningar i steriliseringslagen, med motivering som löd:
Bland annat pekades det ut människor med svårt alkoholmissbruk och "oförbätterliga lösdrivare" som bra kandidater av våra soc-tanter:
"att sådant höggradigt asocialt levnadssätt visserligen i stor utsträckning sammanhängde med psykisk undermålighet, men att det icke vore säkert att själslig rubbning kunde ådagaläggas hos varje person inom den ifrågavarande kategorien beträffande vilken sterilisering vore önskvärd. "
Önskvärt att ha fler att sterilisera inte bara funktionella existentiella kriser som psykoser, men här försöks det med samtycke övertyga människor att ge upp sin rätt till fortplantning.
År 1948 bildades WHO efter några års planering i FN efter WW2, och här i ICD-6 är psykos en huvudkategori för psykiska sjukdomar. (14)
År 1965, ICD-8, så finns det tre former av funktionella psykoser: epilepsi, schizofreni (med undergrupper) och mano-depressiv sjukdom. Det fastlades också att personlighetsstörningar som psykopati påminde mer om neuroser än psykoser. (15)
Ni har väl hört vissa människor säga att det borde finnas körkort för att skaffa barn?
Det fanns det, om du inte uppfyllde kraven och klassades för asocial för att ta hand om barn- då kommer skalpellen fram.
Detta är en viktig del varför Sverige ser ut som det gör idag. Varför vi är så öppna. För att vi känner, och för att vi har insett, att vi har gjort fel, och vill gottgöra våra medmänniskor.
Se bara hur accepterande vi är av transpersoner jämfört med flesta länder.
När blev vi mer accepterande av andra?
När det framdagades att för att få klassa dig själv som av andra könet, så behöver du genomgå sterilisering. Detta ändrades 2013! Så sent som 5 år sedan!
Vi fortsatte att sterilisera folk tills 1976, sammanlagt omkring 27.000 människor i Sverige. (16)
Tyvärr är denna historia inte slut, för det började i slutet av 1930-talet bli populärt med något fruktansvärt.
Lobotomi användes för att dämpa ångest och oro i människor genom att skära av nervbanor från pannloben till djupare delar av hjärnan där våra känslor har ett centrum.
Trots att 1 av 6 som genomgick operationen dog under och efter (17), så blev denna metod även populär i Sverige under 1940 och 1950-talet och hela 9000 människor, varav många barn, gick igenom denna "behandling" som inte är mer än "barmhärtighets"-mord.
I USA utvecklades metoden vidare att genom starka elchocker få patienten att svimma medvetslös, sedan placera en ishacka i ögats övre del och sedan knacka med en hammare tills ishackan når 5 cm in i hjärnan, därefter vicka verktyget tills du upplever önskat resultat. (18)
Den metoden användes för att kunna utföra fler snabbare, och vissa läkare gjorde uppemot 30-75 lobotomier om dagen.
I Sverige vågade vi inte använda nya snabba metoden, det verkade väl för brutalt med ishackan?
Så vi fortsatte på "vanliga" hjärn och pannlobsingrepp. Tills det upptäcks antipsykotisk neuroleptika kring år 1950 som ett alternativ till lobotomi (19), och lobotomi slutar vara accepterat.
När alla slutar, vad gör Sverige?
Vi utvecklar vidare på detta sjuka område och fortsätter under ett nytt namn. Som behandling för olika psykiska sjukdomar, så som schizofreni och tvångssyndrom (OCD).
Kallades för Kapsulotomi, ser ju ut att vara ett konstigt finskt ord, tänkte väl att ingen skulle förstå vad det innebär.
Istället för skalpell används mikrovågsstrålning fokuserat som en kniv och opererar i hjärnan.
Hur lång tid tar det innan någon överhuvudtaget kritiserar vad som pågått sedan 30-40tal?
Tiden går till år 2003, innan kapsulotomirisker tas upp av läkare i läkartidning. (20)
Sedan så skriver kapsulotomi-läkare i Umeå och ifrågasätter kritiken med titlen "Medicinska sakargument eller tvångsmässigt neglekt av verkligheten?" (21)
Här hotar allstå läkaren sin kollega att det hon uttrycker är en felaktig världsbild och kan betyda att hon har en psykos och människor som uttrycker sig såhär bör behandlas med en kapsuolotomi av han själv.
Så innan neuroleptikan kom kring 1950-talet, så var ishackan i hjärnan+vickning det bästa alternativet vetenskapen hade att erbjuda.
Efter det kom då den kemiska lobotomin.
På samma sätt som psykiatrikerna inte visste ett piss om konsekvenserna av att rota runt i pannloben, vets man i stort sett inget fortfarande idag om stark neuroleptikas effekt på våran hjärna och helhet. Man vet att medicinen har effekten att den stänger ner dopaminsystemet så att du slutar producera glädjeämnen (22), för vad som verkar vara att exalterade och hyperaktiva människor ska sluta vara så besvärliga för andra människors världsbild med sin existans.
Neuroleptikan har otaligt många biverkningar och förstör många människors liv. (23)
Sedan säger svenska staten att neuroleptikabehandling blir påverkad negativt av cannabis, att cannabis orsakar mer psykos. (24)
Trots att den länkade studien är gjord utav artikelförfattaren själv, Peter Allebäck, är informationen i artikeln felaktig.
The American Journal of Psychiatry förklarar att resultaten visar att oavsett om en schizofreni-drabbad patient rökt mycket cannabis, eller ingen alls, så är det samma risk att dö i förtid.
Inte som artikeln säger att ifall du röker i ungdomen har du större chans att dö eller utveckla schizofreni, den slutsatsen stämmer inte från hans egen studie.
Han drar istället slutsatsen att eftersom att fler schizofrena använder cannabis, så måste det betyda att cannabis leder till schizofreni, när det är schizofreni som leder till cannabis.
Istället säger studien att cannabis inte har någon effekt alls på förtidsdöd, och att oavsett hur mycket du röker som patient med psykossjukdomar så är det ingen skillnad i när du dör. (25)
Om det är antipsykotiska effekten av CBD, mot osäkra nivåer THC i kriminellt inköp cannabis som kanske går jämnt ut, annars hade nog psykospatienter sannolikt levt längre utav cannabis som enda medicinska behandling, jämfört med kapsulotomi eller haldol.
När valet av behandling inom psykiatrin senaste 70 åren har varit, lobotomi, kapsulotomi, eller kemisk lobotomi via neuroleptika.
Antingen det eller cannabis som har bevisats ha antipsykotiska egenskaper inom sitt CBD (26), vilket är anledningen till varför så många i Sverige som lider av psykossjukdomar som schizofreni i större utsträckning självmedicinerar med cannabis.
Detta leder till studier som kom på 80-talet
Vår politik om nolltolerans är från Nils Bejerot, som länge ansågs vara en fanatiker och extrem i sitt synsett och att han hade fel, tills det att han lyckades övertyga folk om att narkotikabruk spred sig genom sociala kontaker på ett snarlikt sätt som smittor i övrigt. Som en epidemi av typ höggradigt smittsam sjukdom. (27)
Kritiker tycker att begreppet epidemiskt är olyckligt då liknelsen med narkomani som en smittsam sjukdom som inte tar hänsyn till den enskildes fria vilja, de sociala förhållanden som utgör en grogrund för drogmissbruk.
Kritikerna av smittspridningteorin hävdar att den leder till felaktiga slutsatser om vilka motåtgärder som är mest verkningsfulla. (28)
Narkotikabruk blev klassat som en sjukdom, som ansågs vara i klass med psykos.
Inte narkotikamissbruk utan bara självaste bruket klassades som sjukdom och början på en ny epidemi.
Strika regler och lagar med hårdare straff tillkom och det blev så stigmatiserat med så mycket extrem propaganda, för att kunna fortsätta sterilisera och kapsulotomera sjuka asociala narkotikabrukare under diagnosen psykos.
Sedan kommer första studierna och datan om cannabis och kopplingen till psykos.
År 1975, ICD-9, två huvudgrupperna är neuroser och psykoser, och personlighetsstörningar räknas som neuroser. Infördes åtskillnad mellan organiska psykoser (drogutlösa och demens) och andra psykiska störningar som beror på fysiska sjukdomar. Denna del betyder föresten att använda drogbruk räknas som en fysisk sjukdom. (15)
Det är efter detta som Nils Bejerots extrema syn tagit över sent 70-tal och 80-tal.
1987 så kom det också forskningsstudier som visade på samband mellan cannabis och psykos.
Om det inte är självklart ännu, hade du valt lobotomi, neuroleptika som gör dig deprimerad och katatonisk, eller naturlig antipsykotisk medicin?
Sedan är det också så att eftersom att cannabis är olagligt, så är det mycket svårare som psykiatripatient att hitta cannabis som specifikt har högre doser av CBD, och inte för höga doser av THC.
Om det hade funnits tillgängligt så att det går att dosera med mer CBD än THC, då hade det varit mycket färre korta reaktiva psykoser i följd av cannabisanvändning.
På samma sätt som sjuka och skadade djur söker sig till olika sorters växter för att bota olika specifika krämpor (30), så gör människan likadant, det är därför studien av Andreasson 1987 (34) säger att det finns ett samband mellan tidig cannabisanvändande och senare inläggning för schizofreni.
Men sambandet på riktigt är att en sjuk människa, eller en människa som är påväg att utveckla en sjukdom, känner sig då i många fall dragen till att bruka cannabis i självmedicinskt syfte även om dessa tankar inte finns där att resonera kring. Utan bara en dragningskraft.
Dessa studier bevisar bara att schizofrena i större utstreckning använder cannabis än resten av befolkningen. Inte konstigt när alternativet är som det är, med förfärligt starka funktionsnedsättande mediciner eller kapsulotomi.
År 1990 kom den senaste IDC-10. Då togs dikotomin, tvådelningen mellan neuros och psykos togs bort, termerna har bara behållts i beskrivningen av vissa diagnoser. (29)
Inte konstigt då neuros varit kopplad till psykoterapi och pannlobsoperationer, och psykos har varit benämningen på alla psykiska sjukdomar i omgångar senaste hundra år.
Det är som att psykiatrin bara låtsas veta vad de håller på med, och diagnosticerar på måfå baserat på otillräcklig information efter råd av sinnessjuka läkare som tvingat människor med psykiska problem genom svåra och mycket allvarliga ingrepp och operationer.
Psykos är därmed inte längre en psykiatrisk diagnos, utan en term för ett psykiskt tillstånd.
Detta tillståndet kallas nuförtiden kort reaktiv psykos (31), och det går okej att säga drogutlöst reaktiv psykos.
Om drogutlösta (sker oftare i andra droger än cannabis) reaktiva psykoser säger läkare "att om psykosen är i direkt följd utav droger så är den i regel övergående. (35)
Vad är definitionen på psykos idag? Bland lite fler symptom: förekomsten av hallucinationer, vanföreställningar, eller ett visst antal abnormaliteter såsom att vara hyperexhalterad och hyperaktiv. (32)
Det låter som ett vanligt cannabisrus, där man får lite insikter om hur staten förstört för sina medborgare och känner att det borde vara möjligt att hjälpa andra att förstå, och känna som att man kan påverka, att det kan förändra hur samhället ser ut.
Så om du har upplevt liknande, och läkaren säger till dig att det stämmer inte med verkligheten, cannabis är vetenskapligt bevisat dåligt för dig, försämrar etc.
Om du då inte håller med, då är du i psykos, enligt läkaren så stämmer inte din världsbild överens med hennes eller hans. På samma sätt som du då anser att läkaren är i psykos och inte ser verkligheten.
Om du inte går med på behandling med neuroleptika som påverkar hjärnan liknande som lobotomi, bara att det går att sluta med drogen och förhoppningsvis ha kvar hjärnkapacitet.
Då vägrar du vård och du har uppfyllt kraven för sluten tvångsvård. Inlåst i minst några månader tills du via rättegång och deals med läkare att du sväljer neuroleptika, får komma ut igen, bara för att du inte anser att deras behandlingssätt är rätt.
Norge har föresten hållt på med behandling av psykiska sjukdomar utan medicinering, där patienten har en mänsklig rätt att få vård utan att behöva ta medicin, eller andra ingrepp som tvingats på svenskar.
Och nu avkriminaliseras alla droger, så deras opiatberoende som blivit matad det av vården får möjlighet att byta till cannabis utan att man ska straffas. (33)
Jag har aldrig hört en svensk som inte var mina föräldrar prata om felstegen med tvångssterilisering och lobotomi, och tills jag läste om det visste jag inte om att kapsulotomi fanns.
Är det så att folk inte vet om att detta skett i vår nyliga historia? Eller har det inte gått att prata om det? Kanske det har varit svårt att veta hur denna information ska handskas med?
I min syn, i min världsbild, så finns det så otroligt få och otroligt riskfyllda behandlingar inom psykiatrin, att vi måste utforska cannabis riktiga medicinska kvalitéer betydligt bättre, speciellt inom psykiatrin, inte bara för att det borde oavsett vara fritt tillgängligt, som ett mildare alternativ till alkohol, utan som restaurering och bevis på att vi har insikt över skadan som skett inom psykiatrin senaste 70-80år.
Det är en lång text, men jag anser att alla svenskar borde veta detta, och om det redan vets om, då är det, fan i oss alla, dags för det nu 2018.
Ska 2000-talet i Sverige vara känt för kapsulotomi, eller ska Sverige vara känt för den hastiga svängen från nolltolerans till lagligt eller avkriminaliserat cannabis när vi mer mer klarsynt ser drogproblematikens offer?
Det finns föresten ny info från World Health Organization från Juni 2018, innan det formellt har lagts upp på deras sida, så har medicinska egenskaper diskuterats där. Medicinska egenskaper utav Cannabis THC och CBD finns som 3 sista källorna.
****
Kanske lägger till lite fetstil och omformulerar någon mening senare om det är för svårt att läsa och förstå, men det känns dags att dela.
Edit: gjorde introt lite mer lättläst.
Källor:
(1) https://drugnews.nu/2013/02/11/7771/ "Cannabis ökar risken för psykos" (repressionistisk propaganda från Riksförbundet för Narkotikafritt Samhälle)
(2) https://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736(87)92620-1/abstract92620-1/abstract) "CANNABIS AND SCHIZOPHRENIA A Longitudinal Study of Swedish Conscripts" (studien som påpekas i källa (1))
(3) https://www.svt.se/nyheteutrikes/uppgifter-kanada-legaliserar-cannabis-2018
"Kanada legaliserar cannabis 2018" "När Kanada väl genomfört sin legalisering blir man det andra landet i världen, Uruguay var först ut, att öppet bryta mot FN:s narkotikakonventioner genom att skapa en legal och reglerad cannabismarknad."
(4) https://www.regeringen.se/contentassets/efbfca69b4d6475b938df329235a1378/rk_21164_broschyr_narkotika_a4_sv_3_tillg.pdf "Svensk narkotikapolitik– en narkotikapolitik baserad på mänskliga rättigheter och jämlik hälsa"
(5) http://www.who.int/features/qa/cannabidiol/en/its "Cannabidiol (compound of cannabis)" "in its pure state, cannabidiol does not appear to have abuse potential or cause harm"
(6) https://www.svt.se/nyhetevetenskap/cannabisolja-cbd-cannabidiol-vad-ar-det-och-fungerar-det "Cannabisolja, CBD-olja, cannabidiol – vad är det och fungerar det?"
(7) https://clinicaltrials.gov/ct2/results?cond=&term=cannabidiol "151 Studies found for: cannabidiol"
(8) http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Temainledning/2015/10/Psykossjukdomar--myt-och-verklighet/ "Psykossjukdomar – myt och verklighet" Lena Flyckt
(9) https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11613409 "The dichotomies: psychosis/neurosis and functional/organic: a historical perspective."
(10) https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2800142/ "Psychiatric Genocide: Nazi Attempts to Eradicate Schizophrenia"
(11) https://varldenshistoria.se/vetenskap/medicin/tvangssterilisering-skulle-utrota-dumma-barn "Tvångssterilisering skulle utrota dumma barn" Helt sjukt hur författaren av denna texten har en underrubrik som heter "De nordiska länderna var ihärdiga" menades att man fortsatte utöva eugenics trots att nazisterna hade på Nürnberg rättegångar visat hur sjuka led deras rasbiologi hade fört dem.
(12) https://svjt.se/svjt/1941/563 "Ny steriliseringslag" 1934, uppdated 1941. Kommentar på ovan, efter att ha läst en del i lagen här verkar det som att lagen var gjord så att man lagligt kunde tvinga personer till sterilisation hos människor som hade blivit fråntagen rätten att ta beslut själv, innan dess fick man inte bryta mot ens mänskliga rättigheter på det sättet..
(13) http://www.who.int/classifications/icd/en/HistoryOfICD.pdf "History of the development of the ICD"
(14 http://www.wolfbane.com/icd/icd6h.htm "International Classification of Diseases, Revision 6 (1948)" Man kan jämföra mer exakt mellan ICD-5 och ICD-6.
(15) http://www.socialstyrelsen.se/klassificeringochkodediagnoskodericd-10/historiska-klassifikationer en del svenskt material hittades, flera ICD, olika klassificeringar mellan 1952-1996
(16) https://www.regeringen.se/contentassets/68b217b7f8e746a799536f3ad851c05e/steriliseringsfragan-i-sverige-1935---1975 "faktiska antalet utförda steriliseringar (62.888) motsvarar alltså 43 procent drygt 27.000 individer som blivit steriliserade under tvång, övertalning eller med sterilisering som villkor för annan ”förmån” som abort, utskrivning från anstalt eller kommunal fattigvård eller socialhjälp."
(17) https://www.svd.se/var-sjatte-dog-efter-lobotomi "Var sjätte dog efter lobotomi"
(18) http://www.tomaslindblad.se/lobotomi.html "Lobotomi - mirakelmetoden"
(19) https://www.sbu.se/sv/publikationeskrifter-och-faktablad/neuroleptika/ "Neuroleptika – Frågor och svar"
(20) http://ww2.lakartidningen.se/old/content_0335/pdf/2707_2708.pdf "Risk att kroniskt sjuka patienter försätts i sämre sits efter kapsulotomi"
(21) http://ww2.lakartidningen.se/old/content_0335/pdf/2705_2706.pdf "Medicinska sakargument eller tvångsmässigt neglekt av verkligheten? "
(22) http://www.psykiatrisktsamarbete.se/lastips/ Lästips gällade neuroleptikas effekt på dopamin, mer info i boken "Lyckoformeln – vad vetenskapen kan lära oss om lycka" av Stefan Klein, 2008.
(23) http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Fallbeskrivning/2014/02/Kamptokormi-och-pleurototonus-ovanliga-biverkningar-av-neuroleptika/ "Kamptokormi och pleurototonus: ovanliga biverkningar av neuroleptika"
(24) https://www.forskning.se/2016/04/22/cannabisbruk-i-ungdomen-okar-risken-for-tidig-dod/ Peter Allebäck propaganda, statligt finansierat av skattebetalare.
(25) https://ajp.psychiatryonline.org/doi/abs/10.1176/appi.ajp.2016.14050637 "Cannabis, Psychosis, and Mortality: A Cohort Study of 50,373 Swedish Men" Studien till artikeln ovanför, som motsäger artikeln.
(26) https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22716160 "A critical review of the antipsychotic effects of cannabidiol: 30 years of a translational investigation."
(27) https://sv.wikipedia.org/wiki/Nils_Bejerot
(28) https://www.svt.se/kultubok/det-narkotikafria-samhallet-ar-en-koko-ide ”Det narkotikafria samhället är en koko idé”
(29) https://sv.wikipedia.org/wiki/Psykos#Historia denna länk har används som grundstöd för den kronologiska följden utan ICD och definitioner.
(30) http://www.alltomvetenskap.se/nyhetedjur-hittar-sin-egen-medicin "Djur hittar sin egen medicin." 2013
(31) http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Klinisk-oversikt/2015/10/Delaktighet-grunden-for-en-lyckad-behandling-av-psykossjukdoma "Delaktighet grunden för en lyckad behandling av psykossjukdomar" Här används uttrycket "kort reaktiv psykos" så vitt jag förstått som drogutlöst psykos.
(32) https://www.praktiskmedicin.se/sjukdomapsykos/ https://sv.wikipedia.org/wiki/Psykos#Historia definition i ICD-10
(33) https://www.hytiva.com/learn/replacing-opiates-with-cannabis-studies-and-understanding "Replacing Opiates with Cannabis: Studies, Findings & Understandings"
(34) https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0140673687926201 "CANNABIS AND SCHIZOPHRENIA A Longitudinal Study of Swedish Conscripts"
(35) https://www.svd.se/fler-unga-drogar-sig-in-i-psykos "Göran Rydén berättar att om psykosen är en direkt följd av droger så är den i regel övergående"
(35) http://www.who.int/medicines/access/controlled-substances/ecdd_40_meeting/en/ - överblick med flera länkar kring WHO-möte Juni 2018.
(36) http://www.who.int/medicines/access/controlled-substances/Section4-thc-Therapeuticuse.pdf - medicinsk THC egenskaper enligt World Health Organization.
(37) http://www.who.int/medicines/access/controlled-substances/WHOCBDReportMay2018-2.pdf - medicinsk CBD egenskaper enligt WHO.
submitted by character_one to svenskpolitik [link] [comments]


2018.06.09 10:12 abrightredlight Microsofts maskinöversatta beskrivning av ARK: Survival Evolved

Strandsatta på stranden av en mystisk ö, måste du lära dig att överleva. Använd din list för att döda eller tämja urtids varelser roaming landet och möter andra spelare att överleva, dominerar ... och fly!
TAME, TÅG, ras & Ride DINOSAURS, i en levande EKOSYSTEM Över 50 varelser kan tämjas med hjälp av en utmanande dämpa - & - skydda process. Försvagar en vild varelse att slå ut, och sedan vårda det för hälsan. När tämjas, kan du ge kommandon till ditt husdjur, som kan följa beroende på hur väl du har tämjt och tränat den. Husdjur fortsätter till nivå upp och konsumera mat och utföra inventering och utrustning. Fly en Pteranodon över bergen, ras genom djungeln med en förpackning med Raptors, eller jaga byten på en T-Rex! Upplev en dynamisk ekosystem med sina egna rovdjur och bytes hierarkier. Ras Husdjur genom flera generationer för att generera de bästa egenskaperna. Eller enklare uttryckt, ras och höja Dino Babies!
Mat, vatten, temperatur och väderlek Ät och drick för att överleva, med olika livsmedel har olika näringsvärden (inklusive mänskliga kött!). Alla åtgärder dränera mat och vatten, och långväga resor dränerar. Inventering vikt saktar ner dig, och dag / natt cykel och väder ändra miljön. Craft kläder, bygga tak över huvudet, och använda eld för att skydda dig mot skador och väder och vind.
Harvest, Craft och måla OBJEKT Harvest träd, malm, och mer för att bli en mästare Crafter. Använd dina händer, en smedja, eller en Fabricator farkoster allt mer komplexa och kraftfulla redskap. Bygga en massiv bas med hjälp av modulära stycken - från Thatch, till Wood, Stone, Metal. Anpassa din bas genom att måla den och placera tecken på att du faktiskt kan dra på. Vapen, kläder, och rustningar redskap kan också målas för att uttrycka din egen visuella stil.
Kalla ULTIMATE livsformer Ta sällsynta föremål för särskilda Kalla platser för att väcka Arks mytiska varelser, som kommer redo för strid. Dessa monstrositeter ger en slutspelet mål för de mest erfarna stammarna och deras husdjur, och ger värdefulla föremål om de besegras.
RPG STATISTIK Nivå upp din överlevande genom att få erfarenhet genom i spelet åtgärder för att lära sig nya crafting Engram, eller hitta högre nivå artikel Ritningar i de farligaste delarna av arken. Anpassa utseendet på din karaktär med ett komplext system skapa karaktär.
HARDCORE MEKANIK Poster har hållbarhet och slitas ut med användning om inte repareras. När du lämnar spelet, förblir din karaktär "sovande" i ihållande värld. Din inventering finns också i den ihållande världen, utsatta för stöld. Döden innebär permanent förlust, och du kan även förslava andra spelare för dina egna syften.
STOR VÄRLD UTHÅLLIGHET På 70+ spelare servrar, din karaktär, allt du byggt, och ditt husdjur stanna i spelet även när du lämnar. Särskilda teman händelser inträffar i världen med motsvarande begränsade drivna objekt!
https://www.microsoft.com/sv-se/p/ark-survival-evolved/bnblc4zgfnkb?rtc=1
submitted by abrightredlight to sweden [link] [comments]


2017.07.15 10:56 dethric Sverige är det bästa landet i världen

Sverige är det bästa landet i världen submitted by dethric to sweden [link] [comments]


2017.07.11 07:42 GIFSec Sverige är världens bästa land för invandrare

Sverige är det bästa landet i världen att vara invandrare i, enligt en ny rankning som gjorts av den amerikanska publikationen U.S. News and World Report och som Washington Post rapporterar om. Efter Sverige följer Kanada, Schweiz, Australien och Tyskland. Rankningen har bland annat vägt in faktorer som finansiell stabilitet, inkomstskillnader och arbetsmarknad. Även migrationsstatistik från Världsbanken och FN har använts, skriver tidningen. Listan är en del av ett större projekt som lanserades av U.S. News and World Report förra året, där avsikten är att ranka ”världens bästa länder” på samma sätt som man gjort sig kända för att ranka bland annat högskolor, sjukhus och bilar.
https://www.usnews.com/news/best-countries/articles/2017-07-10/sweden-ranked-best-country-to-be-an-immigrant
submitted by GIFSec to svenskpolitik [link] [comments]


2017.06.29 09:47 neoshero Jag tycker reglerna vi har i Sweddit Universalis redan är rätt bra (+ problemet Ming)

I dessa tider av regelförslag och diskussioner om hur vi borde förändra Sweddit Universalis, så vill jag lägga fram min åsikt som är att jag är rätt nöjd över de regler vi har idag.
Alliansregler Jag har varit med och spelat sen säsong 1, och jag måste säga att de alliansregler vi har idag är de bästa vi någonsin haft i Sweddit Universalis. De är enkla att förstå, många upplever de som balanserade och uppnår förväntad effekt dvs de starkaste länderna inte kan alliera sig och en superallians mellan 3 GP's kan ej bildas. Det kommer alltid finnas smågrejor som folk kommer ha problem med, t.ex hur vi använder Guarantees, enforce peace och intervene. Eller hur det blir svårt att bilda koalitioner mot superstarka länder (se problemet Ming). Att ha ett allianssystem som är perfekt balanserat, tar hänsyn till alla diplomatiska grejor man kan göra och inte över överjobbigt komplicerat samt svårt att hålla koll på tror jag är en omöjlighet. Allianssystemet som vi har just nu gör sitt jobb, är enkelt att ha koll på och upplevs balanserat. Jämför detta med Creditsystemet som vi hade säsong 4, man skulle kunna säga att allianserna blev (marginellt) mer balanserade men det var sjukt komplicerat och jobbigt att hålla koll på, jag menar man fick skanna genom det dokumentet varje söndag för leta upp vilka man kunde alliera sig med, man fick akta sig att inte gå över vissa dev-nivåer för att inte "gå upp en credit". Jag tycker inte att nuvarande allianssystem det behöver ändras.
Vassalregler Nu kanske detta kommer som en opopulär åsikt, men jag tycker också att våra vassalregler fungerar rätt bra. Spelare är fria att ha vassaler, marshes och PU's men när dina underståtar når upp en viss storlek så tar de upp en allianspalats och ytterligare en storlek tar de upp två alliansplatser. Om man tänker efter, så är det ett rätt så bra koncept över hur man borde handskas med vassaler. Ta länder som Stefans Tunis, han har just nu 2 stycken mänskliga vassaler som ändå har en anmärkningsvärd styrka, och de tar upp en alliansslot. Jag tror inte att någon tycker att det som Stefan gör är obalanserat, utan tvärt om så har han och hans vassaler förgyllt denna säsongen något enormt med roliga krig, grymma videos, fantastiskt skitsnack osv.
Ett annat exempel är Tords Mali som på samma sätt som Stefan tog mänskiga vassaler, nämligen Jenne, Kongo och såklart Anchbash. De tog också upp en alliansslot, och jag ansåg att det inte heller var obalanserat. Tvärt om så visar det riskerna med mänskliga vasaller, de började samarbeta och förklarade självständighetskrig som senare ledde till Afrikanernas död och Anchhsbashs renässans. Tords val att ta mänskliga vassaler blev hans downfall, och då han hade endast 1 allierad (enligt vassalreglerna) så blev han övermannad och förlorade. Vi har haft flera mänskliga vassaler där jag anser vassalreglerna har fungerat bra, Mughalernas Mewar, Hannover, Candar. Det är inte situationer som jag tror många känner så starka känslor över. Min åsikt om mänskliga vassaler är att de regler som vi har är balanserade, ska man ha flera vassaler så börjar det kosta i form av alliansslots samtidigt som man löper en större risk av att allt kan gå åt skogen om man blir förådd. Men framförallt, mänskliga vassaler och Colonal Nations är bra eftersom det behåller spelare i spelet. Vi hade varit bra mycket färre personer just nu om vi hade uppmuntrat folk till att sparka ut spelare helt, och då Sweddit Universalis framförallt är ett ställe där vi har kul och umgås framför hardcore gaming (även om det inte alltid märks) så tycker jag att mänskliga vassaler är något som är bra och bör uppmuntras.
Sen ska jag också tilläga att jag har inte ignorerat situationen med Ming och hans hord av vassaler, eller Frankrike men jag anser att de är extremfall. Det som hänt i östasien denna säsongen är mer ett problem med Ming (se problemet Ming), än hur vassaleringsreglerna fungerar. Sedan så måste Frankrikes situation vara definitionen av ett extremfall extremfall, som vi förmodligen aldrig kanske kommer få se igen.
Problemet Ming Problemet med Ming är att det landet har ställt till det lite med reglerna vi har och hur vi spelar. Tidigare så har det inte riktigt funnits behov av någon koalationsregel för att enskilda länder har aldrig varit så enormt mycket större än alla andra länder. Det närmaste exemplet jag kan komma på var Världen vs Ottomanerna säsong 1. Hur kan östasien ena sig mot Ming om de bara kan alliera 2 spelare? Det är en svår fråga, och visar lite på problemet som visat sig med nya Ming.
Sedan så har vi också nackdelen med vår vasseleringsregel, den regeln funkar bra fram tills gränsen då dina vassaler tar upp 2 alliansplatser, efter det så är det bara att bygga på tills du har en mega-vassalfamilj som vi ser i östasien denna säsongen. Detta är egentligen inte riktigt möjligt i övriga världen, att vasselera så många spelare i Europa/västasien skulle vara svårt. Speciellt när man har flera fiender, och blir vassalerna för starka så kan de enkelt (med lite eventuellt stöd) förklara frihetskrig. Men för Ming, som både ligger rätt så avlägset och är super duper mega stark och rik så går det att ha många superstarka vassaler som denna säsongen, utan att de vågar förklara frihetskrig. Det som vi ser i östasien denna säsongen är tycker inte jag är ett problem med vassalreglerna, utan har och göra med landet Ming.
En sak till med, om man leker med tanken, vad hade hänt om Ming inte hade haft en massa vassaler? Det hade betytt att Ming hade kunnat haft 2 allierade, och hade nog genererat en bunt nya klagomål om hur alliansregeln måste ändras för hur kan Ming vara lika mycket värd som GP nr 2. Återigen, detta tycker jag är ett problem med Ming, och inte med reglerna i sig.
Lösningar på problemet Ming Så hur löser man detta nu då? Jag vet inte. Det är svårt. Det diskuteras ju lite regler och begränsningar för Ming/Östasien, målen för dessa bestämmelser tycker jag ska vara: Vi vill att Östasien ska vara roligt och spännande att spela. Vi vill att Ming ska vara roligt och spännande att spela.
Frågan är hur löser man det, vi vill inte se en Ming-diktator som bestämmer och styr Östasien med järnhand som liftarn gjorde denna säsongen (alla blev vassaler), samtidigt som det skulle vara tråkigt att ha ett spelarlöst Ming eller stycka det. Mitt förslag är att Ming inte får involvera sig i någon som helst politik, inga allianser, inga krig, inga guarantees, inga enforce peace osv, överhuvudtaget i östasien till en viss tidpunkt (tributary-krig såklart tillåtet). Det kanske låter tråkigt för Mingspelaren, men jag ser inte någon annan möjlighet om spelare ska våga välja länder i Östasien utan att vara rädda för att de blir krossade bara för att de inte är premade/kompis med Mingspelaren. Det är mitt förslag till ett mer spännande Östasien, samtidigt som vi behåller Ming i nuvarande form som sedan kan hoppa in i actionen efter ett vist årtal när resterande världen blivit lite starkare.
TL;DR Så vad kan man säga sammanfattningsvis, jag tycker att många av de regler som vi har är väldigt bra och fungerar bra, men nya Ming sätter det hela lite ur spel och där har vi källan till många av de klagomål vi hör idag.
submitted by neoshero to SwedditUniversalis [link] [comments]


2017.04.25 22:46 legolas53 RESULTAT AV SWEDDIT UNIVERSALIS UNDERSÖKNING

***SCREENSHOTS FÖR DEN SOM VILL TITTA***
54 personer svarade totalt, och jag kan väl säga att jag hade förväntat mig lite fler, men jaja vi kör på dehär då.
Fråga 1: Vilken åldersgrupp tillhör du? Totalt 52 svar 42,3% är 18-25 år gamla. 36,5% är 26-35 år gamla. 21,2% är småglin som mig själv, alltså under 18.
Vad kan man dra för slutsatser utifrån detta? Är det en kommer-snart-vara-vit-medelålders-man som är majoriteten i detta spelet, och varför har vi utifrån de som svarade inte en enda människa över 35? Kan ju självklart vara så att folk är så trötta på att chefen bossar runt än så mycket, så på Söndagskvällar vill man bara ta ut sin ilska på stackars Aragon? Jag tycker det låter som en (t)rolig lösning. De äldre generationerna verkar inte uppskatta backstabbing och plotting så värst mycket, eller kanske gör dom allt sånt IRL istället? Roligt att se att man inte är själv här som inte sitter och halsar i sig vin för att dränka saltet.ellervad_säger_du_hallon?;)
Fråga 2: Var bor du nånstans? Totalt 51 svar, roligt att folk inte vet var dom bor.. 33,3% bor i Stockholm. 17,6% bor på pestkusten i Göteborg. 19,6% bor ute på landet i nån liten håla.. :) 17,6% bor i en studentstad, för många för att nämna alla... 5,9% bor i Danmark Malmö. 5,9% bor utomlands.
Nå, vad kan man säga om detta då? Till och börja med kanske man gott kan säga att pubrundor bland Stockholmare lär bli vanligare, vänta ni bara 1 år så ska ni få se på fan. Taz har ju vid ett tillfälle doxxat sig själv, (inte för att jag minns vad han sa), så han får akta sig rejält nästa gång han ska backstabba halva världen, så det inte råkar bli upplopp på Kungsholmen. ;)
Fråga 3: Hur många timmar har du i EU4? Totalt 51 svar 39,2% har spelat 1000-2000h. 29,4% har spelat 500-1000h. 19,6% har spelat mindre än 500h. 11,8% har spelat mer än 2000h.
Vad ska man säga, vi verkar vara spelberoende hela bunten.. Om alla i snitt spelar typ 9000 timmar till borde vi alla vara världsmästare :) Det roliga är att folk med få timmar i spelet tror att dom med mycket timmar kan allt, men oj så fel man kan ha.. jag tror jag hittar nya funktioner i spelet varje Söndag, inte i helvete visste jag att man kunde snabba på sieges..
Fråga 4: Vilken säsong har varit den bästa? Totalt 54 svar 33,3% svarade säsong 7. 20,4% svarade säsong 6. 9,3% svarade säsong 5. 13% svarade säsong 4. 11,1% svarade säsong 3. 7,4% svarade säsong 2. 5,6% svarade säsong 1.
Det verkar vara en tydlig trend att tycka att senare säsonger har vart dom roligaste, och det verkar ju inte särskilt konstigt, med tanke på att det är dessa man minns bäst, samt att flest nya spelare kommit in då. Om min tes då stämmer till någon del så verkar det ju som att säsong 5 varit överlägset mest kass. Liftaren hade väl säkert lite svårt att bestämma sig, och neo kan väl inget annat dom här dagarna än att drömma tillbaka till säsong 1 och hans fina stackwipes, men nog verkar allt säsong 7 ha vart rolig.. fan_ta_dej_tazjävel
Fråga 5: Hur tycker du om att spela EU4 i multiplayer? Totalt 54 svar 68,5% svarade "vänligare approach". 20,4% svarade ALL MAKT ÅT CIRKELRUNKET. 11,1% svarade powergamex2000.
Själv måste jag väl påstå att det kanske var lite vinklade alternativ om man säger så, och det kan vara svårt för spelare att veta också.. Jag tycker det är roligare att spela med "schyssta" spelsätt, men när inte det är möjligt i det spelsätt vi har idag så måste man köra det näst bästa, backstab som fan och myta till allt och alla. Kan denna undersökning vara ett tecken på att folk vill spela mer schysst men inte har något riktigt val? Kan vara så, eller så var jag lite vinklande när jag skrev frågorna. Att 20,4% tycker om cirkelrunk förvånade mig inte det minsta, Indien förra säsongen, Japan förra säsongen, Europa förra säsongen, Afrika förra säsongen, Östblocket denna säsong, Mellanöstern denna säsong, Ming-polare denna säsong är alla cirkelrunkare. Nog hade man nog kanske förväntat sig fler...
Nu börjar jag få lite ont i fingrarna här och jag har en teknikrapport som ska in om 1h15min, så det här blir allt ni får. Roligt att se att ganska många svarat! Vi ses nästa år, eller aldrig!
submitted by legolas53 to SwedditUniversalis [link] [comments]


2017.04.07 18:02 StefanStenStark Ny säsong av Sweddit Universalis! Säsong 8 alla får vara med! (Eu4 mp)

Sweddit Universalis Säsong 8 är nu här och vi vill att du ska vara med och spela

En ny säsong av Sweddit Universalis kommer starta på söndag och alla är välkomna! Vad är Sweddit Universalis hör jag dig fråga. Svaret på din fråga är att det är en grupp av goda människor som vill skapa länder med fred och ärlighet. Det finns dock inte bara goda människor vi har även spelare som vill se allt i sin närhet brinna och om de själva inte kan kontrollera landet kommer ingen annan göra det heller! Sen har vi de neutrala spelarna som sitter och tittar på när de goda och onda spelarna slåss och väljer ingen sida utan gör det som känns rätt för stunden. Det är Europa Universalis 4 vi spelar och salt kommer flyta och vänner kommer skapas och fiender kommer besegras. VI vill att du ska vara med i kampen om överlevnad.

Vad är Europa Universalis och varför ska jag spela det?

Europa universalis är ett grand strategy spel där alla väljer ett land år 1444 och kämpar sen för sin överlevnad och storhet. Mycket av spelet är att prata med andra spelare och försöka få kontakt med dom för att du ska ha bundsförvant på din sida som står vid din sida mot dom onda spelarna. Vi som spelar Sweddit Universalis har alla olika sätt att spela. Vissa av oss gillar att skapa en stor stark nation som förtrycker allt i sin närhet. Andra spelare är mer diplomatiska och försöker skapa en fin grupp av spelare som håller varandra i handen under spelet. Andra spelare gillar att skicka pirater för att trycka ut guld från andra spelare, och vissa andra spelare gillar verkligen att skicka handel från hela världen till sig själv och se på när alla andra inte är lika rika som dom är. Det viktiga är att du kan spela precis hur du vill och vill du skapa ett Norge som flyttar över till Karibien får du göra det.. Eller du får försöka göra det och sen använda all din list till att göra det till verklighet.
Jag skulle även rekommendera att läsa en nybörjarguide för Eu4 Mp
Jag rekommenderar även att läsa de regler som vi har här du kan även hitta information om vad servern heter är vad lösenordet är.
För att få den där känslan av salt som vi alla behöver har vi en discord server som vi sitter i och planerar mord och annat gott. Det är även bra för att planera krig Discord

Men jag kan inte spela på söndagar!

Ingen fara vi spelar inte bara under söndagar. Vi har även mindre grupper som spelar på bland annat lördag och måndag men du får ta kontakt med dom som spelar där och se om det finns plats. Men som sagt tidigare så är du sugen att spela så är det bara skapa en tråd i vårt subbredit Sweddit Universalis och fråga om det är någon som är sugen på att spela lite. Det har blivit en del HOI 4 och någon omgång av VIC2. Även AoE2 har vi spelat.

När ska han berätta när det börjar!?

Det ska jag göra nu. Vi startar säsongen nu på söndag kl 19.00 se till att vara inne på både Eu4 servern och Discord. Det bästa är om du är inne lite före kl 19.00 så om du sitter i discord 15 min före skulle det vara bra. Vi kommer försöka starta prick kl 19.00 och om du inte är där och är redo finns det risk att någon annan tar ditt land. VI Försöker att rehosta varje timma så om du missar starten kl 19.00 så kommer vi troligtvis att rehosta runt 20.00.

Hur får jag ett land?

Du tittar på listan nedanför och väljer att land som inte finns där och skriv en kommentar där du skriver land och vad du heter på detta sätt:
Vijayanagar – StefanStenStark

Men jag har inte spelet!!

Det är helt ok. Du kan skaffa det och just nu är det 75% rea så köp det nu och var med och spela med oss på söndag! Du behöver inga expansioner för att spela med oss du kommer få spela med alla expansioner som personen som hostar har och den som hostar har alla expansioner!
Nästan helt aktuell karta för tagna länder
Adal - harre2
Air - Willakin
Ajuuraan- Curious
Alsace - BiGHaaT
Ansbach - Plz
Aragon - DesertFox
Ashikaga - Alexandri Magni
Ayutthaya- Pulverapa
Aztekerna - MalphiteMain
Bahmanis - Pailo
Bavaria - WatchYourTail
Bengal - Chargermaster
Buganda- il Amazing li
Bohemia - Zerathul
Brabant - TheSwedishInquisition
Brandenburg - kalasLas
bremen - Catman
Bunyoro-mumintrolet
Brittany - Drakdräparen69
Brunei - Ace
Brunswick - Here comes the king
Burgundy - Eff5850528
CANDAR - Swineosaurus
Castille - Boliwoli
Carib - Nova_risby
Clanricarde - dodgex3
Cleves - Hansson
Cologne - Panth0n
Cusco- Pingu
Cyprus - StrawBerrySenpai
Delhi - truffle
Denmark - DonQu
Desmond-Medusalusa
England - ToGoodLooking
Ethiopia - Arcise
Florence - TheNorthenlight
France - NotTrulyEvil
Frankfurt - PearlHarborDanny1941
Genoa - charlie
Georgien -mastrike
Golden Horde - Badsync
Gujarat - Bebban
Granada (Andalucia) - Harakat
Hamburg - Groogy
holland - Sitchu
Hosokawa - Chebbekk
Jaunpur - othran
Khmer - Imperion
Kilwa - fraede
Kongo - Shirazmatas
Korea - maximum_Ride
Marocko - Spionbil
Milan - CedJey
Litauen - Trattbasse
Livonian order - calle
Lübeck - Stiimp
Loango - SvenskHampus
Macina - Mcoolx
Majapahit - Evochio
Malacca - Ailure
Mali - Tord
Mamluks - Bobbechk
Ming - Liftarguiden
Münster - Enathen
Muscowy - Salthallon
Mutapa.- Fruktfluga
Nanbu - Schwartz
Naples - Randomly Greener
Nassau - iiv
Norge - Luxer
Novgorod - SadDemon
Oman - Duke of the Mad Shoulder
Osmanska Riket - Taz7777
Palatinate - I just wanna play
Pasai - Liten
Papal state - AnthonyNo13
Polen - I_Am_Sweden
Pommern - Fänrik Fjun
Portugal - Neo
Sakalava - Spirited
Savoy - postdub
Saxony - Streckkoden
Scotland - Epoxie
Shimazu - StabShot
Siak - fabbzz
Songhai - TeckMakers
Sverige - Eppan69
Schweiz - cmndrhurricane
taungo - SilverLi
Ternate - Ba
Teutonic Order - Revexus
The Knights - Maltania
Timurids - Zeppelin
Tunis - StefanStenStark
Uesugi - GGout
Ulm - Farbror Barbro
Ungern - BinkVideo
Uzbek - JurassicMC_SWE
Venedig - Hilding
Vijayanagar - Megafisk
Österrike - Kaptenkys
submitted by StefanStenStark to sweden [link] [comments]


2017.03.08 08:56 empa111 Sverige rankat som bästa land i världen för kvinnor barn och hälsa. Även rankat som det sjätte bästa landet i världen overall

Sverige rankat som bästa land i världen för kvinnor barn och hälsa. Även rankat som det sjätte bästa landet i världen overall submitted by empa111 to sweden [link] [comments]


2016.12.12 23:08 Dianthuses Veckans diskussion - Fidel Castro

Ämnesintroduktion

Den 25:e november avled revolutionären och f.d. Kubanska presidenten Fidel Castro vid 90 års ålder. Efter att ha spelat en betydande roll i motståndet mot den västerländskt backade Batista-regimen och den Kubanska Revolutionen började Kubas Kommunistparti omedelbart samhällstransformationen. All egendom ägd av utländska samt inhemska kapitalister (även den egendom som ägdes av familjen Castro) och kyrklig egendom förstatligades och de stora plantagen och landytorna förvandlades enligt regel till kooperativ. På ett år höjdes läs- och skrivkunnigheten från ungefär 60 till 96 procent - vilket ytterligare ökade till världens högsta, d.v.s. över 99% inom kort tid - och enorma satsningar på utbildning genomfördes. Kuba blev snabbt en central spelare i det internationella humanitära arbetet och började en policy av medicinsk internationalism omedelbart efter maktövertagandet. År 2007 hade Kuba mer än 30 000 läkare som arbetade internationellt, främst i Latinamerika och Afrika och flest läkare per capita i världen.
Trots Amerikanskt sponsrad invasion, ekonomiska blockader och västerländsk imperialism byggde Kuba, under Fidel Castros regim, upp en av världens mest generösa och breda välfärdsstater med utbildning och sjukvård i världsklass. Alla kubaner har givits rätt till bostad, sjukvård, utbildning och mat oavsett ekonomisk situation. Även efter det tidiga 90-talets ekonomiska kollaps var andelen fattiga i Kuba sjätte lägst i världen (vilket är markant bättre än både Sverige och USA i de bästa tiderna).
År 2006 rapporterade WWF att Kuba var det enda landet i världen med en hållbar utveckling (ur ekologisk synpunkt), vilket beror på ett flitigt och kontinuerligt miljöarbete.
Till skillnad från andra kommunistiska ledare har Fidel Castro vägrat att upprätta en personkult, förbjudit att gator, museum, monument eller institut döps eller uppkallas efter honom vid hans död och har ändå åtnjutit stor popularitet hos den fattiga och arbetande befolkningen.

Å andra sidan

Den kubanska regimen har ofta kritiserats av utländska observatörer - främst liberala sådana.1 I socialistiska kretsar har Fidel Castro och hans regim kritiserats för sin förföljelse av sexuella minoriteter (bland annat av Ernesto "Che" Guevaras anarkistiska barnbarn Canek Sanchez Guevara), främst under 60- och 70-talet. 2010 erkände Fidel Castro detta misstag och kallade det för en "stor orättvisa". På senare tid har situationen förbättrats något - trots att repression kvarstår - och i dagsläget har alla kubaner möjlighet till kostnadsfri könskorrigering.
Kuba har kritiserats från vänsterhåll för sina demokratiska brister, för att oppositionspartier inte får ställa upp i valen och för repressionen mot politiska meningsmotståndare. Anarkister (som har en lång historia i Kuba) och regeringskritiska kommunister har förföljts och ofta bemötts med våld och bestraffning och Kubas media har varit en av de minst fria i världen.

Diskussion och information

Hur väl presterade Fidel som president jämfört med andra kommunistiska ledare, såsom i Sovjetunionen, Folkrepubliken Kina, etc.? Har den kubanska staten varit för auktoritär och repressiv,2 speciellt mot vänstermotstånd? Vad gjorde Kuba rätt och fel under Fidel Castros tid som president? Hur mycket av Kubas misslyckanden kan egentligen attribueras till Fidel Castro? Andra punkter relevanta till ämnet kan även diskuteras. Var respektfull och rättvis i kritik mot Fidel Castro. Personliga påhopp och förolämpningar kommer inte att tolereras.
Här kan ni finna den förra diskussionen vi har haft om Kuba.
Diskussionen kommer att ligga uppe i en vecka och sedan bytas ut. Moderationsteamet tar emot förslag på debattämnen kontinuerligt. Irrelevanta kommentarer, sådana som bryter mot reglerna och/eller sådana som inte håller god ton i debatten kommer att tas bort och personen i fråga kan varnas eller bli bannad beroende på allvarligheten i regelbrottet.
Talar du norska eller danska? Vi skulle i sådana fall uppskatta hjälp med översättning (av diskussionsdelen eller alltihopa). Hör gärna av dig till mod-teamet!
1 Jag kommer att ignorera renodlad liberal kritik och det borde deltagarna i diskussionen också göra.
2 Försvar av homofobisk förföljelse kommer inte att accepteras i kommentarerna.
Tidigare diskussioner
2016
v13 - Staten
v12 - Anarkism
v11 - Amerikanska valet
v10 - Marknadssocialism
v9 - Är veckans diskussion överflödig?
v8 - Kommunistiska partier
v7 - Vapen och vapenkontroll
2015
v50 - Hur bör vi organisera oss?
v49 - Den nuvarande (svenska) regeringen
v43 - Kuba
v42 - Konsumtionssamhället
v41 - Syrienkriget
v40 - Försvaret
v39 - Kooperativ
v38 - Feminism
v37 - Vegetarianism
v36 - Meetups
v35 - Reformer
v34 - Monarkin
v33 - Vilket land är närmast att bli socialistiskt?
v26 - Utopier
submitted by Dianthuses to arbetarrorelsen [link] [comments]